Personbiografier

av Patrik Andersson

Nedan presenteras biografier över några av mina anor. Personerna nedan har tidigare endast i ringa omfattning blivit omnämnda i tryckt form eller inte alls och som måhända på detta vis kan skapa intresse för den vetgirige släktforskaren eller allmänt historie-intresserade.

Kontakt

Har du frågor eller funderingar kring materialet så skriv till: starpatrik[snabel-a]yahoo.se

Kan jag kopiera bilder och text?

Mer är gärna, förutsatt av att Du i sedvanlig ordning uppger källan, Patriks släkt och kultursidor, och en länk till densamma.

Kategorier

- Präster/Kyrkans män
- Militärer
- Borgare/Handelsmän
- Bönder/Arbetare/Övriga kategorier
- Kvinnor

Präster/Kyrkans män

Brun, Peter Claudi, född 1662 i Kungälvs församling, Göteborg och Bohus län, död 1704 i Skepplanda sn, Älvsborgs län. Kyrkoherde.

Han tillhörde en adlig ätt ursprungligen från Münster känd sedan 1227 av vilken en gren inflyttade till Sverige under 1650-talet.

B. var kyrkoherde i Säve pastorat 1686-1692 och i Skepplanda pastorat från 1692 till sin död, samt respondent vid prästmötet 1688.

Han och hustrun Engel Strömner spelade en viktig roll i Skepplanda sockens historia, inte minst för kyrkobyggnadens omdaning. Efter krig under 1500-talet men framför allt under danska kriget under 1670-talet härjades socknen och dess kyrka. Bland annat klagade kyrkoherden Matthias Oberbergh över att fienden bränt alla husen i prästgården och att "Skeplanda kyrkia ähr då af fienden illa medhhafwen, fönsterne sönderslagne och eliest förolämpadt". Kyrkan var nu i mycket dåligt skick samt ansågs även för liten av sockenborna. Uttryck för dessa missförhållandena kom fram på sockenstämman 1694 då:

"beswärade sig några af almogen öfwer obeqwäma stoolrum De föregav att de som satt "under tornet" (I vapenhuset?) hade svårt att höra prästen vid starkt blåsväder och begärde att få bygga en liten läktare mitt emot predlkstolen. Sockenstämman sade dock nej och förklarade att "de yngre få wänta, till de äldre dö och gå så i deras ställe".

Ett par år senare beslöt emellertid skepplandaborna att bygga om och utvidga sin kyrka. Den drivande kraften var kyrkoherde Peter Brun som i Skarstedts herdaminne beskrevs som en "driftig, klok och nitisk man". Räkenskaperna för kyrkans ombyggnad började nedtecknas 1698, en syssla som först sköttes av kommissarien vid Kungliga Amiralitetet i Göteborg, Jonas Ahlehielm, men som snart övertogs av Peter Bruns hustru. Hon var församlingens kyrkokassör under 20 år.

Peter Brun avled redan 1704 och fick sin grav på en hedersplats under golvet i den nya kyrkans kor. Den genom åren starkt slitna stenen flyttades dock senare och restes med två andra vid tornets norra sida. Hans gravkammare är dock i stort intakt. Även ett skrank av trä med namnen Peter Brun och Engel Strömner från 1698, sannolikt snidat av Marcus Jeger, minner om den gamle kyrkoherdens tid. Det har förmodligen utgjort barriär på en läktare ovanför dörren från koret till "lilla vapenhuset". Noterbart är också att kyrkan 1698 skänktes ett dopfunt av Myntmästaren Anders (Andreas) Strömner och hans hustru (Brita), vilken var farbror till Engel Strömner. Inskriptionen på dopfuntet löd: "Anno 1698 förahrat af H myntmästaren Wälb. H. Andreas Strömnehr och hans käre hustru Brita Strömnehr till en liten kyrkioprydnad". Anders hustru Brita, född Grönling, var förövrigt moster till Engel. Efter Bruns död gifte hustrun om sig med dennes efterträdare Erik Palmberg (1673-1719), men överlevde även honom.

[Källor: Skepplanda kyrka, LAG]

Nicolaus Laurentii (Nils Larsson) Nyberg, född 1644 i Alingsås landsförsamling, Älvsborgs län, död 3/9 1724 i Fröjereds sn, Skaraborgs län. Kyrkoherde.

Gick i skola i Alingsås och Skara 1655-1657 för att 1666 resa till Göteborg och studera "konster". Han blev präst 1677 och predikade först i Skara och 1678 som komminister i Tunhem innan han i februari 1679 blev fältpredikant vid Västgöta kavalleriregemente efter byte med Laurentius Grotte.

Åter i Sverige sistnämnda år befinner han sig åtminstone fram till 1690 på okänd ort. Sistnämnda år är han dock i Alingsås där hans dotter Anna-Maria föds. Den 9/5 1696 utnämns han till kyrkoherde i Fröjereds sn och kvarstår som sådan till sin död 1724.

Hans ena son, kyrkoherde Laurentius Nicolaus (Lars Nilsson) Nyberg, tar över pastoratet vid faderns död men avlider redan 1726. Nicolaus Laurentii sägs enligt en inskription på familjegravens stenhäll i Fröjereds kyrka vara "af redlig ätt och gammal giöta stam".

[Källor: Bengt Liljenbäck]

Olaus Nicolai, född 1595, död 1657 i Listerby, Vårdö sn. Kaplan. Omtalas som kaplan i Vårdö tidigast 1637. 1638 blev han ägare till hemmanet Listerby no 2 sedan den tidigare ägaren Erik Olofsson tvingats lämna gården på grund av stora skatteskulder. Olaus kvarstannade här till sin död, stundom dock inte i bästa sämja med grannarna och med överordnade. Ett exempel härpå är kontraktsprosten Boetuis Murenius beordran 1642 att Olaus skulle "låta avskära sitt långa och förbenade hår". Samma år dömdes dessutom en granne för att ha slagit Olaus två gånger med en yxhammare. 1643 ingick dock kaplanen förlikning med grannhustrun i en långvarig träta.

[Källor: Håkan Skogsjö]

Ungius, Johannes Petri, född omkring 1570 i Hultsjö sn, Jönköpings län, död 1617 i Kalmar domkyrkoförsamling, Kalmar, Kalmar län. Superintendent. Efter studier i Växjö student i Greifswald 1590, student i Wittenberg 1593, fil.mag. 1595. Rektor scholae i Växjö 1597, domprost i Växjö 1603 samt blev rikets andra superintendent i Kalmar 1607 (Kalmar län jämte Öland avskildes från Linköpings stift och blev 1602 superintendentur och 1678 biskopsdöme). Vid Gustaf II Adolfs kröning i Stockholm 1617 insjuknade han i frossa, hemfördes och kunde därefter aldrig mera lämna sängen. Död i Kalmar och begraven i gamla stadskyrkan, med likpredikan av biskopen i Växjö Petrus Jonae Angermannus. Johannes Petri Ungius kallas i samtida källor vanligen "mäster Hans".

[Källor: MB-Daun, NFB]

Militärer

Borgare/Handelsmän

Olof Hallberg (1878-1951) Hallberg, Olof, född 25/2 1878 i St:Petri församling, Malmöhus län, död 9/3 1951 i Bromma församling, Stockholms län. Grosshandlare, fabrikör, direktör. Militärtjänst under namnet Nilsson. H. blev som fjortonåring elev vid AB Moresco kapp- och pälsfabrik i Malmö för vilken firma han senare blev säljare för. Flyttade från St:Johannes församling i samma stad till Västerlånggatan 26 i Stockholm där han inkom 28/9 1907, nämnd som grosshandlare. På denna adress låg kontoret åren 1907-1922. H. flyttade nu ett antal gånger inom tullarna: inkom 19/11 1909 till Folkungagatan 87, 1910 till Hornsgatan 104, 1911 till Hornsgatan 154, 1916 till Svartensgatan 16-18 (inkom 26/10), 1920 till Folkungagatan 6 C varifrån H. utflyttade 22/5 1922 till Kungsholmen. Här inkom han 27/5 1922 till Fridhemsgatan 72 B som blev hans bostad fram till 1928. Nu inköptes samtidigt en fabrikslokal på våningen direkt under bostaden på Fridhemsgatan med ingång från St:Eriksterrassen (Kungsholmsstrand 131).

H. grundade 1912 företaget A-B. Olof Hallbergs Skjort & Kragfabrik där han var direktör åren 1912-30. När verksamheten i den ovan nämnda fabrikslokalen på St:Eriksterrassen gick som bäst fanns omkring 75 personer anställda, bl.a. sönerna Karl Gustaf (min morfar) och Hans. Konkurrensen i skjortbranschen hårdnade dock under 20-talet, bl.a. från Tjeckoslovakien. Denna konkurrens gjorde att H. intäkter minskade, och ett kapitaltillskott blev nödvändigt. En finansiär i form av Nilssons fabriker i Lotorp tillförde kapitalet som behövdes, men Nilssons ville snart ha avkastning på sitt kapital. Ett par år senare krävde Nilssons sin satsade andel tillbaka, vilken var omöjlig för Olof att betala, då försäljningen fortfarande var dålig. Olof begärde då företaget i konkurs. Troligt kan Nilssons agerande, förutom viljan att låna ut pengar, ha baserat sig på viljan att slå ut en konkurrent då hans visste att Olof hade svårt att betala igen, ett agerande inte alldeles ovanligt i affärsbranschen.

Under denna tid grundlade H. även företaget Väst & Badkappsfabriken HB som sålde kostymer, bläsrar och byxor. Chef 1929-30 var sonen Karl Gustaf. Detta företag fortsatte med minskande försäljning verksamheten innan även det gick i konkurs 1931 (osäkert år), huvudsakligen p.g.a. Kruegerkrashen samma år. H. lyckades trots dessa motgångar - och svår TBC - snart igen bygga upp en mindre verksamhet inom samma bransch och arbetade som inköpare för diverse varuhus i Stockholmsregionen, bl.a. åt sin nära vän P. U. Bergström, grundaren av PUB-varuhuset i Stockholm, från vilken han erhöll mycken hjälp. För denna verksamhets räkning införskaffade H. ett kontor på Hamngatsbacken. H. var även tiden efter 1930 chef för Stockholmskontoret för Strands konfektions AB i Katrineholm.

Från 1928 fram till sin död bodde H. i Bromma församling. Han var under en tid ordförande för Internationella fredsförbundet samt vidare intresserad av Oxfordsrörelsen och KFUM-arbetet. H. upptog före 1907, liksom ett par bröder, namnet H a l l b e r g.

H. var en av dessa skickliga affärsmän som sprungen ur enkla förhållanden byggde upp en verksamhet från grunden. Konkurrens, men framför allt Kruegerkraschen 1931, ändrade i ett slag situation, men hans glöd och entreprenöranda utslocknade inte. Med en varm religiositet var han en älskad och uppskattad familjefader såväl som chef.

Gift 1:o 20/9 1908 i Söderhamn med Lydia Maria Dejdricks (Winqvist), född 24/2 1890 i Söderhamns församling, Gävleborgs län, död 16/9 1968 i Söderhamns församling, Gävleborgs län. 2:o 6/2 1922 i Stockholm med Lisa Isabella Almgren, född 27/2 1892 i Katarina församling, Stockholms län, död 30/9 1979 i Västerleds församling, Stockholms län. [Patrik Andersson]

Bönder/Arbetare/Övriga

Andersson, Viktor, född 25/9 1909 på Simskäla, Vårdö sn, Åland, död 30/3 1991 på Hummersö, Föglö sn, Åland. Styrman och skeppsmodellbyggare. Min farmors bror tillhörde en gammal åländsk släkt som varit knuten till havet i sekel. Han var son av fiskaren och snickaren Valdemar Andersson och Elida Nordström (se min farmors antavla). I sin ungdom gick han till sjöss och mönstrade på allt från galeaser till fullriggare. Bland annat seglade han tre turer till Australien (den s.k. vetetraden) under de femtio år han tjänade handelsflottan. Under dessa år började han bygga modellfartyg och det var som modellbyggare han nådde stort rykte och aktning för sin utmärkta skicklighet och detaljrikedom både på Åland men även internationellt.

Viktor Andersson byggde totalt cirka 300 fartyg under sin livstid. Många blev till i Hummersö folkskola i Föglö sn där han levde större delen av sitt liv efter att ha mönstrat av. Hans verk finns bl.a. representerade på Ålands sjöfartsmuseum (41 modeller av såväl fartyg som maritima landskap), Sjöhistoriska museet i Stockholm, Uppsala domkyrka (votivskepp) och på en rad internationella sjöfartsmuseer.

Hans intresse för modellbyggandet kom måhända från hans morfar, skeppare och styrmannen Johan Nordström (1841-1919) som byggde flera skickligt utförda modeller. Han finns representerad i såväl Saltviks kyrka (votivskepp) på Åland såväl som på Ålands sjöfartsmuseum med den två meter långa fullriggaren "Margareta".

Läs hans fullständiga biografi i min artikel Tre skeppsmodellbyggare

[Källor: Modellbyggaren Viktor Andersson" av maskinmästare Ingvar Mattsson, Sjöhistorisk årsskrift för Åland 1990-91, sid. 9-26.]

Lindström, Gustaf

Representerad på Sjöfartsmuseet i Oskarshamn, Vickleby kyrka m m

Född 20/6 1900 på Vållö, Mönsterås sn, Kalmar län. Tulltjänsteman, modellbyggare. Han tillhörde på både fädernet och mödernet skärgårdssläkter som varit nära lierade genom släktband i sekel, framför allt på och omkring ön Vållö i Kalmar sund. De var verksamma inte minst som kronolotsar åtminstone sedan 1600-talets slut.

Gustaf Lindström miste sin far, sjökaptenen Gustaf Emil Lindström, inte ens två år fyllda 1892 och växte upp med sin mor och en yngre syster (författarens mormors mor).

L. gick som ung till sjöss och började redan 1913 bygga fartygsmodeller. Det första fartyget var en modell av Timaru, en av den engelska flottans vackraste emigrantångare. Var under perioden 29/4 1913-31/10 1915 och 21/10 1920-22/12 1920 anställd inom krigsmakten som infanterist vid 10:e kompaniet, Kalmar regemente; erhöll korpral- och reservofficersutbildning samt blev slutligen furir.

Gustaf Lindström, skeppsmodellbyggare
Skeppsmodellbyggaren, f.d. tulltjänstemannen Gustaf Lindström, Påskallavik, med tulljagaren T.V.3., den senaste han tjänstgjort på.

Arbetade senare en tid som kontorist, därefter som kustvakt på Svartö, där tullbåten var stationerad, kustbevakningsbiträde samt blev slutligen tulltjänsteman vid sjötullen. Han gick i pension 1950.

Med den fällkniv som han gjorde sin första modell fortsatte L att skapa fartyg, framför allt fullriggare, som han ägnade ett särskilt intresse åt.

Av L:s. verk bör nämnas den förnämligt utförda fyrmastade engelska fullriggaren "County of Interness" och tulljagaren "T.V.3." som han själv tjänstgjort på. Han finns även bl a representerad med ett votivskepp i Vickleby kyrka på Öland (se bild här) samt med flera verk på sjöfartsmuseet i Oskarshamn.

Alla hans skapelser präglas av noggrannhet och enastående kännedom om ett fartygs olika detaljer.

[Källor: Egen släktforskning, Vivan Hallberg, Oskarshamns tidning, Barometern]

Kvinnor

Kvinnorna förtjänar sannerligen en egen katergori i historien där deras verksamhet sällan har fått lysa fram.

Anxct, Maria, död 1566. Boktryckare och bokförläggare. Hon tog efter sin makes död - den för tiden välbekanta boktryckaren och spridaren av Luthers läror, Jacob van Liesvelt, som 1545 avrättats anklagad för kätteri, över hans boktryckeri- och förläggarverksamhet men tryckte därefter endast katolska skrifter i eget namn, bl. a. med hjälp av sina son Hans. År 1560 och 1564 utgav hon bibeln. Det förstnämnda året gav hon även tillsammans med den välkända boktryckarens Hendrick Peetersen van Middelburchs änka ut en romersk bibel baserad på den katolska Vulgata. Hon gifta senare om sig boktryckaren med Simon Cock. [Källor: http://www.biblianeerlandica.be/biografieen/maria-anxct-weduwe-jacob-van-liesvelt/]

Andersson, Ethel, född 1915 i Simskäla, Vårdö sn. Hemvårdarinna. Född som rysk undersåte på Nedergårds, Simskäla, Vårdö sn, Åland. När hennes bröder tidigt mönstrade på segelfartyg i den stora åländska handelsflottan så drömde hon att hon var pojke och fick se världen som dom. Även om hon aldrig mönstrade på en segelfartyg så vidgades hennes vyer åtminstone en del när hon 1934 blott nitton år flyttade till Stockholm. Här arbetade hon som hembiträde hos flera olika familjer bl. a. för familjen Åkerhielm på Margretelunds slott, hos advokat Håkan Olof Hyltén-Cavallius (1897-1957) på Runebergsgatan 6 i Stockholm och hos doktor Westergren med sin 1943 födda son Björn. Hon utbildade sig under 1940-talet till hemvårdarinna. Som sådan arbetade hon med stor energi och välvilja fram till sin pension 1980. Flyttade med sonen till Åkeshov väster om Stockholm 1950 där hon bodde resten av sitt liv.

(se, farmors antavla). [Patrik Andersson]

Gröndal, Mariana, född 12/11 1846 i Gustafs sn, död 20/3 1929 i Simskäla, Vårdö sn. Kalaskokerska, sömerska, jordemor. G. var änka i 32 år och hennes syssla som bl.a. kalaskokerska gav en välkommen inkomst även om det var ovanligt med ersättning i reda pengar. I boken "Den åländska kvinnans historia 1700-1950" står: "Forna tiders kalas krävde en stor arbetsinsats och kokerskan vistades ofta en hel vecka i gästabudsgården. Man började med bakningen och sedan tog man itu med själva matlagningen. Efter kalaset följde ett drygt arbete att bringa allt i ordning." Mångsyssleri var en självklarhet för att överleva i yttre skärgården och det visades prov på mycken välvilja och generositet bland öborna. Mariana var förutom kalaskokokerska även flitigt verksam som bondvärdinna, sömmerska och som jordemor där hon alltid var självskriven vid barnaföderskans sida. Trots att hon kom från övervägande svenskspråkiga Gustafs sn så var hennes modersmål finska vilket hon i stort sett uteslutande använde sig av. (Källor: MF, Den åländska kvinnans historia 1700-1950) (se, farmors antavla).