« april 26, 2008 | Startsidan | april 29, 2008 »

28 april 2008

Sanningen som överträffar dikten

Hur kan någon leva med en person, som håller sitt eget barn fånge i källaren? Makan (dotterns egen mamma) säger sig inget veta. Kan vara sant, men det kan lika gärna vara osant. Det vet bara hon, än så länge. Men själv tänker jag att om jag skulle varit i hennes sits skulle jag nog ha undrat lite över alla barn som lämnades på tröskeln till deras hus. Jag skulle nog ha undrat över källarvåningen, ett pannrum - men vad mer? Huset verkar stort. Trodde hon resten av källarvången var sten och makadam? Hur kan mannen ha byggt ut fängelseutrymmet utan att makan varken hört eller sett något?

Detta är en historia som är hisnande, rent av otrolig. Pappan har erkänt - så det är uppenbarligen så att han hållit sin egen dotter i fängelse och via incest gjort henne gravid, gång efter gång. Kvinnan är i dag 42 år. Hela hennes liv är med all sannolikhet förstört. De värsta ärren sitter på insidan och jag har svårt att tänka mig att de ens kan läka till ärr i hennes fall - utan det kommer att vara öppna sår i själen. Detsamma gäller nog barnen som hölls gömda i källaren. Varför fick de inte samma behandling som de andra barnen som <citat>lämnades på tröskeln</slut citat>?

Världen är förunderlig. Förut, när massmedia inte var så alerta och inte hade en så stor mångfald, var det säkert mycket förunderliga ting som inte kom upp till ytan. Nu blir vi matade med nyheter, både stora och små. Ibland blir det bara för mycket. Det går inte att ta till sig allt. Min enda tanke går till kvinnan och barnen. Makans del i det hela är som sagt oklart. Men pappan må brinna i helvetet, eller något liknande. Ja, det är min första primitiva reaktion. Men det går aldrig att döma någon i förhand. Det har jag lärt mig.

Många konstiga saker människor gör har sin förklaring, även om den kan synas vara osannolik eller rent av otrolig. Det har åldern lärt mig. Vi formas alla av vår egen uppväxt, de gener vi får när vi föds och det vi upplever under livets resa. Ingen bortförklaring, men ibland finns det mycket bakom som vi som betraktare aldrig ser eller förstår. Flummigt? Ja, kanske det. Men jag har själv försonats med mycket av det jag upplevt som barn och ungdom - genom att förstå denna mekanism.

// Annica Tiger

Annica Tiger 2:43 EM | Google