Annica Tigers Blog

För 1,5 år sedan var vi tvungna att låta vår underbara lilla toypudel Elvis (3 år gammal) somna in. Vi vet fortfarande inte vad som var fel med honom, men det hade varit djurplågeri att ha honom kvar bara för att vi skulle sakna honom.

Mina föräldrar har nu skaffat en ny hund, en helt underbar Irish soft coated wheaten terrier som heter Charlie, men ingen kommer för mig att kunna ersätta Elvis.

Själv har jag bara en liten kanin som heter Holger hemma hos mig, men han är min bebis, och jag skulle sakna honom enormt om jag blev tvungen att ta bort honom.

Otroligt plågsamt att förlora den/det man älskar,,, men jag kan då inte leva utan katt! För tillfället har jag fyra,, som jag räddade från ett värre öde.

Varje hund är unik och är alltid lika älskad. Men jag själv var helt knäckt nästan ett år efter att Smulan så hastigt och tragiskt dog. Att se henne lida, innan jag hann iväg med henne i racerfart till Ultuna är inget jag vill uppleva igen. Jag får fortfarande tårar i ögonen nu när jag skriver detta, så saknaden och sorgen finns kvar i kropp och själ. Jag kan inte skaffa en ny hund förrän om flera, flera år, kanske när jag blir pensionär.

Annica

Visst är det fruktansvärt att förlora sin bästa vän. Men våra hundar har då en fördel mot oss människor. Dom slipper ligga som ett kolli, vilket händer människor. En hundägare med förstånd låter sin vän somna in när det blir dags för det. Själv har jag haft 6 hundar och har varje gång sakt att aldrig mer. Nu har vi två hundar och en är nu 12 år (Lilo). Hon är pigg, men börjar nu ofta vara i en egen värld. Så man bara väntar när den där fruktansvärda stunden ska komma. Sedan är det bara en kvar. Nu har jag sagt ifrån, ingen mer hund för mig. Så nu får frun avgöra saken.

Annica. Jag har också haft en schabrador. Det var en underbar och skärpt kille. Tyvärr fick han problem med ryggen och vi var tvugna att avliva honom för hans smärtor.

*Linus (Golden retriver) 12 år. Åldern.
*Mascot (Labrador) 9 år 51 veckor. Hjärntumör.
*Ida (blandras) 10 år. Ljuvercancer.
*Baloo (Schabrador) 7 år. Ryggproblem
Lilo (Schäfer)12 år 2 månader. Min sista hund.
Quinnie (Schäfer)7 år. Frugan får skaffa ny om hon vill sedan.

*Bortgågna

Han blev tio år, vår brune cocker och sista året bodde han hos mig. I stan. Vi följdes åt när han, sjuk och skruttig, skulle segla iväg. Sjuttonårssonen grät hejdlöst och det tog mig fyra månader innan jag kunde ta bort hundkorgen. Där, under filten, hade hunden gömt: en säkring .., en strumpa ., två pennor .., ett tomt läppstift ..., en liten snörstump .. och ett ihopskrynklat papper. Ojojoj, så ont det gjorde i hjärtat! Och när jag satt på tåget på väg till Malmö och såg en exakt på pricken likadan hund komma skuttande på perrongen, fick jag svälja mer än en gång.
Men nog ska jag ha en ny, nån gång, att jag ska ha. Så mycket glädje som dom ger!

Fast jag tycker nog att bästa sättet att klara av sorgen efter en gammal trotjänare är att skaffa sig en valp, få ting är så uppmuntrande och gör en så glad som en glad positiv och förtroendefull valp. Man saknar den gamla åndå ibland, men man blir lika fäst vid nästa hund och kommer att älska den hunden lika mycket, och för dess speciella förtjänster, även om man inte tror det direkt efter att den förra gått ur tiden.
Du Annica som haft flera hundar vet väl hur det är?

jag och sambon har funderat lite på att skaffa en hund... jag är själv hundmänniska ut i fingerspetsarna, så det kliar ju lite i fingrarna så fort jag får syn på en valp... men inte än, helst ska vi bo lite större än vad vi gör nu. och kanske ha familj först...

Vår gamla Bettan var vi tvungna att ta bort för fyra år sen. Visserligen av "gammelhet", men vi är fortfarande inte mogna att låta en ny hund ta över. Tror inte att det någonsin kommer att hända.

Däremot kommer det en ny kisse snart. Vår Ebba von G. ska bara växa till sig lite. Detta klarar vi trots att vår Simson dog väldigt akut för ett år sen.

Men hund... Nä.

När husdjur dör så saknas de lika mycket som en människa. Det tror man inte, om man inte själv har mist ett husdjur..

jag skulle också vilja ha en hund igen... men jag tänker som du - det gör så ont när de försvinner...