« Bloggsemester | Startsidan | Så fucking djävla onödigt »

14 augusti 2006

Reinfeldts dyra löften

Nu är de färgglada mupparna ute på valturné. Fredrik Reinfeldt har spenderbyxorna på sig i sin iver att överträffa socialdemokraterna.

Saxar ur Expressen, finns ingen länk än.

"Vad än socialdemokraterna föreslår i ökande anslag till kärnan i välfärdsverksamheten så kommer vi att acceptera det och föreslå ännu mer". Och detta utan någon saklig bedömning om kommuner och landsting verkligen behöver pengarna.

Om nu de andra i Alliansen köper hans löften om skattesänkningar kommer det att bli ett stort avbräck i den svenska ekonomin. Hur dessa vallöften ska betalas vet han inte. Han hänvisar till den växande ekonomin som ger ungefär 100 miljarder extra att sätta sprätt på, men där är redan mer än hälften intecknade. Det går inte att förlita sig på dito intäkter som kan försvinna lika fort som de inkommer, inte när såååååååå stora skattesänkningar utlovas. Vem vet när ekonomin slutar växa? Kanske redan nästa år eller året därefter och då står Reinfeldt och Alliansen i det blå skåpet.

Det är svårt att hålla reda
på alla löften om skattesänkningar.

Slopa fastighetsskatten - 30 miljarder.
Sänkta inkomstskatter 2007 - 45 miljarder.
2008 ytterligare sänkning - 8 miljarder.
Som steg tre halvera statsskatten - 4-5 miljarder.
Arbetsgivaravgifterna ska sänkas med 7 miljarder.

Hur nu den ekvationen ska gå ihop?

Det finns fler skatter som de vill sänka.
Förmögenhetsskatten sticker Alliansen i ögonen.

Varför man ska försämra för sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer när ekonomin går med överskott? Fastighetsskatten bör vara kvar, dock med en maxgräns av vad den enskilde ska betala på basis av årsinkomsten. Förmögenhetsskatten kan korrigeras så att den inte gäller privata bostäder där individen är mantalsskriven och bor. Det borde räcka för de flesta. Sänk bara skatterna för låginkomsttagarna. Det skulle verkligen bli ett incitament att, i de fall det skulle fungera av hälsomässiga skäl och så vidare, gå från bidrag till lönearbete. De andra har så de klarar sig och behöver ingen skattesänkning just nu.

Just nu går det strålande bra för de svenska företagen och statsfinanserna är i gott skick. Jag är inte vidare förtjust i Pär Nuder, men sköta finanserna kan han - dock vill jag ej se honom som Perssons efterträdare. Jag vill inte heller se de borgerliga partierna köra Sverige i botten. Det har jag varit med om en gång och det räcker. Visst var det en del olyckliga omständigheter med i bilden - men det är inte hela förklaringen, med en styrman som inte har "skepparexamen" är det svårt att styra båten i hamn.

Den 4 oktober 1991 till 7 oktober 1994 hade Sverige en koalitionsregering mellan Moderata Samlingspartiet (m), Centerpartiet (c), Folkpartiet liberalerna (fp) och Kristdemokratiska samhällspartiet (kds). En liten reminder bara, mellan 92-06-30 och 93-06-30 ökade statens utlandsskuld med 311 miljarder. En slump? I alla fall en fingervisning om att det går inte att bygga löften och reformer kring att en högkonjunktur ska vara under hela mandatperioden. Det svänger snabbt ibland.

Andra bloggar om:
, och

// Annica Tiger

Annica Tiger augusti 14, 2006 10:08 FM