Stäng!
Vem skall trösta barnen?
Vem skall trösta barnen när deras mamma inte får? Vem skall trösta barnen
när deras mamma effektivt med myndigheters hjälp hålls på så långt avstånd
som möjligt? Vem skall förklara för barnen att deras mamma älskar dem trots
att deras pappa hävdar motsatsen?
I Sverige idag låter vi barnens bästa hamna i skymundan för PAPPANS bästa.
Lagarna ändrades och vips fick papporna (läs männen) nya möjligheter att ta
över. Jag tror inte att vare sig mamma eller pappa är generellt bättre som
förälder och naturligtvis är det så i den bästa av alla världar att mammor
och pappor är sams och kan komma överens om barnen. Men Utopia är just det,
en utopi.
Män har sedan urminnes tider använt våld och hot om våld för att
tillskansa sig det de vill ha och dagens moderna man är inget undantag. Nej,
jag drar inte alla män över en kant, jag talar om den grupp män som på ett
eller annat sätt trakasserar och förföljer sitt ex. Det finns massor av goda
och bra män och de behöver ju inte ta åt sig av debatten utan kan lungt gå
vidare med sina liv, väl vetandes att de gör det rätta. Jag talar om alla de
män som har misshandlat, hotat, våldtagit och förnedrat sina kvinnor och som
glatt får fortsätta förföljesen genom vårdnandstvister och umgänges
sabotage.
En kvinna som anmäller en man för misshandel måste ha starka bevis
för att ens bli trodd. Vare sig sociala myndigheter eller polis är specielt
intresserade och tycks tro att det finns en stor grupp kvinnor därute som
HITTAR PÅ dylika historier av ren illvillighet. För det första vill jag säga
att vi hittar inte på, vi har levt i ett helvete och är tacksamma att vi kom
därifrån med livet och förnuftet något så när i behåll. När vi äntligen
lämnat plågoanden så kommer nästa bakslag, att inte bli trodd, att inte få
hjälp och det värsta av allt att inte kunna skydda sina barn.
I Sverige heter det att vi följer barn konventionen och Haag konventionen
men sällan eller aldrig har jag sett ett land begå så många brott emot båda
konventionerna. Sociala myndigheter och domstolar tolkar dessa båda
konventioner och föräldrabalken som det passar dem.
Hänsyn tas sällan eller
aldrig till barnens vilja eller önskemål med hänvisning till att barnen är
för små. Psykologer och andra lärda uttalar sig om vad som är bra för barnen
utan att kunna ta in vidden av den individuella situationen. Det läggs en
enormt stor vikt vid pappans betydelse emedan mamman verkar blekna in i
bakgrunden. Återigen, det får inte handla om vem som är den viktigaste
föräldern!!
En pappa som varit frånvarande i barnens liv under en lång tid kan när som
helst trampa in och få umgänge. En pappa som har haft umgänge och plötsligt
bestämmer sig för att söka vårdnad har alla chanser att få den. Mamman kan
lätt diskvalificeras som förälder om man nagelfar hennes liv tillräkligt.
Ett misstag och hon är ute ur bilden.
Vid s.k umgänges sabotage både hotas
det med och verkställs mängder av vårdnandsöverflyttning, från mamman till
pappan. I det omvända läget är en pappa nästan ofelbar och inte ens
uppenbara risker för barnens hälsa beaktas. Det ömkas och mjäkas med pappor
och man låter dem fritt härja på scenen. Överallt i press och nyheter hör
man pappor uttala sig om deras förskräckliga ex som umgänges saboterar och
hur jobbig dessa män finner situationen.
Sällan eller aldrig hör man en
misshandlad kvinna som lever på flykt undan sin före detta man, uttala sig
på liknande vis. För det första handlar det om att kvinnan i fråga måste
välja om hon vill skydda sitt och barnens liv eller uttala sig i media och
för det andra så går kvinnor mer sällan till offentligt angrepp på den före
detta partnern.
Angela Stark är ett utmärkt exempel, i media har man inte
hört henne säga ett ord om sin före detta. Kan det bero på att kvinnor
faktiskt sätter barnen och inte prestigen i första rummet?
Marika
Stäng!