30 oktober 2007
För höga förväntningar?
Politiska bloggar en flopp - en artikel på DN som verkar ha engagerat många. Journalistikprofessorn Kent Asp menar på att de politiska bloggarna är en flopp och som argument till detta är att han anser att bloggen inte haft någon betydelse för den politiska opinionsbildningen, som många trott att den skulle få. Det kanske är sant, men det kanske är/var så att förväntningarna är/var lite högt ställda?
När jag första gången läste artikeln fanns det en omröstning där frågan var om man läste bloggar eller inte. Då jag kikade var det 79 procent som uppgett att de inte läste bloggar. Det hade varit intressant om de låtit denna omröstning legat kvar och flera kunnat svara. För den frågan är intressant. Hur många är det som läser bloggar? Hur många nås av av det som skrivs på de politiska bloggarna?
Det finns många bra politiska bloggar. Men ofta når de inte längre ut än till de som läser bloggen, vilket i sig inte är något att bortse ifrån. Bloggen är här för att stanna, sedan må den vara politisk eller inte. En del når ut till fler och andra når en snävare krets, vilket inte alls behöver vara ett mått på hur bra eller dålig en blog är. Det är alltid betraktaren som avgör, det vill säga den som läser bloggen.
Andra bloggar om: bloggosfären
// Annica Tiger
Vad har jag gett mig in på?
Om två veckor börjar jag min behandling.
Läkaren spände ögonen i mig och frågade:
– Vill du verkligen genomgå detta?
Sköterskan sa att om jag upplevde att jag var trött och dålig nu, är det intet mot vad jag förmodligen kommer att uppleva under behandlingen. Kan man bli tröttare? Tydligen. Jag har varit ledig i fem dagar och har i princip inte gjort annat än sovit mig igenom ledigheten, dag som natt - jag har varvat några timmars vakenhet med några timmars sömn i oregelbundna intervaller.
För mig finns ingen annan option. Jag har väldigt svårt att tänka mig att låta naturen ha sin gång, det vill säga se om jag är en vinnare eller förlorare - om jag kommer att klara mig från skador på inre organ. Jag vill bli frisk. Jag vill känna mig som förut, pigg och full av energi. Jag vill inte bli begränsad av att bara orka jobba, sova och äta.
Jag tänker bita i det sura äpplet och genomgå behandlingen. även om ingen garanti finns att jag blir frisk. Visst, den skrämmer mig. Jag läste i patientinformationen att medicinerna har många biverkningar, håravfall, depression, viktnedgång och illamående. Att köra bil rekommenderas inte under behandlingen, tur att jag bor ett stenkast från jobbet. Hur det kommer att gå att kombinera med jobbet är en fråga. Den dagen, den sorgen - men jag tänker försöka hålla ut. Att sjukskriva sig en längre tid under en provanställning är inte ett plus i kanten misstänker jag.
// Annica Tiger