Patriks släkt och kultursidor - Svenska kungars utomäktenskapliga barn

Övriga svenska kungaätters
utomäktenskapliga barn

Av Patrik Andersson

De övriga kungadynastierna skilde sig föga från Vasaättens när det gällde barn utanför äktenskapet. Återigen gör jag ej anspråk på att här redovisa samtliga sådana barn, då någon knappast heller känner dem alla. De flesta här upptagna är relativt kända för den historieintresserade, med fokus på personhistoria. Kungarna tycks ha haft kroniska problem att undvika dessa affärer, vilket naturligtvis måste ha skapat stort lidande hos deras lagvigda hustrur. Äktenskapsbrott är ett av de mest avskyvärda av brott enligt min mening. Kyrkan fördömde även dessa handlingar, men konungapersonerna tycktes ej nämnvärt låta sig beröras av kritiken. Dock skall klart understrykas att inte alla monarker ägnade sig åt dessa ting, tur är väl det. Här följer nu ett par exempel i kronologiskt ordning.

Carl X Gustaf

Karl X Han var den förste av den s.k. Pfaltziska ätten i Sverige som uppsteg på tronen. Född 1622 som varandes kusin till drottning Kristina levde han större delan av sitt korta liv vid bordet och på slagfältet.

Utanför äktenskapet hade pfalzgreven fem kända barn. Mest bekant av dessa är sonen Gustaf Carlsson (se bild nedan) som han fick med sin älskarinna, rådmansdottern Britta Allertz (1628- levde ännu 1665). Barnet föddes 1647 innan Carl Gustaf blivit svensk konung samt hunnit gifta sig med Hedvig Eleonora. Pojken fick säkert sitt namn Gustaf Gustaf Carlsson för att hedra den store Gustaf Adolf, faders kusins far. Född 1647 blev han legitimerad av sin far som dennes eget barn. Fick en vårdad uppfostran och gick vid tjugoett års ålder i fransk krigstjänst. 1673 överste vid Upplands regemente upphöjdes han året därpå av sin halvbror Karl XI till greve av Börringe. Utmärkte sig 1675 som överste vid svenska regementet i Pommern. Återkom till Sverige, gick åter i utrikisk tjänst, delvis p.g.a. besvikelse på utebliven riksrådsplats. Mot sin ålders höst bodde han i Friesland där han ägnade sig åt bokliga studier. Han dog banlös den 1 januari 1708. Han var gift med friherrinnan Sofia Amalia von Schwartzenberg.

Fredrik I

Fredrik I
Konung Fredrik I (1676-1751) hade vid sidan av sitt äktenskap ett förhållande med den för sin skönhet beryktade friherrinnan Hedvig Ulrika Taube (1714-1741) Hon var dotter av sedermera överamiralen, riksrådet, landshövdingen greve Edvard Didrik Taube. Hon fick med konungen flera barn varav de tre flickorna dog unga. De två sönerna nådde dock mogen ålder. Barnens efternamn blev von Hessenstein.

Fredrik Wilhelm von Hessenstein Den äldste Fredrik Wilhelm (1735-1808) skulle gå längst. Han gjorde militär karriär, visade mod i Pommerska kriget, nådde fältmarskalksgraden, huvudsakligen p.g.a. sin börd. Blev vidare generalguvenör samt riksråd. 1741 upphöjdes han till riksromersk greve (svensk greve 1742) samt riksromersk furste 1772 (svensk furste 1785). Gustaf III lät arrestera honom under statsvälvningen 1772, då han vägrade att anta konungens erbjudande om att övertaga det högsta militära befälet i huvudstaden. Han släpptes dock dagen efter. Han spelade i det stora hela ingen bemärkt roll i Sveriges historia. Han kallade sig von Hessenstein och tog som greve introduktion på svenska riddarhuset 1742 under nummer 82.

Hans bror Karl Edvard (1737-1769) avancerade till generallöjtnant samt blev likt sin bror riksromersk greve 1741 (svensk greve 1742), men dog blott 32 år gammal utan att ha gjort sig vidare bemärkt. Både slöt ogifta sina respektive grenar på svärdssidan.

Karl XIII

Karl XIII Karl XIII (1748-1818), yngre bror till Gustaf III var på många sätt en underlig person. Intrigmakare av bästa sort, ständigt med baktankar och idéer om nya ting, får han anses vara Adolf Fredriks svarta får. Karl XIII var dock mest av allt lättledd, och var ofta ett redskap för andras starkare viljor. Efter avsättningen av Gustaf III son Gustaf IV Adolf 1809 besteg han tronen, där han satt till sin död 1818. Han var gift med Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg, vilket dock inte hindrade honom från att bedra sin kära hustru. Hur många frillor han hade vet ingen mer än han själv. Jag kommer här nämna ett utomäktenskapligt barn.

Löwenhielm, Carl Axel, född i Stockholm 3/11 1772, död i Stockholm 9/6 1861. Hans mor, grevinnan Kristina Augusta von Fersen dotter till chefen för Kongl: operan greve Carl Reinhold von Fersen, var gift med hovkanslern, greve Fredrik Adolf Löwenhielm, som tillhörde en vallonsläkt som erhöll svenskt adelskap 1725. Innan äktenskapet var hon dock älskarinna till ingen mindre än Hertig Karl, sedermera Konung Karl XIII. Deras son fick namnet Carl Axel, och skrevs redan sex år gammal in som fänrik vid livgardet. Han gjorde sedan en lysande karriär. Utmärkte sig i 1788-90 års krig där han tillfångatogs, men utväxlades snart genom Gustaf III:s försorg. Även i 1808-09 års krig deltog Löwenhielm bl.a., på Åland. 1811 blev han chef för Vestgöta-Dals regemente, och 1812 utsedd till envoyé i St:Petersburg där han bidrog till det viktiga fördrag med Rysslans som slöts samma år. Han deltog vidare i den stora och avsevärt viktiga fredskongressen i Wien 1815, samt erhöll generallöjtnants rang, heder och värdighet samma år. Statsråd blev han 1822. Enligt Hofberg, i Svenskt biografiskt handlexikon var han en starkt konservativ tänkare. I övrigt beskrivs han som plikttrogen som få, ädel och starkt religiös lagd med dragning åt det mystiska. Han utgav en del ströskrifter i medborgerliga ämnen t.ex.. Om kommunalstyrelsen och peniteniärsystemet 1839. Gift 1:o 1816 friherrinnan Ebba Augusta Henrietta De Geer och 2:o 1826 Lovisa Henrietta Renata Augusta, riksgrevinna av Schönburg-Wechselburg.

Källa: SBL, Svensk biografiskt handlexikon, Fersenska palatset, Anna von Ajkay

Övriga svenska kungaätters utomäktenskapliga barn

Övriga svenska kungaätters
utomäktenskapliga barn