« Två digitala boktips | Startsidan | Två boktips taget från Bokbussen 23 maj »

25 maj 2006

Hästar ska slippa leva ensamma

Hört på nyheterna:

Hästägare ska kunna åläggas att ordna sällskap åt sina djur. Det skriver Djurskyddsmyndigheten i ett nytt förslag som skickats ut på remiss.

Hästar är flockdjur

Det finns, enligt artikeln, cirka 14.000 hästar i Sverige som lever utan sällskap av artfränder. Hästar är flockdjur och mår inte bra av att vara ensamma.

Vad säger Djurskyddsmyndigheten om alla hundar som lämnas ensamma hela dagarna eller står ensamma ute i en hundgård i ett hörn på tomten? Hundar är också flockdjur.

Jag minns när vi hyrde ett torp i Hälsingland och varje gång vi åkte ned till stranden passerade vi en lantbrukares hus, där en jakthund stod i en inhägnad, i ur och skur, och skällde på allt och alla. Enda gången den hunden fick lite motion var när ägaren inför jakten motionerade hunden cyklandes, för att få upp flåset på hundstackarn.

En gång hade vi en granne som lämnade sin schäfer hemma 10 timmar varje dag. Jag skällde ut henne och sa att det var djurplågeri. Varför inte försöka hitta en dagmatte eller daghusse, eller ett hunddagis för sin hund?

Det finns säkert många andra husdjur som lider av att vara ensamma hela dagarna. De flesta djur är flockdjur. Så även människan.

Det borde finnas en Människoskyddsmyndighet. Ja, skratta inte åt mig nu. Såklart det inte går att inrätta en sådan myndighet, men förstå mig rätt. Det sociala skyddsnätet är grovmaskigt. Många faller igenom, en del passerar inte ens igenom och därmed kan de inte få en chans att fångas upp.

Det finns många, många fler människor som lever ensamma än hästar. Hästarna har i alla fall, förhoppningsvis, en ägare som sköter om den. Men hur många människor sitter i sitt hem, som i ett ofrivilligt fängelse.

EnsamEnsam

Ingen som ringer. Ingen som hälsar på. Inga vänner. Inte ens några bekanta. Ingen granne som bryr sig. Inga släktingar som hälsar på, de brukar bara dyka upp när bodelning ska ske. En del kanske inte ens har några släktingar kvar i livet.

Visst, det finns människor som väljer ensamheten. Men de är nog få. Det är inte bara gamla pensionärer det handlar om, det kan vara unga sjukpensionärer, ensamstående föräldrar, vanliga människor som fungerar på jobbet men kommer hem till en tom lägenhet och ett tomt liv. Det kan vara vem som helst du möter i trappan eller ute på gatan. Ofta syns det inte utanpå. Men jag misstänker att det känns inombords.

Jaha, säger du. So what? Ja, säger jag och suckar. Vad kan du eller jag göra något åt det? En sak kan vara att börja intressera sig lite mer för sina grannar. Hälsa och småprata en stund i trappen, om personen vill det. Det märks ganska tydligt om personen inte är ett dugg intresserad av smalltalk.

Vi har inte råd att låta ungdomar få ha kvar sina fritidsgårdar, kommunerna sparar. Många kommuner lägger ned eller drar in på bibliotekens öppettider, kommunerna sparar. Då är det knappast läge att komma med förslag med vuxendagis, när kommunerna sparar. Men det borde finnas fler mötesplatser där människor kan mötas. Där det känns naturligt att bara slinka in och ta en kopp kaffe, kanske prata med någon en stund eller göra något tillsammans.

Jag har inga lösningar.
Bara funderingar och frågor.
Men ärligt talat tror jag att de
som verkligen är ensamma är svåra att nå ut till.
Det är inte lätt att vara människa, sa Strindberg på sin tid.
Det är nog inte så mycket lättare nu heller.

// Annica Tiger

Annica Tiger maj 25, 2006 09:48 FM

Kommentarer

Melpomene - kul att du kände för att kommentera. Det du skriver till Jinge stämmer. För visst kan man ha mer än en katt. Jag känner många som har det.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: juni 1, 2006 05:04 EM

Jag är en sådan som läser lite här och var, men som sällan brukar kommentera. Nu gör jag det.

Så himla bra skrivet.

Du har satt på pränt det som jag flera gånger också har sagt. Nu får vi hoppas att förslaget för hästarna går igenom och pusha lite för att det blir hundgårdshundarnas tur sedan.

Sedan vill jag tillägga en liten not till kommentaren ovan av Jinge.

Jag har själv en kastrerad hankatt som är åtta år. För två år sedan skaffade vi en hankatt till. När den lille blev könsmogen och kastrerad, så blev de båda de allra bästa vänner. De sov tillsammans, åt tillsammans och gick ut tillsammans. Ville den ena inte gå ut så hämtade den andra katten honom för han ville ha sällskap.

Så visst går det att ha katter tillsammans, både honor och hanar och de kommer bra överens. Men då måste de kastreras, inte "bara" steriliseras.

Skrivet av: Melpomene datum: juni 1, 2006 10:09 FM

Men shit vad bra skrivet Annica!! helt sant!

Skrivet av: sara datum: maj 25, 2006 06:47 EM

Ett sätt att bryta social isolering kanske kan vara att stärka lokalsamhället. Till exempel genom att alla i kommunen, eller någon ännu mindre enhet, åläggs vissa uppdrag. Som att diskutera lokala frågor, komma med förslag och sådant.

Skrivet av: Paradigm datum: maj 25, 2006 02:52 EM

Åsa - att vara ensam är antingen något man väljer själv eller en ensamhet man hamnat i av olika orsaker. Det är den icke självmanda ensamheten jag skrev om, men det förstod du nog.

Anses det fortfarande fult och konstigt att gå ensam på krog eller bio? Jag kan gå på bio själv bara för att jag vill se filmen och ingen just då kan haka på.

Men visst är det svårt bryta en ofrivillig ensamhet, men på något sätt måste det underlättas. Det är ett enormt samhällsproblem som det sällan talas om.

Under de åren under 1970-talet som jag arbetade inom hemtjänsten blev jag nästan gråtfärdig varje dag. En del ville bara ha sällskap över en kopp kaffe, för jag var den enda de talade med under den dagen.

Kerstin:
"däremot accepteras att man fraktar dem runt hela Europa under vidriga förhållanden, när de ska slaktas, för se där handlar det om "konkurrens", och om stora pengar. För konkurrensens skull får både människor och djur utsättas för vilka lidanden som helst tydligen."

Ja, hur många år har det inte bråkats, demonstrerats och diskuterats om dessa djurtransporter, men inget händer. Marknaden vill ha billigt kött, alltså får inte transporterna kosta pengar. Helt plötsligt är inte djuren speciellt mycket värda ur djurskyddsperspektiv.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: maj 25, 2006 02:49 EM

Mycket bra skrivet Annica!
Håller förstås med dig.

Samtidigt kan jag inte låta bli den magsura bikommentaren att när vi nu ska montera ner välfärden, för att de stora kapitalägarna vill har samhällets rikedomar för sig själva, och alltså sparar på allt som har med social omsorg att göra, samt har gått med i EU och inte kan göra något åt saken längre, då bärjar riksdag och regering att lagstifta och reglera allt mer av våra privata liv, och framför allt, att lagstifta om sådant som kostar pengar för enskilda individer.

Hästar får inte gå ensamma föreslår man nu alltså, det är väl i och för sig riktigt att de förmodligen inte mår så bra av attt göra det, men däremot accepteras att man fraktar dem runt hela Europa under vidriga förhållanden, när de ska slaktas, för se där handlar det om "konkurrens", och om stora pengar. För konkurrensens skull får både människor och djur utsättas för vilka lidanden som helst tydligen.

Skrivet av: Kerstin datum: maj 25, 2006 12:59 EM

De ensamma hästarna kanske kan bo hos Jens Orbacks mormors syster i Kanada..?

;-)

Skrivet av: olydig datum: maj 25, 2006 12:11 EM

När vi skaffade hund, tänkte jag att han kan vara själv en del av dagen. Men, Allan som taxen heter är så oerhört social och trivs inte alls med att vara ensam. Så nu får han vara på dagis och där ligger han och sover ihopkrupen med en liten labradorflicka.

Jag tror att det är bra att vi pratar om ensamhet och vad den kan betyda i ohälsa hos människor.

Tänk vad all den personal som arbetar inom omsorgen betyder och deras besök hos ensamma äldre. Jag tycker att de borde få mer tid att bara få sitta och prata i lugn och ro, inte som idag, att det ska vara så stressat. Åtminstone en åtgärd som skulle betyda mycket.

Skrivet av: Lena datum: maj 25, 2006 11:23 FM

När det pratades om förslaget om hästar igår så pratade de om ägare som bara hade en häst och att de var 14.000. De kan ju sedan ha dem uppstallade med andra osv. Men tanken är ju god, vad det nu innebär att hästar inte får vara ensamma. Även de som delar stall med andra kan ju rastas själva osv, men det kanske räknas som tillräckligt socialt för hästen att få ha en box i samma byggnad som andra.

Att bryta en ofrivillig ensamhet är svårt. Ensamhet kan till och med bli mer påtaglig just med träffar med andra också. Jag tror en sak är att fundera på varför det fortfarande anses något "fult och konstigt" att vara ensam, det är inte det. Frivilligt eller ofrivililigt är ensamhet just bara ensamhet, inget annat. Även frivillig ensamhet behöver ofta försvaras med att det inte anses normalt. Några som går själva på bio har fått frågan om de inte är rädda för vad andra ska tycka, någon kan tro att de inte har vänner osv.

Skrivet av: Åsa datum: maj 25, 2006 10:23 FM

En mycket bra bloggpost Annica!!

Jag tror dessutom att jag ska hänga på den, fast inte idag.. :) Har redan skrivit för mycket på min egen blogg..

Men när det gäller hundar så har jag en liten reservation. Det är inte synd alls om en hund som har sällskap av husse/matte. I vart fall bara lite.. För hundar är så pass anpassliga att de accepterar att människorna är en del av deras flock.

Men hunden ska under inga omständigheter lämnas ensam annat än korta stunder.

En katt kan man utan vidare lämna helt ensam i många timmar om den har mat, vatten och rent i lådan. Där är det i stället mycket tveksamt om man har ytterligare katter i huset. För katten är en solitärt levande varelse som i frihet lever i ”splended isolation” annat än i undantagsfall då tillgången på mat är obegränsad. Men då bara i matriarkat.

Så kallade ladugårdskatter lever ibland i grupper men då är det gammelmormor, hennes döttrar och deras döttrar.

http://www.jinge.se/index.php/katter/katter-ar-inga-sociala-djur.htm

Syskon av hankön jagas iväg så fort de börjar bli könsmogna.

Slutsatsen blir * lämna inte hunden. Se till att katten * slipper leva ihop med andra katter..

Veterinärer berättar ofta att kattägare som tvingats avliva den ena av husets två katter förvånat berättar att den kvarvarande katten mår mycket bättre än när de hade två..

Skrivet av: Jinge datum: maj 25, 2006 10:22 FM