« Seriekrock | Startsidan | Sover åklagarna på arbetstid eller? »
19 januari 2006
Duger inte A-kassan för politiker?
Duger inte A-kassan för avdankade politiker och borgarråd?
Arvodet till statsministern höjdes med 5 000 kronor till 116 000 kronor per månad. För övriga statsråd höjdes arvodet med 4 000 kronor till 93 000 kronor per månad. Riksdagsledamöter får nöja sig med hälften ungefär – det var lite luddigt skrivet – speciellt avsnittet vad som händer efter. Jaha, vad får de i pension när och om de inte blir omvalda? Behöver de någonsin stå i A-kassekön med mössan i hand och be om allmosor? Givetvis inte. Det är skillnad på kreti och pleti.
Det tycker jag är en berättigad fråga. Jag såg ett nyhetsinlag på TV-nyheterna i morse som tog upp vilka enorma summor pengar som bland annat borgarråd och avdankade politiker får, trots att de jobbar eller sysslar med annan inkomstinbringande sysselsättningar. Jag har letat på webben, men inte hittat inslaget.
Så här skriver sjukvårdspartiet:
Vidare anser vi att villkoren för politikernas pensioner måste ändras. Det finns idag inga avgörande skäl för att heltidsarvoderande politiker skall kunna gå i pension redan efter 12 år och därefter bli försörjd resten av sitt liv på skattebetalarnas bekostnad. Inte med bästa vilja i världen kan man kalla detta för jämlikhet. Att en liten välbetald politikergrupp får pension och tillskansar sig egna förmåner, medan den grupp som dessa politiker företräder får arbeta hela livet för sin pension, är ytterst stötande. Självfallet måste det gälla samma pensionsregler för politiker som för övriga medborgare. Sjukvårdspartiet anser därför att de pensioner, som ger politiker och tjänstemän pension redan efter 12 års arbete, snarast bör tas bort. Sjukvårdspartiet anser att dessa pengar istället skall gå till de idag underbetalda lönegrupperna inom sjukvården.
Stockholms avgående borgarråd (plus en del andra från andra partier) kommer att få en pension på cirka 46.000 i månaden (om de inte får ett jobb och frågan är om någon har en blåslampa i häcken på dem likt AF har gällande vanliga arbetslösa och kanske väljer en del att nöja sig med pengarna de får till den riktiga pensionen), till persionen går i pension – vilken inte lär bli en pension som hon behöver vända varje krona på för att få allt att gå runt.
Saxat ur en ledare i DN som har rubriken:
Lyxpensioner och vanliga pensioner
Vem har störst behov av inkomsttrygghet? Riksdagsledamöter som röstas bort av väljarna? Företagare som stupar i konkurrensen om kunderna och tvingas sätta sina bolag i konkurs? Direktörer som får foten efter ännu ett år med röda siffror på sista raden? Anställda som förlorar jobben när arbetsgivaren hellre sänker kostnaderna genom att flytta produktionen till Estland än investerar i nya och effektivare maskiner?
Stora avgångsvederlag och fallskärmar kan sticka oss dödliga i ögonen, speciellt om det är företag som är publika. Vem har inte följt turerna runt Ericsson och Skandia.
Vid sammanträde den 19:e april 1996 beslutade socialdemokratiska partistyrelsen tillsätta en arbetsgrupp med uppgift utreda dessa höga avgångsvederlag. Vad hände? Lite har tydligen hänt. Reglerna har skärpt läste jag, men bara för nytillkomna.
Gamla borgarråd och politiker går efter de gamla reglerna om jag inte misstar mig. Posta en url i en kommentar om du sitter inne med kunskaper om de nya reglerna. Det kan intressera en hel del personer antar jag
En vanlig arbetare som jobbat i 12 år och blir varslad och uppsagd får på sin höjd några månadslöner och sedan är det A-kassan som gäller. Alla vet, men ingen vill säga det. Det går inte att leva på A-kassan.
Den som söker jobb efter jobb och inget får och måste leva på A-kassans nålpengar lär få en dränerad ekonomi och till slut en helt havererad dito- socialen blir sopplatsen (sopplatsen). De som har ett bra jobb och tjänar tillräckligt mycket kan teckna en tilläggsförsäkring, exempelvis hos SIF.
Tro inte en sekund att det lär bli bättre med en borglig blågrönbrun sörja. Tvärtom skulle jag tippa! Det är dags att vi säger ifrån. Vi är mjäkiga, vi sväljer allt och glömmer allt. Den som har, vill ha mer.
BTW - ge mig en kryssruta vid nästa deklaration där jag som vuxen individ får bestämma att inte en enda av mina inbetalade skattepengar ska få gå till kungahuset och dess familj.
// Annica Tiger
Annica Tiger januari 19, 2006 09:01 EM
Kommentarer
Bra inlägg. Jag förstår inte varför politiker inte kan ha samma vilkor när de förlorar sina jobb som oss vanliga dödliga. Att de ska ha höga arvoden tycker jag inte heller är bra, de ska väl inte sitta där för pengarnas skull ?!
Jag vill också kunna kryssa i "inga pengar från mig till kungahuset". Varför kan inte det realiseras när man kan välja att betala kyrkoskatt? Och CG16 har mage att snacka om stekta sparvar.
Skrivet av: Space babe datum: februari 1, 2006 01:48 FM
Jag undrar hur många som ärligt kan säga att de skulle tacka nej till alla förmåner, pensioner och allt vad politiker nu får, och hellre gå på a-kassa.
Att välja mellan 45000/mån och typ 7000. Är det ens ett val?
Med detta inte sagt att jag tycker de ska ha allt de nu får. Absolut inte. Jag håller med Björn, max två mandatperioder, längre skulle ingen få sitta. Sen >>> söka jobb.
Skrivet av: Monica datum: januari 24, 2006 02:01 EM
Bra inlägg om viktig fråga. Jag tycker att det är fel att politiken blir ett yrkesområde bland andra men med villkor som mer liknar priviligeier än något annat. Politiker är förtroendevalda och borde återgå till vanligt liv efter ett visst antal mandatperioder och då utan särskilda privilegier. Jag kan tycka att det är OK med tjänstledighet från ett jobb för att fullgöra förtroendeuppdrag men inte pensioner på det vis som de får idag.
Skrivet av: En liten tant datum: januari 20, 2006 06:13 EM
Jo, man kan ju ha suttit som exempelvis kommunalråd för att sedan vara landstingsråd och slutligen riksdagsman/kvinna eller EU-parlamentariker. mycket pensioner blir det. För övrigt har jag funderat över om man inte skulle ha en gräns på två eller tre mandatperioder för att undvika beslutsfattare som endast upplever verkligheten genom studiebesök.
Skrivet av: Björn datum: januari 20, 2006 02:26 EM
Esbati - en bra länk och ett incitament för att rösta på vänsterpartiet :), men det gör jag ju redan.
Lägre lön och bort med långvariga pensioner. Den sistnämnda biten är helt onödig. Varför ska de undantas? Låt dem stämpla som resten av folket. De lär inte bli arbetslösa med tanke på meriter osv.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: januari 20, 2006 08:46 FM
Bra att du tar upp detta. Politikernas gräddfiler i pensionssystemet, fallskärmar, dubbla och tredubbla ersättningar och andra lyxförmåner brukar diskuteras till och från i medierna. Men oftast hänger man då bara ut en enskild person, trots att det är hela systemet som är sjukt.
Det fanns några artiklar i City för ett tag sedan om borgarråden i Stockholm.
Landstingspolitiker har nästan lika höga löner som statsråden. Och EU-politiker ska vi inte ens tala om.
Problemet är framför allt att politiker inte längre får någon erfarenhet av vanliga människors livsvillkor. Nu får många svårt sjuka inte ens sjukpeng längre, något som aldrig etablerade politiker behöver riskera. De får ju samma höga löner och pensioner vare sig de är friska, sjuka, unga, gamla, arbetslösa eller har jobb.
Jag kommer inte att rösta på något parti som inte tänker ta tag i dessa orättvisor. Tror inte att sjukvårdspartiet behöver bli något enfrågeparti. Det finns massor med problem i samhället som har ett samband. Och utan bra vård finns ingen förutsättning för utveckling på andra områden.
Risken är väl att förtroendevalda för nya partier också tycker det är bekvämt med alla dessa fina pensionsavtal när de väl sitter vid köttgrytorna. Har inte miljöpartiet en gång lovat att ändra på systemet?
Skrivet av: Hannelore datum: januari 19, 2006 10:36 EM
http://www.riksdagsvanstern.org/rd/2005/11/000023.html#more
Skrivet av: Ali Esbati datum: januari 19, 2006 10:11 EM