« Thailand | Startsidan | Patong Beach »
13 februari 2005
Nafsad i vaden
Resan ned tog tio timmar. Super Nova Class gjorde att dessa timmar i alla fall blev någorlunda bekväma. Flygstolarna var bra mycket bredare och framförallt benutrymmet var större. Inte för att jag har speciellt långa ben, men det är skönt att kunna sträcka ut dem. Fria drinkar. Fria tilltugg. Trerättersmeny. Jo, jag tackar ja. Två Baileys till kaffet :) blev det, inget mer.
Datorn fick följa med med resan, eftersom i Super Nova Class ingår 35 kg bagage. Normalt sett är det 20 kg och det är ungefär vad resväskan väger. Förra gången åkte jag på övervikt (det kostade skjortan) bara för att jag hade några kilo för mycket och i förlängningen är kostnaden för Super Nova Class insparad bara på bagagevikten.
Jag anlände vid 16.30 tiden till hotellet och efter att ha packat upp, duschat och varit ute en sväng så intog jag liggande horiontell ställning ganska så tidigt på kvällen. Trött efter resan. Vilket innebar att jag vaknade tidigt, tre på morgonen - ungefär 21.00 hemma - klarvaken.
Lite rubbad dygnsrytm med andra ord, men det brukar jämna ut sig. Det var bara att gå upp och sätta doppvärmaren i plast-muggen och fixa lite kaffe. Så jag satt och lyssnade på ljuden från trädgården, snuttade på mitt kaffe och hade det ganska bra. Nej, inte ganska - utan mycket bra.
Det verkar finnas en framtidstro, trots tsunamin. Det byggs nya vägar, det behövs med tanke på den intensiva trafiken, kombinerat med smala, slingrande vägar. Hotell byggs, många lägenhetskomplex och affärscentcentra växer upp som svampar ur jorden. Bussen vi åkte med orkade knappt att ta sig uppför backarna, än mindre nedför. Den skulle inte klarat en svensk bilbesiktning, det är helt klart.
Turister finns, fler än vad jag hade kunnat föreställa mig så här snart inpå tsunami-katastrofen. Men visst är det lite mindre än förra gången. Många affärer är öppna, men de saknar kunder. Många restauranger är öppna, men det sitter inga gäster och äter. Det var mitt första intryck i går. Nu går det att passera gatan utan att behöva vänta i tio minuter innan en lucka finns att, med hjärtat i halsgropen, ta sig över till andra sidan av vägen.
I dag har jag chicken-solat, det vill säga legat under parasollet hela tiden nere vid stranden. Jag var bara nera i fyra timmar. Fan börjar bli gammal :). Jag som alltid brukar starta hårt. Men å andra sidan, det är bättre att ta det lilla lugna. Jag ska ut på sjön imorgon så jag får nog sol så det räcker, men när jag snorklar kommer jag att ha en T-shirt på mig. Jag kan ligga i timmar och bara glo ned på fiskarna :). På planet köpte jag en kamera som ska tåla vatten ned till 10 meters djup. Den lär få sig en testomgång.
När jag gick hem från stranden mötte jag en ilsken hund. Den nafsade mig i vaden. Rabiat var den, hoppas den inte hade rabies. Det gick inte hål i skinnet och jag har inget öppet sår på vaden så det är nog lugnt. Hoppas jag.
Hemma hade det visst snöat berättat B. när jag ringde. Jajamänsan. Rätt åt er :). Här är det varmt och skönt. Precis som jag vill ha det. När jag vaknade i morse var det 28 grader varmt på hotellrummet. Nej, jag använder inte kylaggregatet eller vad det nu heter på svenska. Det blir en sådan artificiell kyla och jag får ofta bihåleinflammation som ett brev på posten om jag låter den stå på.
// Annica Tiger
Annica Tiger februari 13, 2005 10:36 FM
Kommentarer
Okidok! Det ska jag. :)
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: februari 14, 2005 11:14 FM
Ååh passa på nu att njut! :) Låter verkligen riktigt härligt, tsunamin till trots. Här ligger det nu nästan 2 dm snö utanför fönstret och det blåser massa....Njut lite åt mig också, sjyrra?...:)
Skrivet av: anna datum: februari 13, 2005 02:53 EM