« Sponsorerna vill se svettiga, snygga tjejer | Startsidan | Bloggtreklöver 60 »

18 juni 2005

För fet för ett fuck?

För fet för ett fuck?
Svullo var nog inte helt fel ute.

Detta blir ett långt blogginlägg. Den som orkar läs det gärna, ni andra som får krupp om en bloggtext innehåller mer än fyra rader text och tre länkar kan klicka här eller här eller här eller här..... :)

Längst ned har jag lagt in två dagsanteckningar från år 2001 då jag skrev i den gamla Reloaden. Det kan ju vara intressant som en jämförelse till det jag tänker skriva nu och kanske en smakbit för er som inte läste min Reload, den var bitvis lite vassare i eggen än min blog. Tigern är inte tam, men klorna är inte vässade längre.

Förbjud feta kvinnor att ha tajta kläder tyckte Liz Hurley och det skrev jag om i går. Feta män då? Skämt åsido. Texten om att fotbollsdamerna tangerar även detta.

Vi ser alla olika ut. Våra kroppar är olika. Vi fungerar alla olika. En del har uppnäsa. En del har krumma ben. En del haltar. En del har handikapp, som ändå gör att de kan leva ett fullödigt liv och för andra handikappade är det tvärtom, deras vardag är en ständig kamp. En del är undernärda (osunt magra som kan bero på anorexi eller helt enkelt för lite eller fel kost) En del har en övervikt som måste vara jobbigt för kroppen att bära på. Det kan min tanke vara ibland när jag ser en gravt överviktig person. Den personen som bär på sagda kroppen å andra sidan kanske tycker jag pratar gallimatias, utan trivs med som kropp och sig själv.

Det jag menar är att vi kan inte och bör inte döma människor efter utseendet, hur vi är och hur vi fungerar.

Fetma har blivit ett laddat ord. Nuförtiden anses det nästan som något fult att ha några extra kilon runt magen, eller vad de nu har satt sig. Överviktiga ska väl inte behöva gå och gömma sina former under tältliknande kreationer? Nej, ha på er vad ni vill ha och trivs med, skit i vad andra tycker.

Vi är olika, en del kan sätta i sig vad som helst utan att gå upp ett gram och andra behöver bara titta på en tårtbit för att gå upp (den kategorin tillhör jag). En del får övervikt på grund av sjukdom och en del som biverkningar av mediciner de måste ta. En del äter för att döva smärta, se ätstörningar lite längre ned. Det är jämförbart med när unga människor skär sig med rakblad, döva en inre smärta med en yttre smärta – om så bara tillfälligt.

Tidningarna är fulla av gå ned i vikt-tips, testa nya diet-tips och samtidigt om man vänder på bladet kan ett recept på en kaloribomb i form av en mandelpaj visas i bild och med beskrivning hur den ska tillagas. Det blir lite motsägelsefullt.

Vackra (ofta retuscherade) kvinnor visas upp på var och varannan sida i tidningarna. Ta Liz Hurley som exempel. Skulle du möta henne på Coop Forum osminkad, iförd vanlig klädsel och ostylad skulle du säkert inte ens lägga märke till henne. Jag tycker att hennes uttalande jag skrev om i går är korkat, speciellt när det kommer från en "kändis", som många ser upp till. Hur många fans sårade hon med sitt snack om att feta inte ska ha tajta kläder?

Dokusåporna väljer och vrakar efter utseende och sexighet hos dem som vill delta. Nu är jag inte rätt kvinna att skriva om dokusåpor eftersom jag inte ser dem. Hur många överviktiga och osminkade kvinnor finns det med där? Hur är det med männen? De har ju också börjat haka det där med styling och shaping - och allt vad det nu heter.

Alla som inte är stöpta efter den "vedertagna normen" om hur man ska se ut, ska de gå och dra något gammalt över sig? Ska de ha en ständig ångest? Duger jag? Är jag för fet? Är jag ful? Tycker ingen om mig? Kommer jag aldrig hitta en partner?

Skönheten kommer inifrån. En gammal klyscha. Men det kanske inte är en intetsägande fras, ett nött slagord – utan verklighet. Det är betraktaren som avgör. Jag går aldrig efter utseendet på andra människor. Kan du ärligt säga detsamma?

Visst, det första intrycket (first impressions are usualy right) kan för många vara viktigt, några sekunder som fångar ens uppmärksamhet – men ofta räcker det inte långt. Det har jag lärt mig i alla fall.

För att ta det här med utseendet.
De flesta människor är normalviktiga.
En del är magra, av naturen eller så har de någon sjukdom som gör att de tacklar av. En del kan lida av Anorexia nervosa, som faktiskt finns dokumenterat ända sedan 1600-talet. De tror att de väger för mycket. Vad som utlöser Anorexia nervosa kan bero på flera orsaker. En normalviktig flicka kanske mobbas i skolan och kallas för fetto och till slut tror hon själv på att hon är för fet och börjar svälta sig för att gå ned i vikt. Trots att vikten minskar så känner sig de sig fortfarande tjocka. Anorexia nervosa kan även drabba unga flickor som har utsatts för övergrepp och inte vill bli kvinnor och försöker svälta bort både kroppskurvor, bröst och för att menstruationen ska upphöra. Det sistnämnda pratas det inte så ofta om.

Hetsätningsstörningar, ja – jag använder pluralis. Ofta nämns bara Bulimia nervosa (där man exempelvis kräks, laxerar och på allehanda sätt försöker få upp maten igen), men det finns en variant som kallas Binge eating disorder (BED) och ungefär 30% av alla svårt överviktiga lider av BED., läs om bägge hetsätningsstörningarna här eller här.

Detta var även en intressant artikel.
Ortorexi - när nyttigt blir sjukligt!

Det finns hjälp att få.
Specialistvård för ätstörningar

// Annica Tiger

Nedan, som sagt lite re-run på hur jag skrev
för fyra år sedan. Det är ett tag sedan.
Jag tar upp ungefär samma saker som ovan.
Lite mer klös känns det som.
Rätt eller fel?

12/2-01

För att återkoppla till gårdagens text. Jag vet inte om många tror att jag bara yrar när jag ibland orerar här om att vi inte är jämlika, trots att många hävdar att så visst är fallet. Jag har tidigare flera gånger nämnt det faktum att kvinnor får sämre vård vid hjärtinfarkter.

Igår på Rapport var exakt samma tema uppe på tapeten, dessutom nämdes att studierna på kvinnliga hjärtinfarktspatienter var undermåliga. Vi måste höja våra röster för att höras, den sången kunde vi höra under grupp 8:s aktiva tid.

Men även om våra röster höjs, årtionde efter årtionde, verkar inget hända. Varför? Kan det bero på att de flesta som sitter i den sits att de har makten och pengarna är män? Vad hjälper det att halva riksdagen består av kvinnor om de inte har reell makt?

Makten sitter inte där, utan den finns i styrelserummen - vad det nu än gäller - företag, forskning och *you name it*. De verkar sitta bakom ointagliga dörrar och ljudisolerade väggar, därav hörs väl inte skriken in?

Några andra företeelser som säkerligen redan skulle vara utredda och behandlingsbara för många år sedan, om de nu drabbat män i större grad, är olika former av ätstörningar, likt anorexia, bulimia nervosa samt Binge eating disorder (BED), den sistnämnda varianten av ätstörning är inte alls så känd av gemene man som de två andra övriga. Många av dem som har övervikt lider av BED, så det är inget att skämmas för. Däremot kanske det är lättare att göra något åt saken om förståelsen om mekanismerna bakom ökar.

Jag har mina egna teorier, helt ovetenskapliga givetvis, men jag kanske inte är helt fel ute? Jag, som förälder kan påverka genom att INTE lära barn att förknippa negativa, diffusa känslor med mat, som ledsamhet, ensamhet, rastlöshet, smärta och gråt. Om ett barn gråter och är ledset, stick då inte till det en skorpa som tröst. Om ett barn inget har att göra, aktivera det istället för att ge det något att äta. Det är lätt att i många situationer att *köpa sig lugn och ro* på så sätt.

Gör inte det!
Då kan det bli lätt för barnet som lite äldre att ta till tröstätning för att döva diverse känslor det inte kan hantera. Mat och ätande ska förknippas med positiva saker, samt givetvis för att överleva.

Äta bör man, annars dör man.
Äter gör man, ändå dör man.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

11/2-01

Norrmän, norrman - de är ett djävla pack!
Hur gick den visan? Någon som minns den? Landsrasism skreks det då!
Norrmännen jagar val och skjuter varg.
Vi här i Sverige är juuuu sååååååå mycket bättre, NOT! Guillou är en man som man inte alltid vet vad man har,
men i denna fråga har han rätt.

Svenska Jägareförbundets ivrar för att vi ska beskatta den svensk-norska vargstammen, bestående av 70 till 100 djur. Förra året dödades cirka fem hundar av varg i Sverige och cirka 1 000 dödades i trafiken. Lägg till då det faktum att ungefär 100 jakthundar skjuts årligen av sin husse eller husses jaktkamrater. Slutsats! Gör en rejäl avskjutning av bilister och jägare istället. Öka vargstammen!

Vi är som sagt juuuu sååååååå mycket bättre i Sverige, det lilla jämställda landet i norr. Vi anses vara det land som kommit längst i jämställdhet. Nu har Sverige äntligen startat forskning (efter Viagrasuccén) angående frigiditet, det tas fram p-piller för män på löpande band och kvinnorelaterade sjukdomar står i fokus.

STOPP!!!!
Backa bandet!
Det där stämmer ju inte.

Då tar vi det från början...Nej, p-piller för män står inte på agendan. Det anses fortfarande till stor del vara kvinnans lott att fixa den biten. Kvinnan ska äta p-piller, vars biverkningar fortfarande inte är 100-procentigt utredda.

Lite manfall - ursäkta, kvinnofall i form av livslånga lidanden/dödsfall i blodpropp får man räkna med. Men samtidigt anses det nästan fult/planerande/slinkaktigt att kvinnan har kondomer i handväskan och dessutom vågar KRÄVA att de ska användas av en man, som suckande hävdar att det är som att käka kola med pappret på.

Vestibulit, det bränner som eld i underlivet, svider vid minsta lilla beröring och omöjliggör ett normalt liv. En kvinnosjukdom som det forskas ytterst lite om, trots att det förlamar livet för så många.

Jo, kors i taket - häromdagarna anslogs hela 400.000 kronor åt ett litet forskningsprojekt. Att ett stort sjukhus i Stockholm får neka minst 230 kvinnor om året som vill opereras är en skandal. De har bara resurser att operera 15 kvinnor om året. Men Viagra fortsätter att vara en säljsuccé, staten bidrar med 140 miljoner kronor i subventioner. Smaka på den siffran och jämför med 400.000 kronor.

För att inte tala om hur många miljoner, säg miljarder det kostade att ta fram ett medel som ska få picken att stå på männen. Inget ont om det, det kan vara ett svårt trauma att en av sina egna kroppsdelar inte lyder dig. Fråga den som är förlamad, de lär kunna svara på den frågan - fast för dem finns ingen dundermedicin.

Ingen forskning bedrivs angående frigiditet, vad jag vet. Det är kanske inte lika intressant. Sära på benen kan ju alla kvinnor göra, oavsett lust eller inte. Gravida kan de bli oxå trots sin frigiditet. Nej, nu är jag grinig :). Men är det inte förunderligt? Vi jämlika Sverige!

Annica Tiger juni 18, 2005 4:11 EM