« Orken tryter...... | Startsidan | A White Christmas »
9 december 2007
Nu har jag ställt bilen...
Lite sjukblog blir det i dag..... :(
Nu får bilen vila i 20 veckor, minst. Jag ska inte köra bil, om jag känner mig trött enligt bipacksedlarna på mina mediciner och det stämmer nog, med råge. I går var jag och skulle hämta bilen norr om stan då den fått vinterskorna på och jag tänkte köra hem den och ställa den på min parkeringsplats. Det var en skräckupplevelse. Jag tuppade av halvvägs, som tur var ute i obygden på en tom landsväg och vaknade av att jag körde i dikesrenen och per automatik väjde för en snöpinne, på vänster sida - helt fel sida med andra ord. Upp på vägrenen kom jag, även om det tog ett tag innan jag kunde komma loss ur sörjan, underredet var fullt av halm och lera och hjulen bara spann när jag gasade. Jag hade nog tur att just den biten av dikesrenen inte innehöll några stenar eller andra hinder typ i form av brunnsringar och att jag inte hamnade i själva diket som är ganska djupt eller hamnade ute på åkern. Jag tyckte det luktade lite bensin så jag ringde efter B. och bad honom komma med en ficklampa så jag skulle kunna inspektera underredet. Vad tror ni händer honom? Han kör på en grävling och sabbar hela fälgen och hjulet på höger fram. Det var inte vår dag i går. Det var det inte för övrigt heller. Jag ska i alla fall inte fira jul eller nyår hos B. i år har jag bestämt.
Jag är fortfarande lite chockad av läkarens besked i fredags. Släng alla järntabletter sa han, det är totalt meningslöst att äta dem - de gör ingen nytta - varken till eller från. Jag är sjukskriven till den 31 januari, men hoppas givetvis att kunna börja jobba tidigare. Vem vill vara sjukskriven under en provanställning? Men han informerade mig om att anledningen till att jag mår så dåligt är att medicinen jag äter angriper inte bara det den ska angripa utan även mina röda blodkroppar (anemi - minskat antal röda blodkroppar), samt mina röda blodplättar (påverkar levringsförmågan). Det är detta som gör att jag numera ser sämre, tuppar av titt som tätt, egentligen ska jag inte vara ensam hemma, med tanke på risken att tuppa av och slå huvudet i någon vass kant, men det skiter jag i. Jag vill inte vara beroende av någon annan. Jag vill klara mig själv. Men jag skulle vilja ha några liter blod så att jag mår lite bättre, i alla fall över julen. Jag ska ringa på måndag och föreslå att jag får en blodtransfusion nu (så medicinen har lite fler celler att förstöra och kanske några förblir intakta ett par veckor), och inte när det är försent och jag är så sjuk att jag måste läggas in en längre tid. Jag blir bara sämre dag för dag och det har jag svårt att förlikas med. Jag som är ett sådant kontrollfreak. Full koll. Men det har jag inte just nu, inte ens över min egen kropp. Inte ens över mitt eget liv. Inte ens över mina tårar.....
// Annica Tiger
Annica Tiger december 9, 2007 07:47 FM
Kommentarer
Krya på dig... och tänk på att även tigrar lägger sig ner och viftar lite lojt på svansen ibland ;-)
Jag tror att när kroppen säger ifrån är det bäst att lyda... det brukar oftast funka...
Hoppas du får det lungt ett tag framöver och piggnar till!!!
Skrivet av: Günther Fliesenburgh datum: december 20, 2007 09:39 EM
Ta det lugnt Annica. Vila, sköt om dig och fördriv tiden med läsning. Det finns massor med bra böcker som kan skingra tankarna lite. Det blir säkert bättre så småningom.
Kram
Skrivet av: Kerstin datum: december 11, 2007 02:10 FM
Du är bara så fin Annica. Känn att du har många vänner som bryr sig.
Roger
Skrivet av: Roger datum: december 10, 2007 07:09 EM
Man behöver kanske inte be om hjälp - bra vänner brukar se att man behöver hjälp!
Skrivet av: Britt datum: december 10, 2007 12:55 FM
Låter verkligen jättejobbigt, och att du bara borde vara hemma och göra så lite som möjligt tills ovädret dragit vidare, och spara kraften till enkla och så trevliga saker som möjligt bara. Jag vet hur svårt det är att be om hjälp också när man är van att fixa allt själv. Det kan också vara svårt för andra att veta eller förstå vad man behöver. Bra att du orkar berätta hur du har det.
Skrivet av: Coola morsan datum: december 9, 2007 10:48 EM
Jag håller tummarna - rätt vad det är så vänder det och då glömmer man det som varit. Det är alltid för tidigt att ge upp vet du...
Tag hjälp, klara dig själv kan du göra senare.
Skrivet av: Mary datum: december 9, 2007 06:12 EM
Det är svårt att tvingas ge upp, även om det är tillfälligt. Försök koppla av och skämma bort dej själv så mycket du kan.
Skrivet av: Desirée datum: december 9, 2007 02:08 EM
Unna dig all vila du kan få. Kamp är ofta bra men nu tar det den energi du behöver för att kroppen ska kunna läkas. Jag tänker på dig.
Skrivet av: Brittis datum: december 9, 2007 01:48 EM
Jag hoppas allt vänder och att du blir frisk fort. En god jul (man kan ha en fin jul även om man inte firar julen eller tycker om den) och ett fantastiskt 2008 önskar jag dig!
Skrivet av: EvaP datum: december 9, 2007 11:55 FM
Så här är det att vara riktigt sjuk.
Kan bara rekommendera dig att följa vad läkaren säger samt att själv försöka acceptera som det är. Du kan inte göra ett dugg för varken det ena eller andra. Blir man inlagd med dropp, får blod samt lite annat så är man i behov av detta. Idag läggs man inte in förrän man är halvdöd. Så där var det bättre förr.
Försök inte vara så enveten och tro du själv kan övervinna detta med envishet och en bit mänsklig dumhet. Vill det sig så går allt bra. Vill det sig inte så är det så. Svårt att acceptera.
Jag har fortfarande inte accepterat mina 3 sjukdomar, men kan leva med dom. En viss skillnad, med det gör inte vardagen bättre för mig.
Skrivet av: Claes datum: december 9, 2007 11:38 FM
Oj! Ta det varligt.... Kroppen är en märklig apparat... Har själv råkat ut för diverse konstiga sjukdommar och en o annan våldsam olycka... Ta den tid du behöver. Försök inte skynda på... Tids nog blir livet som vanligt igen.... Ha de gott!
Skrivet av: Leina datum: december 9, 2007 10:21 FM
Tänker på dig och hoppas att medicinerna verkar snart!
Skrivet av: Åsa datum: december 9, 2007 09:52 FM