« Lost i repris | Startsidan | Galago »
14 mars 2007
Att ta beslutet att avliva en familjemedlem är svårt!
Det är inte ofta jag börjar gråta när jag läser artiklar i tidningar. Men denna artikel fick tårarna att spruta fram. Den påminde mig om mina fyra hundar som jag själv fått tagit det svåra beslutet att avgöra när det var dags.
Moses fick somna in hemma, vilket alltid är det bästa alternativet om det går att ordna. Hemmets lugna vrå är en enorm skillnad mot stressen på en veterinärklinik. Hoppas Moses har det bra i hundhimlen nu, kanske tumlar han runt med mina hundar? Jag lider med Moses alla mattar (tydligen var de fyra stycken). Det kan inte kännas speciellt bra just nu.
Att gråten ligger så nära är att Smulans död var ett enda stort trauma. Jag har fortfarande inte kommit över det. Jag kommer nog aldrig att komma över det. Lungorna sprack, utan förvarning. Hon fick tyvärr inte somna hemma på sin favoritplats som Nalle fick, utan jag åkte i ilfart till Ulltuna då jag inte visste vad det var. Hon bara rosslade och hade uppenbara andningsproblem.
Jag hade glatt tagit både hastighetsböter och indraget körkort, för det hade den färden renderat i om någon poliskontroll hade funnits där jag passerade. Men det fanns inget att göra, hon fick somna in med stora plågor på golvet på Ulltuna sjukhus - inte alls ett lika värdigt avslut som Nalle fick.
Det här är flera år sedan, men smärtan sitter fortfarande ytligt, precis under skinnet. Ja, jag vet att det handlar om husdjur och de som inte har husdjur har nog svårt att förstå hur svårt det är att förlora en familjemedlem, än mer att bestämma att familjemedlemmen ska få somna in för gott.
Läs gärna om mina hundar på min sida om NewFoundlandshundar.
På samma sida finns en sida om fästingar, ett kryp jag är fascinerad av. Sidan om fästingar är särdeles aktuell med tanke på att det varnas för att det kommer att bli fästingrekord i sommar.
Det stämmer, för vintern har varit mild största delen och fästingar är faktiskt aktiva ända upp till plus fem grader. Flera av mina hundar har fått fästingar på sig vid tidpunkter på året då man trott att det var helt omöjligt, typ december och februari.
// Annica Tiger
Annica Tiger mars 14, 2007 04:08 EM
Kommentarer
Nej, det missade jag. Då får jag ändra till mattar, finns det ordet förresten? En matte, flera mattar.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: mars 15, 2007 02:53 EM
Ja du, jag kunde inte heller halla tillbaka tararna nar jag laste Sjostroms artikel. Har ocksa varit igenom den resan sjalv. Men Du noterade inte att Moses hade haft tva mattar?! ;-)
Skrivet av: Hanna Aspegren datum: mars 15, 2007 02:23 EM
Johnny - du är rolig ;).
Snurran - visst är det ledsamt.
Redzo - 4 gånger är 4 gånger för mycket, det blir bara värre och värre för varje gång. Hoppas din mammas blog har fått några nya besökare nu.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: mars 15, 2007 01:50 EM
Ursh...vill inte ens skåda artikeln, och 4 hundar...damn, jag har knappt kommit över min vovve förra våren...där var det vårfloder kan vi ju lugnt säga!
Hitta hit via mina "spionprogram" :) såg att du listat min mamma blogg, man tackar & hoppas läsningen roar!
Skrivet av: Redzo datum: mars 15, 2007 12:30 FM
Du är inte ensam om att ha sprutande tårar.. :-/
Det är jätteledsamt att förlora en kär vän - även om det "bara" är ett djur..
Skrivet av: Snurran datum: mars 14, 2007 07:17 EM
Haha - när jag läste rubriken trodde jag det skulle handla om hedersmord.
Skrivet av: Johnny datum: mars 14, 2007 05:06 EM