« FN tror att 70.000 har dött | Startsidan | Hur mycket mörkar UD? »

29 december 2004

Hur gick det för lokalbefolkningen?

Lite personliga reflektioner.
Jag har inte varit i Indien eller Sri Lanka.
Att de drabbats värst går att läsa i media.

Men i Thailand har jag varit och har under dessa omtumlande dagar funderat lite över hur lokalbefolkningen har drabbats och kommer att drabbas av denna naturkatastrof.

När jag var i Thailand förra gången fick jag några vänner bland lokalbefolkningen. Det var inte svårt. Trevligare och vänligare människor har jag sällan mött under mina resor. En kvinna, i min egen ålder, var strandförsäljare. Hon satte sig ofta och pustade ut en stund på min solstol och vi talade om smått och stort, på bruten engelska, men vi var lika nyfikna på varandras liv och jag uppskattade dessa pratstunder och jag tror att även hon gjorde det. Hon var en ensamstående fembarnsmor och levde på att gå fram och tillbaka på stranden och sälja sina frukter till turisterna i solstolarna. Hon berättade att hon gick upp tidigt på morgnarna, åkte in till marknaden och valde ut frukterna. Sedan paketerade hon dem och for till stranden och sålde dem, till ett överpris i hennes ögon, men detta gjorde att hon och hennes familj klarade sig och kunde leva hyggligt även den period då det inte är turistsäsong i Thailand. Fanns hon på stranden? Jag hoppas inte det. Hon brukade börja arbeta strax före elva på förmiddagen.

Däremot solstolsuthyraren jag pratade med de dagar jag bara solade och inte hade annat bokat och alltid gick till, eftersom han var den enda som inte packade ihop solstolarna bara för att tjäna mer pengar utan hade dem glest utplacerade, trots att jag fick gå en bit för att komma dit, befann sig troligen på stranden. Han var där redan klockan halv nio på morgonen och jag brukade dyka upp klockan nio. Hans hemsnickrade strandbutik där han sålde läsk, öl och drinkar finns rimligtvis inte kvar. Den torde ha pulvriserats redan av första vågen. Jag hoppas att han hann rädda sig och sin familj, de var ofta med honom på förmiddagarna, innan det blev alltför varmt. Hans syster hade en liten massageverksamhet vid sidan om och hon brukade också vara där tidigt på morgonen. Men systern var sjuk redan då, i HIV, och trodde inte själv att hon skulle leva så länge till.

Tre människors öde.
Tre människor som levde/lever på oss turister.
Kommer turismen att bli sig lik i Phuket i framtiden?

// Annica Tiger

Annica Tiger december 29, 2004 09:21 FM

Kommentarer

Att myndigheterna i Thailand inte valde att gå ut med varningar kan bero på, enligt vad jag läste på en mailinglista, att en gång tidigare gjorde de det (någon gång runt 1997 om jag inte läste fel), men det kom aldrig någon förödande våg, som denna gång. Dock var jordbävningen betydligt lindrigare då och inte som nu. Det kan vara en förklaring, men visst kunde kanske fler liv kunnat räddas om länderna i regionen agerat. Men å andra sidan hur får man fram information i så tättbefolkade områden som Indonesien, Sri Lanka och Indien - med den infrastuktrur de har, som ej kan jämföras med hur vi har det.

Jag kommer att åka till Thailand i mitten på mars, istället för som tänkt i övermorgon.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: december 29, 2004 06:53 EM

Visserligen har vi nordbor dåligt minne och en väldig längtan till värmen men jag tror att Thailand kommer att ha sin storhetstid bakom sig som turistland, åtminstone för svenskar. Dels när det börjar visa sig att myndigheterna valde att inte gå ut med varningar för tsunami och dels för att Phuket och andra turistorter kommer att bära på oerhörda traumatiska minnen från många av oss. Andra resmål kommer göra allt för att ta de turister som vill åka någonstans under det att Thailand, Sri Lanka och öarna bygger upp allt igen.

Skrivet av: N|. datum: december 29, 2004 04:26 EM

Jag hoppas du snart får ett positivt besked Daniel om att de lever och har hälsan.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: december 29, 2004 10:30 FM

Turistnäringen kan och måste (egentligen) återhämta sig för att Thailand ska klara sig ekonomiskt.

Visst kommer det ta tid att läka såren och sörja de döda men livet går alltid vidare hur tufft och jobbigt det än känns nu.

(Jag har fortfarande 3 bekanta saknade i Thailand)

Skrivet av: Daniel datum: december 29, 2004 10:16 FM