« Osorterad mix | Startsidan | An anal-copulator? »
29 januari 2005
Iraq holds its breath
Rule No 1 for any candidate is stay alive.
En något annorlunda valkampanj än
vad vi svenskar brukar föra med andra ord.
Det är svårt att förstå och ta in.
På TV i går kunde jag se många glada irakier som röstade här i Sverige. En äldre man nästan grät av glädje och sa att det här var första gången han fått rösta i hela sitt liv. Röstningen skedde under lugna former, nästan likt ett svenskt val. Men nere i Irak är situationen helt annorlunda.
När palestinierna nyligen gick till valurnorna fanns 800 internationella observatörer på plats, bland andra Jimmy Carter och Carl Bildt. När nu det ödesdigra valet i Irak ska ske på söndag finns inte en enda internationell valobservatör på plats. Det är för farligt. Mission for Iraqi Elections sitter på behörigt avstånd i Jordanien. Vad kan de göra? Hur de ska kunna övervaka valet därifrån?
Hur många irakier kommer att rösta? För det är lika farligt för dem, som för observatörerna – som uteblir. Upptrappningen inför valet har glimtat fram i media, många bilbomber och självmordsbombare har tagit med sig både civila offer, irakiska poliser och amerikanska militärer med sig in i döden.
Vanliga människor i Irak verkar ha andra bekymmer att oroa sig över än att gå och rösta. Bensin verkar vara en bristvara, folk köar i oändliga köer och en äldre dam, klädd i sedvanlig heltäckande svart klädsel, som stod med sina dunkar, dunkade dunkarna i marken i rena rama ilskan och sa att valet det struntar jag i. Jag tror henne. Den ilskan hennes ansikte påvisade var inte att leka med.
Gränserna har stängts för att förhindra nya terrorister att komma in i landet. Men de finns väl redan inom gränserna? Det är svårt att greppa hur många som dör och skadas varje dag i Irak, det når inte fram i mediabruset. Hur många kommer att dödas eller skadas i morgon, under valet. Hur många kommer att våga gå och rösta? Kommer valet att bli rättvist? Kommer valet att gynna det irakiska folket i längden?
The Guardian skickade en irakisk journalist, Ali Fadhil, till Falluja för att spela in en dokumentärfilm och försöka skildra läget där, efter den stora militäraktionen – vars syfte var att döda terroristerna som sades husera där.
Falluja är helt förstörd. Ingen räknar de döda. Det ligger ruttnande kroppar kvar och journalisten från The Guardian bedömde det som om det var mestadels var civila som fallit offer. Tvärtom, trots att USA betecknar offensiven som en succé, tycks tusentals motståndsmän kunnat lämna den belägrade staden. Vart finns de nu? Vad har de för sattyg på gång inför söndagen?
// Annica Tiger
Annica Tiger januari 29, 2005 06:30 FM
Kommentarer
Jag hoppas det går bra imorgon och att folk för rösta demokratiskt och utan att riskera sina liv. Vad som sker därefter är svårt att sia om. Jag tror det blir inbördeskrig. Facit kommer. Med tiden.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: januari 29, 2005 02:43 EM
Rösta på okända människor i okända koalitioner som har okända målsättningar som jag skrev hos mig.. Det är bara att hoppas att inte detta är inledningen till ett inbördeskrig.
Skrivet av: Jinge datum: januari 29, 2005 09:42 FM