29 maj 2005
Personliga funderingar runt Bloggforum 2.0
Bloggforum 2.0 var ett mycket lyckat arrangemang, jag får tacka både Erik och Stefan. Kul att se att så många kvinnor deltog både i paneler och som publik. Lite av den kritiken jag och andra framförde efter Bloggforum 1.0 kanske förde något gott med sig?
Jag vill även tacka min panel, Sara, Johnny och Bengt som var både engagerade och "engagerande". Jag vill även ge publiken ett stort tack. Många frågor ställdes och jag hoppas de flesta gick därifrån och kände sig nöjda, kanske förhoppningsvis uppmuntrade att starta en egen blog?
Tyvärr blev det lite tidsbrist mot slutet, så vi hann inte riktigt med allt, exempelvis hur trackbacks fungerar och hur de ska användas. Jag hann inte heller med att prata om det jag hade tänkt avsluta workshopen med.
Tidsbristen får jag som moderator ta ansvar för, men det var svårt att bryta paneldeltagarna rakt av eftersom det hela flöt av bara farten. När man har roligt går tiden fort, och roligt hoppas jag att både panelen och publiken hade.
Det var svårt sedan att välja vilket forum jag skulle gå på efter vårt, jag valde "bloggar som kultur och litteratur". Panelen där gjorde bra i från sig, Risto Pakarinen var en positiv fräsch fläkt i panelen och Sanna var hur cool som helst.
Jag följde inte med på eftersnacket/efterfesten. Jag tror nog att det hade varit trevligt, men trots vad många kanske inte tror (eftersom jag bloggar) så är jag både blyg och ogillar större folksamlingar. Jag vet inte hur många mingelinbjudningar jag tackat nej till på grund av det.
Jag fick många nya ansikten bakom bloggarna. Åsa och Anette bakom Entreprenörsbloggen. Jag fick skaka tass med Håkan och krama om Åsk som inte bara är en färgstark personlighet utan lika färgstark och vacker till utseendet. BTW - lycka till Åsk med både det ena och det andra :). Mats hann jag språka lite med, men Mats - var var du? Jag såg dig inte.
Nu väntar jag med iver på en podcasting från Steffanies workshop - avancerad bloggning, ja - från alla andra forum och eventuella rörliga bilder.
BTW - Gudmundson skulle knäcka extra som stand up-komiker. Tack för många glada skratt.
// Annica Tiger
Annica Tiger 10:32 FM | Google
Kvinnor är djur
Robert undrade varför jag inte kommenterat den debatt som rasat den senaste tiden. Det är av den enkla anledningen att jag inte sett de två dokumentärfilmerna som visats på TV.
Det enda jag har sett var den oklippta versionen på tre minuter som visades häromdagen i TV då Roks ordförande fick frågor om en artikel i tidningen Kvinnotryck. Artikeln handlade, vad jag kunde se, om SCUM-manifestet.
En sak är säker, sänd Roks ordförande på lite medieträning. Jag tycker att reportern var provocerande på gränsen till psykologisk "krigsföring". Kaka söker maka?
Valerie Solanas (1936-1988), var en lesbisk konstnär som bodde i New York och som till stor del livnärde sig på att prostituera sig. Hon sköt konstnären Andy Warhol 1968. Året innan hade hon skrivit SCUM manifesto. En översättning finns på svenska, översatt av Sara Stridsberg.
Jag kan direkt säga att det är en bok jag inte skulle vilja läsa, lika lite en bok som var av motsatt typ. Jämför de två raderna nedan, så förstår ni kanske vad jag menar.
The SCUM manifesto
Society for Cutting Up Men
"Att kalla en man ett djur är att smickra honom: han är en maskin, en vandrande dildo, en biologisk olycka."
The SCUW manifesto
Society for Cutting Up Women
"Att kalla en kvinna ett djur är att smickra henne: hon är en maskin, en vandrande uppblåsbar knulldocka, en biologisk olycka."
Jag förstår inte stormen kring
ordet djur i den debatt som rasat.
Kvinnan är ett djur.
Mannen är ett djur.
Vi är däggdjur, nära släkt med aporna.
Det talas om könskrig. Könskrig? Det jag, med min livliga fantasi, då ser framför mig är en armé av nakna män och kvinnor, männen slåss med sina erigerade penisar, likt mjuka lansar. Kvinnorna slåss med sina bröst, lite likt boxning, fast de mjuka brösten lär inte heller göra någon större skada. En annan variant jag ser framför mig är att de står formerade i rader med ansiktena vända mot varandra och krigar rent verbalt, med höga röster – som inte når den andra motparten eftersom ingen lyssnar på varandra utan är fullt upptagna med att försöka överrösta varandra.
I mina ögon finns inget könskrig. Varför ska män och kvinnor "slåss" med varandra? Feminism, eller femanism jag skrev om för ett tag sedan, är ett mål att uppnå jämställdhet och jämlikhet, vilket bara kan ske tillsammans, en WIN-WIN-situation för alla. Jag tror att vi kommer dit en dag, men inte tack vare extrem-feministernas eller extrem-antifeministernas "hjälp".
När det gäller kvinnojourerna som Roks har under sig hoppas jag verkligen inte att deras arbete kommer att störas av denna pseudodebatt. Kvinnojourerna både inom Roks ramar och SKR:s kvinnojourer behövs, inte tu tal om annat. Mansjourer behövs också, här kan män få hjälp bland annat med samtalsterapi, gruppsamtal och mycket annat.
För jag är av den åsikten att ett fängelsestraff inte förändrar någons beteende. En person som använder knytnävarna som argument när orden tryter behöver hjälp att komma ur den onda cirkeln, lika mycket som de som blir utsatta för denna argumentationsteknik behöver hjälp.
Nu förenklar jag det lite, men jag hoppas att ni som läser förstår vad jag menar.
Kommunerna har familjerådgivning. Varför är det inte lika självklart att kommunerna ska stå för kvinno- och mansjourer rent ekonomiskt? Av praktiska skäl, skyddsboende och annat gör att kommunen inte kan vara huvudman (offentlighetsprincipen), men kommunerna bör finansiera jourerna och komplettera med att anställa välutbildade medarbetare, samt avlöna de som arbetar frivilligt och som gör ett jättebra jobb.
// Annica Tiger