« Har Bloggi dragit ned rullgardinen för gott? | Startsidan | Ordet frisera har fått en ny betydelse »
25 september 2005
Slit, men inte släng
År 2002 var jag en stor heffa-klump, likt jag varit ett par andra perioder i mitt liv. Jag mådde inte bra av att väga 103 kilo. Min rygg sade ifrån och mina värden var inte så bra, så min husläkare ville sätta kniven i mig och göra en magsäcksoperation. Aldrig i livet någon får upp mig på ett operationsbord frivilligt. Så jag tog mig i kragen. Det låter som om det var hur enkelt som helst, men det var det inte.
27-maj-02 103,5
02-jun-02 100,1
10-jun-02 98,9
17-jun-02 97,4
24-jun-02 96,4
01-jul-02 95,4
::::::::::::::::
04-okt-04 64,9
04-nov-17 64,3
04-dec-09 63,4
09-jun-05 61,1
26-sep-05 60,5
Sedan har åren gått. Vikten har minskat. Lugnt och i lagom takt. Jag väger mig inte lika ofta , men jag tycks hålla mig runt 60 - 61 numera. Jag äter god mat, men betydligt mer nyttigare mat. Inget kaffebröd och inget godis, vilket var min stora last, samt det faktum att jag större delen av mitt liv haft BED, förutom i tonåren då jag istället hade en släng av anorexia.
BED jag kan få ett ryck av ibland, då och då, men numera kan jag kontrollera det. Dessutom har jag aldrig något att frossa i hemma numera. Hur kul är det att hetsäta fil och hemmagjorda flingor eller grovrågsknäckebröd :)? Varför jag berättar detta? Jo, för hjälpa till med att avdramatisera ätstörningar. Det är inte bara "dom", de andra som drabbas.
Denna viktminskning innebär givetvis att jag inte kan ha de kläder jag hade i maj 2002. Men jag är så envis att jag fortfarande går omkring i stora säckiga T-shirtar, jag trivs i dem så varför sluta använda dem? Jag har köpt några toppar med riktig passform, men de kan jag räkna på handens fingrar.
Det är värre med jeansen som jag fick (tog rättare sagt) av B. för ett tag sedan, han fick glatt köpa nya egna och nu börjar det kännas som om de är för stora, lite känslan av att de hasar nedåt och det känns inte skönt. Vem vill gå med gällivarehäng? Inte jag i alla fall. Det räcker så bra med det som finns på framsidan och som vill följa tyngdlagen och som måste hållas i rätt höjd via en BH :-).
I dag gjorde B. en storstädning i sin garderob. Han har bytt arbetskläder och de gamla skulle sorteras bort. Han hittade även tio par jeans, som han har vuxit ur – men som jag krympt in i. För lyckan blev stor, jag kunde ha dem alla och de sitter som gjutna. Det kommer att bli kul att ha lite ombyte på byxfronten. Ja, javisst hade jag kunnat köpa nya byxor men jag hatar att gå i affärer och handla kläder. Jag tycker aldrig jag hittar något, provrummen kan ge vem som helst en släng av klaustrofobi och provrummens speglar suger fett.
Jag tycker om ingångna kläder.
Slit, men inte släng är min melodi.
// Annica Tiger
Annica Tiger september 25, 2005 06:15 EM
Kommentarer
Jodu, jag får mina anfall då och då, men jag kan hantera dem bättre än när jag var ung. Det är många som har denna problematik och det är inget som ska sopas under mattan tycker jag.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: september 27, 2005 04:54 FM
Hej!
Jag vill bara säga att jag beundrar dig som lyfter fram BED och delar med dig av hur du kommit tillrätta med det. Kämpa på, för jag misstänker att du fortfarande får käpma med ätar impulser när liver klumpar ihop sig!
Skrivet av: Mifflan datum: september 26, 2005 07:59 EM
Ja, det kan vara trevligt, men jag har nästan inget val. Min mage klarar bara inte både lunch och middag längre med proteiner och grönsaker och hela rasket. Tyvärr. Det var annars det som fick ner vikten. Nu måste jag äta denna förbenade chokladkröm plus bananer som lunch. Har åtminstone köpt råsocker, hoppas det är lite nyttigare!
Skrivet av: annika b datum: september 26, 2005 11:59 FM
Bullar och wienerbröd är tabu för mig. Sockret kan trigga igång en "nu är jag så hungrig så jag kan äta vad som helst"-attack, fast det är en konstgjord hunger. Men kul att det funkar för dig att unna dig det.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: september 26, 2005 04:58 FM
Grattis, Annica!
jag har också upptäckt det där med tid. Det senaste året har jag tappat 8 kg. Vid varje "platå" verkar det som om kroppen säger "ja! Här vill jag vara, nu ändrar jag mig varken uppåt eller neråt!"
Men bullar och wienerbröd klarar jag mig inte utan!
Skrivet av: annika b datum: september 25, 2005 10:57 EM
Och tänk att det funkar så mycket bättre med viktminskning om man inser att det även tar tid, liksom det tar tid att gå upp i vikt.
Bra gjort Annica!
Roligt också att höra dig citeras på radio!
Skrivet av: Susanne datum: september 25, 2005 10:03 EM
Att jämt och ständigt banta ger inget bra resultat i längden. Kroppen mår inte bra av det.
Det är bättre att försöka ändra sina matvanor och sitt matbeteende. Ät ofta, men lite mindre och nyttigare mat.
Tomma kalorier som i kaffebröd och godis klarar man sig utan. Vitt bröd och friterade matvaror ska man akta sig för. Socker också, det kan trigga så att man blir hungrig fast man egentligen inte är det.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: september 25, 2005 06:47 EM
Jag tycker det är positivt att läsa om någon, nu dig, som fixat att gå ner i vikt och lyckats behålla den.
Att det skulle vara lätt tror jag inte många tror, däremot så är det inte omöjligt.
Jag tycker det är viktigt att prata öppet om att äta rätt. Försöka att komma ifrån det dagliga "tomma kalorier" ätandet, utan att för den skull ha en konstant bantning.
Skrivet av: Åsa datum: september 25, 2005 06:30 EM