Patriks släkt och kultursidor


 

Startsida

Om mig

Farfars antavla

Farmors antavla

Morfars antavla

Mormors antavla

Mer om släkten

Stamtavlor

Historia

Konstgalleri

Efterlysningar

Uppdateringar

Gästbok

Vasasläktens utomäktenskapliga barn

av Patrik Andersson

Vår berömda svenska konungasläkt Vasa har haft flera medlemmar som haft utomäktenskapliga förbindelser. Jag kommer blott nämna några olika exempel och gör på intet sett anspråk på att presentera samtliga utomäkteskapliga barn. Vidare upptas bara fall inom furstufamiljen Vasa och inte från tiden dessförinnan då den tillhörde högfrälset.

Ätten förde en Vase i sitt vapen (en faskin), ett knippe med ris eller säd exempelvis. Vapnet har sedan förändrats och stiliserats.

Släktbakgrund

Ursprunget till ätten går att finna i Uppland (bl. a. Roslagen där den ägde gods). Äldste med säkerhet kände stamfader var häradshövdingen i Frötuna Nils Kettilsson Vasa (Vase), nämnd 1355.

Ätten nådde sin storhetsperiod under 1400-talet då det inom dess leder fanns två riksföreståndare, flertaliga rikrsråd, en biskop samt en riksmarsk.

Vasaätten fick genom giften släktband med Sveriges högadel, ätter som Bonde, Oxenstierna, Tre Rosor och Sture för att nämna ett par. Detta gjorde att deras inflytande förstärktes och förmögenhet ökade.

Ovan nämda Nils Kettilssons sonson son riksrådet och riddaren Erik Johansson Vasa var far till Gustaf Eriksson Vasa sedemera Gustaf Vasa. Han var hövitsman på Kastellholms slott på Åland, men kom som Sturetrogen i konflikt med Christian I och halshöggs vid Stockhols blodbad 8 november 1520. Han var gift med Cecilia Månsdotter av Ekasläkten (d 1522 eller 1523) Enligt viss forskning kan man hos honom skönja de patologiska drag som går att finna i Erik XIV sinnessjukdom. När Gustav Eriksson Vasa rider in i triumf i Stockholm midsommarafton 1523 övergår också Vasasläkten i ett nytt skede, det furstliga.

Erik XIV

Det första exemplet på utomäktenskapligt umgänge för medlemmar av kungagrenen av ätten Vasa gäller Erik XIV. Han får med älskarinna Agda Persdotter nedan nämnda döttrar:

1) Virginia Eriksdotter, född 1/1 1559 på Kalmar slott, död 1633. Hon blev av sin far erbjuden att gifta sig med den ryske storfursten men valde själv att 1585 eller 1586 gifta sig med den svenska frälsemannen, häradshövdingen och fogden Håkan Hand (d. 1595 eller 1596). Släkten Hand utslocknande på svärdssidan redan 1632 med deras son översten Erik Hand (på spinnsidan utslocknade ätten 1681) Släkten levde dock vidare genom en bror till Håkan, ryttmästaren Arvid Hand (d. 1618) som 1574 upptog sin mormoders Märta Arvidsdotter Drakes namn och blev stamfader för den ännu levande adliga ätten Drake af Hagelsrum. Trots att Virginia endast var åtta år gammal vid tidpunkten för Sturemorden 1567, riktade sig den desperata Kung Märta i en böneskrift direkt till "Fröken Virginia" och bad henne att be sin far om nåd för Märtas fängslade manliga familjemedlemmar, eftersom Märta själv hade blivit satt i husarrest och inte tilläts träffa kungen. Märta bad också Karin Månsdotter, som då hade ansvaret för Virginia, att använda Virginia som budbärare till Erik XIV, om hon hade större utsikt till framgång.

2) Constantia Eriksdotter, född natten mellan den 13-14/6 1560
på Stockholms slott, död 24/1 1649 i Odensfors, Vreta Klosters sn, Östergötlands län. På Wikipedia står med god, dock ej kontrollerad, källförteckning följande biografi över henne: "Constantia föddes i Stockholm, och liksom vid hennes systers födelse upprättades hennes horoskop av fadern vid hennes födelse. Hon överlämnades tillsammans med sin äldre syster Virginia Eriksdotter av sin far till sin faster prinsessan Cecilia efter modern Agdas giftermål 1561, då föräldrarnas förbindelse avslutades. Ingen av systrarna var tre år gamla, och det var därmed egentligen ett lagbrott att frånta modern vårdnaden. Cecilia lämnade landet efter sitt giftermål 1564, och de hamnade då i sin andra faster Elisabet Vasas vård. Från 1565 var det blivande styvmodern och drottningen Karin Månsdotter som övade tillsyn. Constantia besökte sin far Erik då denne satt fången på Västerås slott hösten 1573. Detta besök noterade Erik i den "dagbok" han förde. Hon kan ha varit den siste anförvanten som såg honom i livet. Både kung Magnus Erikssons landslag från 1350 och kung Kristoffers landslag från 1442 reglerar hur frillobarn ska uppfostras. Modern skulle ta hand om barnet tills det var tre år och fadern tills det var sju. Båda föräldrarna hade vårdnaden tills barnet var sju år, då det ansågs vuxet. Till skillnad från barn födda i "hor" fick frillobarn ärva fadern. Frillobarnens särställning bland oäktingarna försvann inte ur lagtexten förrän 1734. Den 13 januari 1594 gifte Constantia sig med hertig Karls kammarjunkare, engelske adelsmannen Henrik Frankelin (d. 1610). Samma år fick Constantia nio gårdar i Väne härad (senare Älvsborgs län), av sin kusin kung Sigismund. Den 24 mars 1595 tillföll henne Bocksjö i Undenäs socken, Vadsbo härad (senare Skaraborgs län), med tillhörande 13 kringliggande gårdar av farbrodern hertig Karl, den senare kung Karl IX. Bocksjö (Bocksjöholm) gjordes till sätesgård. Constantia lär liksom sin far ha lidit av mental skörhet. Efter maken Henriks död 1610 förlade Constantia sitt änkesäte till Odensfors, Vreta Klosters socken, Östergötland, vilket Henrik tidigare fått av kung Karl IX. Vid 88 års ålder avled så Constantia i Odensfors den 24 januari 1649. Hon begravdes bredvid sin make Henrik 6 augusti 1650 i Undenäs gamla kyrka i Skaraborgs län. Hon var den näst sista överlevande av gamle kung Gustav Vasas barnbarn - den 14 år yngre och likaledes illegitimt födde kusinen Karl Karlsson Gyllenhielm avled 1650. Constantia intresserade sig för växtodling och tros ha planterat flera medicinalväxter som nu förekommer i Hovets naturreservat. Hon tros också ha planterat de första bokarna där. I Undenäs kyrktorn förvaras en duvblå månstenspärla från Constantias halsband i en liten vit ask på rosa bomull. Hon kallades "drottningen av Tiveden"."

3) Lucretia Eriksdotter (1564-levde ännu 1574) dog ung.

Erik XIV hade även ett barn vars namn man icke känner med sin frilla Karin Jakobsdotter. Barnet begravdes 1565.

Johan III

Även Johan III hade, som man känner till, två frillor:

1) Kerstin Månsdotter som födde en son Hans Johansson som dog ogift i Tyskland.

2) Karin Hansdotter Hon var från Stockholm. Hon fick åtminstone fyra barn med Johan III. Karin gifte sig senare med 1:o kammarjunkaren Claes Andersson Vestgöte (d. 1563) 2:o 1574 med slottsfogden Lars Henriksson.

B a r n:

Augustus Johansson, född 1557, död 1560. Inga vidare uppgifter är kända.

Julius Johansson Gyllenhielm, född 1559, död nyåret 1580-1581. År 1577 adlades han av fadern med namnet G y l l e n h i e l m och erhåll då Kjulö, Kapellstrands och Berga sätesgårdar med underliggande 125 gårdar. Namnet Gyllenhielm brukades senare av flera utomäktenskapliga barn av Vasadynastin. 1580 blev han befälhavare på Åbo slott. Han uppges ha blivit trolovad med greve Per Brahe d.ä:s dotter Karin.

Sofia GyllenhielmSofia Johansdotter (Gyllenhielm), född omkring 1560, död 1583. Gift med fältmarskalken, friherre Pontus de la Gardie. Enligt sköldebrevet fick hon rätten att bära samma vapen som brodern. Hon kallades Gyllehielm i litteraturen med för detta finns det inga samtida belägg. (SBL). På Wikipedia står om henne (med ej av mig kontrollerad källförteckning): "Sofia växte upp i Finland, där modern var bosatt. År 1576 blev hon uppvaktande hovjungfru hos prinsessan Elisabet Vasa. Samma år trolovades hon med Pontus De la Gardie. Sofia adlades Gyllenhielm 1577 samtidigt som systern Lucretia och brodern Julius; brodern kallades från det året ofta Gyllenhielm, medan Sofia och systern omväxlande använde namnet och sitt patronymikon Johansdotter. Hon tjänstgjorde vid sin fars hov tills hon 14 januari 1580 gifte sig med den från Frankrike invandrade friherren Pontus De la Gardie. Vigseln ägde rum i Vadstena klosterkyrka. Bröllopet var praktfullt med många gäster; under vigseln gick en fullsatt läktare sönder i kyrkan, och en person omkom, vilket fick närvarande katoliker att tyda detta som en Guds straffdom över kättarna. Hon åtföljde maken till Estland (1581), där hon dog i Reval. Dödsorsaken uppges vara död i barnsäng."

Lucretia Johansdotter (Gyllenhielm), född omkring 1561, död 1585. Hon var trolovad med friherre Carl Gustafsson Stenbock. Enligt sköldebrevet fick hon rätten att bära samma vapen som brodern. Hon kallades Gyllehielm i litteraturen med för detta finns det inga samtida belägg (SBL). Uppgifter om henne på Wikipedia motstrider dock SBL (med ej av mig kontrollerad källförteckning). Här står: "Lucretia adlades Gyllenhielm 1577(!) samtidigt som systern Sofia och brodern Julius; brodern kallades från det året ofta Gyllehielm, medan Sofia och systern omväxlande använde namnet och sitt patronymikon Johansdotter. Lucretia uppges ha varit Johans favoritbarn. Hon trolovades med Carl Gustafsson Stenbock. Lucretia avled ogift 1585. Vid hennes död misstänkte kungen att hon dött genom trolldom och lät göra en undersökning. Kerstin Ulfsax, änka efter Jöns Ulfsax, Smålands ståthållare och beryktad för misstanken att ha mördat sin make, utpekades av Lucretias trolovade och anklagades för att ha mördat Lucretia med hjälp av häxeri. Ulfsax dömdes som skyldig och avrättades."

Karl IX

Karl IX (1550-1611) hade likt sina bröder också utomäktenskapliga förbindelser. Med prästdottern Katarina Nilsdotter från Östergötland fick han en son, nedannämnda Carl Carlsson Gyllenhielm. Han skulle bli det mest allmänt bekanta utomäktenskapliga barnet inom alla Sveriges kungliga släktled.

S o n:

Carl Carlsson Gyllenhielm eller Gÿldenhielm som han själv skrev sig (1574-1650). Han erhöll en vårdad uppfostran och sågs redan tidigt av Karl IX som sin riktiga son och legitimerade honom som sådan. Gyllenhielm adlades med detta namn 1592 av sin farbror Johan III och fick från 1595 sin militära utbildning i Frankrike. Hemkommen deltog han i flertalet i dåtidens krig mot Polacker och Ryssar men även i inbördeskriget mot Sigismund. Utmärkte sig särskilt vid intagandet av Kalmar fästning 1599 där ståthållaren Johan Sparre huvud uppsattes på en påle. Han fick ochså överta Sparres medeltida gods Bergkvara som 1615 blev hans friherreskap.

I Polska kriget var han krigsöverste (motsvarande regementschef) men blev tillsammans med sin vapenbroder Jacob De la Gardie tillfångatagen när Polackerna intog Wollmar 1601. I hela 13 år skulle han sitta i det kalla och fuktiga fängelset under vidriga förhållanden. Han hade i nöden trots allt fria möjligheter att läsa och skriva. Han skrev nu "Schola captivitatis", fångenskapens skola som beskrev hans upplevelser i fångenskapen.

Efter hans slutliga frisläppande december 1613 överröstens han av titlar och arbetsuppgifter av sin halvbror, Gustaf II Adolf som nu satt på tronen. Blev som tidigare Friherre 1615 till Berkvara, fältmarskalk 1616, riksråd och generalguvenör 1617 och riksamiral 1621. Han deltog senare i flottmanövrar under 1620-talets slut och var den som forslade hem liket av Gustaf II Adolf till Sverige. Under Kristinas förmyndarregering var ha en av de fem som hade i uppdrag att sköta rikets ledning. Senare spelade han en ringa roll i de strider mellan Oxenstiernska och de la Gardieska partierna.

Han gifte sig med Christina Ribbing men avled barnlös 1650 och slöt själv sitt nystiftade ätt. Begravningen ägde rum i Strängnäs domkyrka där hans fotbojor från den polska fångenskapen hänger kvar i gravkoret.

Han beskrivs som en gladlynt person med stark tro och gott uppträdande.

Känd för att han lät uppföra Karlbergs slott i Stockholm.

Hertig Magnus af Östergötland

Johan III och Erik XIV:s bror hertig Magnus af Östergötland (1542-1595) var ogift men hade minst två frillor. Han led av sinnessjukdom likt sin bror Erik om än något stillsammare i sitt uttrycksätt. Det berättas att han i sin husarrest på Vadstena slott såg havsfrun i vallgraven och slängde sig dessutom en gång ut från fönstret för att fånga skönheten. Han klarade vansinnesdådet med livet i behåll. Ett par dagar före sin död kom sinnena så pass till sans att han kunde mottaga sakramentet. Hans kända frillor var:

1) Walborg (Pehrsdotter), från Tyskland enligt boken "Sveriges riddarhus" (Stockholm, 1869)

D o t t e r:

Lucretia Magnusdotter, född 1560, död 1624. Hon blev 1586 gift med ståthållaren Christopher (von) Wernstedt (1560-1627). Släkten Wernstedt fortlever än idag. Den kända genealogen Folke Wernstedt tillhörde denna ätt.

2) Anna von Haubitz

D o t t e r:

Helena Magnusdotter, levnadsdata okända. G.m. stamfadern i Sverige för ätten von Yxkull (från Estland) hovmarskalken Wolmar von Yxkull (d. 1627).

Gustaf II Adolf

Gustaf II Adolof (1594-1632) hade även han ett utomäktenskapligt barn tillsamans den för sin skönhet beryktade Margareta Slots (d. 1669) som han under ryska kriget 1609-1617 träffat i ett fältläger. Hon var dotter till den för Göteborgs grundande så viktiga Abraham Cabeliau, en förmögen handelsman från Holland. Varför hon inte i enlighet med vanligt bruk behöll faderns släktnamn, och varifrån namnet Slots härstammar, är dock okänt. Hon var allt annat än ett tilltalande väsen som enligt SBL var "...mån om egen fördel och utpräglat processlysten...". Hon åtalades dessutom för dråp på fogdeskrivaren Jacob Galle som enligt SBL skall ha blivit "...utfört av hennes folk och under hennes direkta ledning på platsen...skrivaren hade förargat henne genom att ta panter av hennes underlydande bönder för försummad väghållningsskyldighet. Häradsrätten dömde dock ej, utan hänsköt saken till kungen eller till dem som hade att döma i kungens ställe. Sakens fortsättning är okänd."

S o n med Margareta Slots:

Gustaf Gustafsson af Wasaborg, född 1616, död 1653. Greve, överste, riksråd. Se hans biogfrafi här

Gustaf Gustafsson av Wasaborg

Gustaf Gustafsson af Vasaborg.
(1616-1653)

Källor: SBL, Svenska riddarhuset 1625-1680, Stockholm 1869, Nordisk familjebok, andra upplagan, Stockholm 1904-1926, Wikipedia.

Sidans topp | Startsidan | starpatrik[at]yahoo.se | Reviderad 2016 12 17

A PBA Production Copyright ©
1998-2020