« Missnöjd datorköpare | Startsidan | Nu har jag hittat rytmen »

23 januari 2007

Thailand och jag icke i synk

Det känns lite lustigt att gå upp när jag normalt brukar lägga mig. Min dygnsrytm är helt ur balans just nu. Jag tror att det beror på att jag sov hela flygresan. Det jag minns var middagen, men innan kaffet kom hade jag somnat och vaknade lagom till frukost strax innan vi var framme. Det är första gången jag sovit under en flygresa innan jag blev flygrädd. Det om något är ett bevis på att min flygrädsla börjar försvinna och det är ju bra. Jag var inte flygrädd innan incidenten när jag och P-O flög över Atlanten.

Jag fick inte det hotell jag valt, utan har hamnat i utkanten av Karon. Det är ett lyxhotell så det är förvisso en uppgradering, men smakar det så kostar det. Här på hotellet utnyttjade jag den flotta Room Service de har i går. Green curry chicken med ris, dyrt men gott och med stark smak av curryn, som det ska vara.

Jag ville inte längre bo på hotell Andatel i Patong, då det förra året var rena rama bordellen. Det var ett evigt springande nätterna igenom och hotellet är lyhört så det blev inte mycket sova av, tråkigt att ett litet fint hotell som var så mysigt har förlorat sin charm. Men jag saknar pulsen i Patong. Jag får åka dit någon kväll och hälsa på personalen på Andatel och käka en god middag där.

Vädret är det lite si och så med. När vi landade regnade det, i går var det skapligt - men tidvis molnigt, vilket jag inte är van vid för det har det aldrig varit någon gång tidigare, förutom förra året. Klimatförändringarna påverkar väl även vädret här misstänker jag. I dag vet jag inte vad det blir för väder, det blåser nästan lite kyligt nu när jag skriver detta på morgonkvisten. Den som lever får se...

Tyvärr hände en sak precis innan resan som överskuggar lite glädjen att ha kommit iväg. Jag har svårt att släppa det som hände och kan inte fullt ut njuta av vistelsen här till fullo. Tankarna mal hela tiden. Det var som om någon drog undan mattan under mig och jag har fortfarande inte ramlat i backen, jag famlar runt och vill inte landa - för det kommer att göra ont och jag vill landa hemma och inte här. Det är smärtsamt. Hon visste precis vad hon gjorde, det retar mig mest. Hon visste precis att det hon sa skulle trigga min övergivenhetskänsla som jag inte vill uppleva, inte som vuxen. Som maskrosbarn var det per default, men inte nu, inte nu....

Jobb har jag med mig, men tro inte att något blir gjort :). Jag sneglar på datorn och pappersbuntarna bredvid, men mer än sneglande blir det inte. Tyvärr, för det är viktigt att jag tar tag i det, annars blir det dubbelt upp när jag kommer hem. Men känner jag mig rätt så får jag ta stöten när jag kommer hem.

Jag hoppas det är kallt och massor av snö hemma, det får sedan gärna töa bort lagom tills jag kommer hem.

Update: Starka vindar men sol, nu kommer lite moln ser jag.

// Annica Tiger

Annica Tiger januari 23, 2007 9:23 FM