« Varor gasas under transporten | Startsidan | Den lede Fi, är det frugan? »

1 maj 2005

Tuppfäktning

Skadad tupp

I dag var det tuppfäktning i hönsgården. Inte arrangerad av oss, utan det var ungtuppen som rök ihop med stortuppen. Den lilla tuppen (lilla och lilla, i storlek var de lika) har gått omkring och nafsat på hönorna och försökt sätta på dem i tid och otid i flera veckor. Det gillade nu inte stortuppen, han som är kung i hönsgården, utan i dag blev det en rejäl tuppfäktning. B. kom in och var alldeles förtvivlad. Så jag fick rycka in. Jag klafsade in i hönsgården och avlivade lilltuppen.

Närbild på den skadade tuppen

Stortuppens kamm och partiet runt ögonen fick rejält med stryk, men stortuppen var inte den som bangade ur en fajt, för lilltuppen jag avlivade hade än mer skador – men ilsk som ett bi var han.

F.d gammeltuppen

Här ovan ser ni f.d stortuppen som numera går på rehabilitering vid sidan om, för att återfå sitt självförtroende. Han blev totalt massakrerad av lilltuppens brorsa för några veckor sedan och därefter så hamnade han längst ned på rangskalan och har mestades legat och gömt sig i ett av hönsens värpreden. Nu har han fått egen kupé med parasoll, massor av mat och dryck och förhoppningsvis kommer han att återhämta sig. Hans skador har i alla fall läkt helt okey. Men vad som rör sig i huvudet, det vete sjutton. Jag fick avliva lilltuppens brorsa i samband med detta för några veckor sedan. Har de en gång börjat slåss och sträva mot toppen är det svårt att få dem att sluta. Livet i hönsgården ska vara lugnt och harmoniskt. Det mår alla bäst av.

Stortuppen och f.d stortuppen är bröder och har alltid gått bra ihop. De har aldrig slagits under årens lopp, utan har alltid suttit bredvid varandra på pinnen och sovit - omgiven av alla hönor. När lugnet har lagt sig i hönsgården ska vi släppa in f.d stortuppen och jag tror inte det blir några problem. De har ju alltid varit vänner och jag hoppas att det så förblir.

Vi har haft höns i snart femton år och något liknande har bara hänt en gång tidigare, då var det en ung tupp som fick hybris och slogs med allt och alla. Vilket öde han rönte kan ni säkert gissa?

Alla ni som trodde att livet var som på en pinne i en hönsgård kanske tänker om :). Varför får jag lite parallellvibbar med vissa människor?

Annars har jag läst och läst hela förmiddagen, sträckläst boken "Ingen andra chans" av Harlan Coben.

//Annica Tiger

Annica Tiger maj 1, 2005 3:47 EM