2 juli 2007
Varför ska sexköpare behandlas annorlunda?
Enligt dagens Metro:
Sexköpare i Stockholm löper nu större risk att deras fruar eller sambor ska få reda på att de går till prostituerade. Fram till mars var praxis att traffickinggruppen i Stockholm skickade delgivning om brott och kallelser till den misstänktes arbetsplats.
– Nu skickar vi kuverten direkt till hemmet. Det är egentligen gängse praxis när det gäller alla brott.
Varför ska sexköpare kunna välja att få posten dirigerad till önskad adress? Jag tycker det är fel att särbehandla dem. Kan det vara så att det ibland är lite delikata fall, kända och etablerade män som åkt dit? Än mindre skäl att särbehandla dem i så fall. Vilka andra brottslingar har den förmånen?
Har de nu fruar som öppnar deras post så har de problem för övrigt inom familjen så att säga. Det är en regel de flesta respekterar att inte öppna post adresserad till make, sambo eller what so ever - såvida man inte har en överenskommelse att det inte spelar någon roll vem som öppnar vad.
Vad är det som säger att posten inte öppnas på företaget? Jag har jobbat på ett stort företag där all post öppnades innan jag fick den. Det berodde på att företaget inte ville missa fakturor och mig gjorde det inget.
Jag tycker att har man åkt fast så får man stå där med ändan bar. Jag förmodar att de hur som haver måste tala om det för make, sambo eller what so ever, eller ska de låtsas som om de regnar?
Personligen skulle jag tycka att det var ett större svek att min partner låtsades som om det regnade istället för att rakt och öppet erkänna och berätta vad som hänt.
Sanningen kommer alltid fram förr eller senare är min devis, så det är lika bra att lägga korten på bordet på en gång och ge fan i att hymla och hyckla.
Andra bloggar om:
sexköpare, trafficking, delgivningar
// Annica Tiger