« Proggen lever! | Startsidan | Dagens porriga sökningar »
8 december 2004
Törs du le och visa tänderna?
Förr i tiden kunde klasskillnaderna ses på tänderna. De som var fattiga hade inte råd med tandvård. Tandvärk? Dra ut tanden. Detta kan ofta ses i U-länder där äldre människor ofta bara har en eller några tandstumpar kvar i munnen. Det förekommer även i Sverige och inte bara hos missbrukare och utslagna, utan numera även bland vanligt folk.
Nu finns en oro att vi åter är på väg till att tänderna blir en klassfråga. Den som har råd går till tandläkaren och den som inte har råd tvingas att avstå. Akutbesök hos folktandvården där patienten ber att få tänder utdragna istället för kostsamma lagningar är numera ganska vanligt. Tänk om det var samma sak inom sjukvården? Du har brutit armen, det kostar 100.000 att operera. Har du inte råd? Ja, då kapar vi armen eftersom det blir billigare.
Tandvården avreglerades 1999. Tanken var, som med alla andra avregleringar, att konkurrensen (marknadskrafterna) skulle göra så att det skulle bli billigare för konsumenten. Nu har vi facit. Det har inte blivit billigare. Tvärtom dyrare. Mycket dyrare. I vissa fall mycket, mycket dyrare. Vem är förvånad? Inte jag.
Innan avregleringen fastställdes fasta maxpriser för olika behandlingar av riksdagen efter rekommendationer från Riksförsäkringsverket (RFV). Nu är prissättningen fri. Hur många ringer runt och kollar priset hos olika tandläkare innan de bokar sitt besök? Det kan löna sig för skillnaden i pris kan vara mycket stor. I ett fall varierade priset från 550 till 12 000 kronor. I ett annat, mer komplicerat, fall, varierade priset från 4000 till 150000 kronor, enligt Råd & Rön. Jag skrev även en kort text om detta i mars i år.
Enligt programmet Uppdrag granskning i går har tandläkarpriserna under de senaste fyra åren har ökat med i genomsnitt 60 procent, en del behandlingar med så mycket som 125 procent. Det kan inte vara rimligt.
I sin bok "Den som är satt i skuld är icke fri"
skriver statsminister Göran Persson:
Frågan om hur alla svenskar ska garanteras rätten till en god tandvård berör mig både politiskt och känslomässigt. Jag är fast besluten att se till att vi aldrig kommer tillbaka till ett samhälle där tändernas status blir ett klassmärke igen.
Dags att vakna, Göran Persson!
Vi är redan där. Kom in på banan.
I dag drabbas 40 procent av den vuxna befolkningen av någon form av tandlossning. Var tionde person av dem tappar tänderna helt. Enligt Expressen är upp till två miljoner svenskar i farozonen. En bakterie som heter Actinobacillus actinomycetemcomitans utsöndrar ett gift CDT (cytolethal distending toxin) som kan förstöra käkbenet och bryta ned tandköttet. Hur många av dessa människor kommer att ha råd att betala för inplantat eller bryggor? Nej, ut med skiten och ge dem klapprande löständer, även om det så gäller 35-åringar. Har de inte råd att betala för kalaset så blir faktiskt detta det enda alternativet. Det är sällan kommunen bistår med pengar. Som det är nu det bara de som är över 65 år som har ett högkostnadsskydd på 7 700 kronor.
En professor vid Karolinska institutet i Stockholm berättade att han, bara för att testa hur omgivningen skulle reagera, lät tillverka en specialprotes till sig själv. Med den protesen såg det ut som om han själv hade urdåliga tänder och begynnande tandlossning. Han blev klart sämre bemött med protesen än vad han brukar bli med sina vanliga intakta tänder. Skrämmande.
I Tandvårdslagen står det:
2§ Målet för tandvården är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen.
Hur kan det då komma sig att 25 % säger sig inte ha råd att gå till tandläkaren. Hur kommer det sig att drygt 50 miljoner kronor i form av obetalda tandläkarräkningar (från akutbesök hos Folktanvården) har lämnats över till inkassobyråer. Det är både unga och äldre som drabbas. Men inte de som har råd att betala för sig.
// Annica Tiger
Annica Tiger december 8, 2004 12:27 EM