Annica Tigers Blog

Jag har jobbat på äldreboende, ett vårdhem för dem i livets slutskede under somrarna, och det har lärt mig massvis. Mest att jag inte vill bli gammal. Jag vill inte stoppas undan på ett hem bara för att lindra någons dåliga samvete. Många åldringar får inte ett enda besök på en hel sommar. Det är inte människovärdigt.

Snällt av dig att uttrycka din medkänsla. Jar har varit mycket förtvivlad periodvis de senaste fem åren, har mått värre än pest. Och som du skriver, min mamma är inget extremt fall - tvärtom. Hon har inte råkat på långa vägar så illa ut som många andra äldre, de där som inte har anhöriga som kämpar för dem och som säger ifrån, ofta för att de bara blint litar på läkarna och vården. Dels har jag sett dem, på mammas boende, hemska exempel, dels har jag fått en hel del mejl om andra med samma erfarenheter just pga den här berättelsen om mamma.

Nu har jag läst alla alternativ och era kommentarer och här är mina.

1. Jag vill inte bli ett vårdpaket!
Ingen vill det och tyvärr är inte alternativen valbara.

2. Jag vill dö knall och fall!
Tyvärr är inte heller detta valbart, om du inte skjuter dig på ett tidigt stadium vill säga.

3. Frikostig med extra nattmedicin!
Synd, den frikostigheten gäller än idag, men kallas vb-medicin, alltså vid behov.

4. Glöm inte bort faster Agda och farbror Kurt!
Jag har försökt i två år, men är inte längre välkommen av personalen.

5. Jag vill inte bli matad!
Ingen risk, du blir snabbt undernärd.

6. Tvingas till sängs redan klockan 18.00!
Det kanske är andra eller tredje gången du ska sova den dagen, sen blir du väckt klockan 20.00 och får ta en Imovane.

7. Ha starka barn!
Det räcker inte.

8. Att vi inte ser vården som positiv och kvalitetshöjande!
Sorry, det går inte, dödens väntrum brukar det kallas för.

9. Lite olydnad kan jag tänka mig att praktisera när jag har åldern inne!
Knappast troligt, inte efter Apo-dos x 3 (Aricept, Cipramil, Zoloft, Remeron, Heminevrin, Imovane, Risperdal, Haloperidol, Buronil, Oxascand osv.)

Fortsätt gärna på denna länk:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=307778

/Britt

Ingen fara Kerstin.

www.kebi.se/k.berminge/mamma1.html

Vad ledsen i ögat jag blir när jag läser det du skrivit på länken ovan.

Dessvärre tror jag att det är mer vardag än undantag.

Annica

Förlåt Annica,
det var inte min mening att märka ord, fast det visst blev så. Men under de senaste fem åren, när jag kämpat som en slav för min gamla mamma, har jag kunnat notera att många inte alls vet vad demens är och hur det faktiskt yttrar sig, tyvärr även vanligt vad gäller vårdpersonalen.
Många människor tycks tro att det bara handlar om att man blir lite glömsk på gamla dar, vilket man förvisso kan bli, men demens är något annat och betydligt allvarligare, så jag tog tillfället att berätta lite om tillståndet.
Jag skulle önska att många fler satte sig in i det här, i synnerhet de som har dementa föräldrar på äldreboenden, för ofta medicineras de äldre dementa så att de gamla mår sämre och blir mer förvirrade, vilket har gjort mig rasande när jag har sett det. Lär man sig känna igen biverkningarna av medicinerna kan man protestera exempelvis och kanske hjälpa föräldern att må lite bättre.
Av just det skälet har jag lagt ut berättelsen om min mamma på nätet (www.kebi.se/k.berminge/mamma1.html).
Det är dessutom NU, innnan vi är där själva, som vi kan kämpa för bättre äldrevård.

I fyra, fem år har min mamma varit rejält dement. Alzheimers sjukdom, står det i journalen. De sista fyra åren har hon tillbringat på ett gruppboende; - åtta patienter - (fast så heter det förstås inte numera, allt ska ju låta så fint ..), alla i olika faser av demens. Personalen är rar och fin och det är såklart inte lätt att aktivera människor som knappt kan tala; använda sina händer eller ja, knappt klarar av något annat än att bara ..., just LEVA.
Så där sitter dom .., Kalle, lilla Vera, Theresa, Ebba, Gösta, Folke, Czecwava och mamma .., placerade i en halvcirkel framför tv:n. Nästan var gång jag kommer .., på samma vis. Dom flesta halvsover. Jag brukar skynda mig att i alla fall byta kanal, från tv3:s såpor på engelska till en video med Allsång på Skansen eller vanliga nyheter.
Nån enstaka gång bryts vardagslunken; en man från Pingstkyrkan kommer och sjunger för dem och talar med dem som vore dom helt friska och FÅR HELT FRISKA SVAR och man bara gapar.
Eller som i vintras, en kvinna från Vuxenskolan som målar med dom som kan .., sen blir det utställning på vikskärmar. Underbara bilder ., de mest ljuvliga tavlor. Men Kalle, som har varit byggnadsarbetare och ännu vet vad han vill, säger, när personalen vill ha med honom på vernissage: "nä, fy faaan, sånt där jävla barnkludd!" .....,-)
Ibland gråter mamma när jag kommer på besök. I timmar gråter hon som alltid varit så glad. "Men mamma ....", säger jag och känner sån vanmakt.
Då tittar hon på mig med en sådan sorg i blicken att det är obeskrivligt .., och när jag frågar om hon har ont, så möter hon med blick och svarar att "jo, jag har ont i hjärtat" och jag förstår vad hon menar.
Livet har ramlat i tusen bitar och hon får inte ihop det längre.
Fy farao för att drabbas av detta elände! hälsar Elisabet, dotter till Ann-Gerd, 85.

Bra förklaring Kerstin.

Ordet senil och senildement är de ord jag minns från min utbildning 1978 - så det är några år sedan. Samt, som du säger ordboken jag har på datorn är från 1999.

Men jag tror nog att de flesta förstår vad som avses oavsett vilket ord som används.

För att dra en långsökt parallell, som inte har med sjukdom att göra. Städare, sanitetstekniker, lokalvårdare och vad heter det nu för tiden egentligen?

Annica

Det låter som om de som slagit upp ordet "senil" och "dement" i uppslagsboken har ganska ålderstigna uppslagsverk, eller sådana som inte är vidare uppdaterade på området.

"Demens", som det brukar kallas idag, är ett samlingsnamn för flera olika slags sjukdomar som drabbar hjärnan, och som i värsta fall faktiskt drabbar även ganska unga människor (som ex. alzheimers, en speciellt form av demens), men oftast äldre. Dock drabbas långtifrån alla av demens pga ålder, vilket ju gör att man kan leva på hoppet att slippa.

Alzheimers, som min mamma lider av, börjar ofta med korta black-outer, som blir allt längre, man känner inte igen sig i bekanta miljöer. Sedan får man koncentrationsproblem och ibland börjar man så småningom att få hörsel- och synhallucinationer och vartefter sjukdomen avancerar tappar man de färdigheter man behärskat, som att laga mat, handarbeta etc och sedan förlorar man talförmågan och tankeförmågan blir allt sämre tills man slutligen inte alls känner igen ens sina nära anhöriga.

Förvirringen förvärras av stress och dementa är därför beroende av trygghet för att inte bli mer förvirrade, och just den saken tillhandahåller man nästan inte alls på våra äldreboenden idag. Istället drogar man ner de gamla tills de inte rör sig mer, och så att de blir mer förvirrade och försöker sedan ofta behandla dem enligt löpande-band-principen, vilket definitivt förstör den rest av hjärnkapacitet de har kvar, och med mer droger som resultat, tills de faller, bryter lårbenshalsen och drogas ner ännu mer och dör i lunginflammation för att alla deras kroppsfunktioner har slagits ut av de nerdrogande medlen.

Det finns dock enstaka goda äldreboenden, men de är inte i majoritet.

Usch Annika, nu måste du försöka tänka positivt :) Jag fasar oxå för att bli gammal men jag satsar nog hellre på ättestupan än att bli inföst på nåt hem när jag inte klarar mig själv längre....

Jag vill helst dö knall och fall när den dagen är inne.

Läste en artikel för något/några år sedan där ett av budskapen var att den vård man får som gammal beror på hur starka barn man har och att vi i genomsnitt kommer att spendera våra sista år i ett tillstånd där vi varken kan äta eller gå på toaletten själva.

Det som jag egentligen tycker är mest skrämmande är att så många av oss är rädda för vården och omsorgen. Att vi inte ser den som positiv och livskvalitetshöjande utan som skrämmande och kränkande. (Det gör jag i och för sig med annan vård än åldringsvården också.)

Jag tror mycket av ättestups- och dödshjälpsdiskussionerna egentligen handlar om att slippa kränkningarna, smärtan, ångesten och lidandet, inte att det egentligen finns någon större dödslängtan, utan just att vi inte är garanterade ett värdigt avslut.

Hakke - hyfsad livskvalitet är viktigt. Det viktiga är att du, jag och alla andra gör det bästa av situationen. Själv har jag astma och KOL, vilket ännu inte begränsar min livskvalité.

Åldersolydnad.
Jag undrar om åldringsvården kommer att vara sig lik när det är dags för oss att inta den :).

Annica

Det är nog bara bra att man funderar lite i förväg, både vad gäller den egna ålderdomen och föräldrarnas. Och hur vi vill att samhället behandlar gamla människor av alla 4 typerna också.

Min saol har också samma tolkning av senil - 'mentalt nedsatt av ålder'. Plus den definition som jag lärde mig i hemtjänsten - 'som rör ålder'.

Lite olydnad kan jag tänka mig att praktisera när jag har åldern inne. Jag tycker åldersolydnad låter betydligt mer lockande än åldersdemens. Kroppen däremot har börjat packa ihop redan vid 40. En cocktail av astma, allergi, psoriasis och ledbesvär. Men ändå en hyfsad livskvalitet. :)

Åldersdement är ett ord som jag sällan jag hört, men det kanske passar bättre, framförallt säger det mer vad det handlar om. Jag är i samma situation Hakke när det gäller päronen, fast de är än äldre. Det är svårt och det innebär även att tankarna far vidare till sin egen ålderdom, som kommer varken man vill eller inte.

Annica

Senil

Norstedts stora svenska ordbok
seniˈl adj. ~t
• som har fått sin mentala förmåga nedsatt av hög ålder och t.ex. lider av minnessvaghet 〈jfr åderförkalkad: den ~e åldringens osammanhängande tal; ~ redan vid 50 års ålder; ~ demens

Demens

Norstedts stora svenska ordbok
demenˈs subst. ~en
• bestående nedsättning av intelligens och känsloliv vanl. p.g.a. sjukliga förändringar i hjärnan ;senil ~

Börjar om ca 2 veckor mitt sommarjobb på ett äldreboende. Ska bli intressant att se lite av verkligheten.

Dessvärre så märker de flesta när de börjar bli dementa och blir ganska deprimerade av det och det tar flera år innan demensen blir så allvarlig att man inte längre lider mentalt av den, kan ta uppåt 5 år eller mer.

Så jag föredrar definitivt att vara klar i knoppen in i det sista, även om kroppen strejkar, framför att bli dement.
Äldreboenden för dementa är ofta hemska ställen där de gamla bara drogas ner för att inte vara besvärliga och jag tänker INTE hamna på ett sådant ställe eftersom jag bor granne med Ätran, det är en viss tröst.

Satt och fundera på vad en skulle skriva om, uppslagen börjar att tryta så jag gjorde som vanligt, började att läsa tigerbloggen och nu undrar en lite stilla vad hon hittar alla uppslag?

"Alternativ 1 måste nästan vara värst, då den person som drabbas är helt klar i knoppen och förstår, känner och upplever den egna kroppens förfall – bit för bit. Att vilja, men inte kunna styra kroppen. Att uppleva att diverse sjukdomar tär på ens egna kropp."
Pumpen driver en si så där 4 -5 meter i snigelfart nu i värmen sen är det stopp, vänster arm är helt obrukbar så en hamnar nog snart under alternativ ett även fast en del anser att knoppen är totalt ur-dum. Fast det är något konstigt med människan sitter man alldeles still och skriver med höger arm och ett pekfinger så känner man sig i alla fall efter ett tag helt frisk och man kan må riktigt bra, för att bli lika överaskad när man behöver mer pumperi. Om man blir sämre så blir det väl en elrullstol som man styr med blåskraft och tro det eller ej att det finns nog livskvalitet i det med.

hare bra alla

Jag själv har bara precis passerat 40-strecket, men föräldrarna är 65 och 73 så tankarna finns där. Och stackars mormor som snart fyller 90 är klar i knoppen men kroppen, och framför allt hörseln, börjar ge vika. Det verkar oerhört jobbigt att ha en fungerande tankeverksmhet men inte kunna kommunicera.

Jag reagerar förresten alltid på ordvalet "senil". Under mina år i hemtjänsten lärde jag mig att det första ordet i "senil dement" bara betyder "gammal" och det andra ordet betyder att knoppen slutar fungera. Därför är den svenska översättningen "åldersdemens". Vill man förkorta bör man alltså skriva "dement" hellre än "senil".

Jag var förresten med i Stockholms Quarneval för 6 år sedan med ett bidrag som hette "Senil Olydnad". Vi föreställde ett gäng busiga pensionärer som åkte omkring på motordrivna rullatorer. Mycket uppskattat av den äldre delen av publiken :)