Annica Tigers Blog

Chadie, var det inte någon hos dig som skrev att "om man är offentlig, då får man räkna med kritik" (kommer ej ihåg de exakta orden)?!

Det är helt enkelt så att man inte får vara så känslig... Om man tar åt sig vad en främling skriver i en blog, hur sjutton klarar man av det dagliga livet då?! Jag menar, vi lever inte i en skyddad-verkstad... (även om man ibland kan kalla Sverige för detta! ;-))

Annica: Det du skrev om att de som roar sig med att spy galla i bloggar / email osv inte fattar att de som finns bakom siten/mail-adressen är av kött och blod är struntprat, enligt mig. Det är helt enkelt mycket enklare och säkrare att säga att någon är en idiot osv om man sitter bakom en skärm, än att våga göra det ansikte mot ansikte.

Chadie, jag tror att många inte fattar att det är en människa bakom bloggen och texten, en människa av kött och blod, som faktiskt tar illa upp om han eller hon utsätts för personangrepp.

Fattar de det och fortsätter med sina fasoner, ja - då är de genuint elaka och föraktfulla i det verkliga livet också. Då är det bara att beklaga. De kan inte ha det så roligt här i livet med den attityden.

Annica

Hos blogspot kan man välja bort möjligheten för anonyma att lämna kommenterar. Men jag tillåter anonyma att kommentera på min sida. Vill jag inte kommentera det som skrivs kan jag ju bara ignorera det. Jag vill helst inte ta bort någons kommentar, möjligen att jag skulle göra det om det var ett väldigt obscent och kanske hotfullt språk i kommentaren. Jag har dock tagit bort spam.

Personangrepp är verkligen inte trevligt. Men om man väljer att lägga ut sina åsikter på nätet så får man nog räkna med att de som läser dessa bemöter ens åsikter med sin egen personlighet. Och alla människor har inte den egenskapen att vara ödmjuk och diplomatisk. Så då får man nog antingen ignorera, bemöta kommentarerna eller bara ta bort dem.

MEN när någon går in och använder någon annans identitet för att skriva kommentarer då måste man ta till åtgärder!

Kjell:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholmsslang#D

Dissa: avfärda

Vad betyder "dissning" och "dissat" undrar en gammal man som nästan ser ut som ett grått troll

VH /kas

En anledning till att jag reagerar när något är otrevlig och går till personangrepp istället för att diskutera sak är att jag vet att just för att det finns sådana ogenerösa personer är det många som inte ens vågar blogga. Jag vågar i alla fall säga ifrån och visa att jag blir ledsen.
Kanske, kanske, kan de få dem att tänka sig för nästa gång de skriver något hos någon och tänka på att personen de skriver så föraktfullt om är en människa av kött och blod med känslor.
Kanske.
För det är synd att deras nedsättande attityd gör att en del inte ens vågar blogga.
Själv får jag då och då lust att sluta blogga, när en del är så där otrevliga. Men då tänker jag: då har ju de otrevliga vunnit.

Radera och sätt på *ignore*. Ja, det är nog bäst. Fast en del får nog radera en hel del. Det är dumt att det måste vara så. Fast då blir en del rosenrasande för att man raderar och kallar det censur.

Annica

Jag tycker det här är svårt. Å ena sidan är vi ju alla olika och tar åt oss av olika saker. Dessutom är vi i Sverige, framför allt medelklassen, så väldigt konflikträdda och ängsliga för att säga något rakt på sak, en klar kulturell historia. I många andra länder är man inte alls lika rädd för att säga ifrån, för att tala klarspråk och för att hålla uppfriskande gräl eller för att ironisera :-).

Ibland blir jag så trött på det där städade medelklassspråket som liksom bara lägger en våt filt över allting, som bara försynt tassar omkring i verklighetens marginaler och förskönar istället för att lyfta på dimmorna: "Om vi inte gör något riskerar vi att en ökad segregation", alltmedan denna redan ökat katastrofalt, ja ni vet.

Det finns ett gränsland, menar jag, mellan det rent menlöst mesiga och det korkat elaka, där somligt av vissa människor kan uppfattas som elakt, medan andra inte alls uppfattar det skrivna eller sagda som elakt.

Själv har jag ingenting emot varken ironi eller satir, om det finns förnuft i ironin eller satiren, tvärtom kan jag tycka bra sådan är riktigt rolig, även när det riktas mot mig, medan jag lärt mig att många andra inte klarar av sådant.

Det som får mig att skriva det här är att jag faktiskt inte riktigt vet vad som avses med elaka kommentarer, även om det finns klara fall av dumhet på nätet och i bloggvärlden där jag tror att de flesta av oss är överens, och som egentligen är rena trakasserierna.

Säger bara en sak: orka bry sig om troll...

AHA! Johnny - det kanske är förklaringen på "min" sk "dissning"...

Det är alldeles förskräckligt vad jag håller med Åsa ofta nuförtiden... :-)

Varför bry sig? Som sagt. Och ibland tycker jag folk går igång på ingenting, att de läser in saker som faktiskt inte står där. BÅDE bloggare och troll.

Detta gäller nu INTE dig Annica, du har fått kommentarer som får mig att fullkomligt baxna!

Men i allmänhet - radera skiten istället utan att kommentera det. Tror jag mer på än att gå i svaromål. Nonchalera bara. Inte skriva att; du måste verkligen ha problem - för det är att be om det...

Den här grejen då:
http://batbutathome.blogspot.com/2005/09/patetiskt.html

Som du själv skrev är personangrepp inte något speciellt bloggfenomen. Det finns till och med en doktorsavhandling om konflikthantering på nätet.

"Diskussionsgrupper på Internet är virtuella mötesplatser som sammanför människor med liknande intressen från hela världen. Textbaserade gruppdiskussioner i cyberrymden är dock inte helt oproblematiska. Bristen på icke-verbala signaler som kroppsspråk, ansiktsuttryck och tonfall gör att missförstånd och verbala konflikter lätt kan uppstå. Konflikthantering i elektroniska diskussionsgrupper är föremål för en ny avhandling från Växjö universitet."

http://forskning.se/servlet/GetDoc?meta_id=85893

Själv har jag nästan slutat kommentera i Svenskan. Det finns ett gäng där som mer ägnar sig åt pajkastning än debatt. Jag tror att de som gärna skriver föraktfulla kommentarer mest har problem med sig själva.

Hm. Som när jag nyligen fick en ANONYM (!) utskällning för att ha "dissat" Deltidsharmonisk´s blogg.
Vilket jag inte har.

Jag har aldrig förstått varför man fäster så stor vikt vid anonyma kommentarer. Om man vill så finns det en deleteknapp.

Det som fascinerar mig mer är att de som i stort sett aldrig bemöter vanliga kommentarer kan lägga ner så mycket energi på de få otrevliga kommentarer de får. Och inte ens emellanåt själva våga ge exempel på vad de menar, utan sprider me en allmän gnällighet själva. Ibland fattar i varje fall inte jag ens vad som är elakt i dem. Men jag är ingen så jättegullig person heller.

Ett som är säkert är i varje fall att troll ofta får uppmärksamhet.