Att denna konstruktion från slutet av 1940-talet fortfarande används beror dels på att den finns att köpa i påse färdigklippt med isolatorer och bandkabel och dels att köparen inte förstår antennens funktion.
Det handlar om en 31,5 m lång horisontell tråd, mittmatad med 10 m stege som nedtill är skarvad med en kort bit 75-ohms bandkabel. För Louis Varney, G5RV, var 14 MHz favoritbandet så där skulle antennen vara optimerad men det fanns två skäl att inte nöja sig med en halvvågsdipol. Det ena var att den 8-formade strålningsloben skulle ge minima i önskade riktningar och det andra att antennen skulle vara användbar även på 3,5 och 7 MHz. En radiator som är tre halvvågor lång ger ett strålningsdiagram som liknar en fyrklöver och med rätt antennplacering kunde loberna hamna i favoriserade riktningar. 75-ohms bandkabel som användes för tv i England skulle passa tillräckligt bra ihop med matningsimpedansen 95 ohm men inte göra antennen användbar på lägre frekvensband där högt SVF ger oacceptabla förluster. Stegmatning skulle eliminera sådana och med en halvvågslängd på 14 MHz kommer 95 ohm att återfinnas i nedre änden som hamnade vid den plats där nedledningen skulle föras in i huset. Den smala bandkabeln användes för detta trots att upphovsmannen var medveten om förlusterna i den på lägre frekvenser och därför gjorde den så kort som möjligt.
G5RV är ingen multibandantenn, på andra frekvenser än 14 MHz krävs en impedansanpassare, men dåtidens rörbestyckade sändare kunde avstämmas inom ett stort impedansområde. Det enda skälet till att använda 31,5 m längd är således att man eftersträvar fyrklöverdiagrammet på 14 MHz och placerar antenntråden så att loberna hamnar i favoriserade riktningar. Om man inte bryr sig om det och vill ha bättre effektivitet på 3,5 MHz bör man använda längre radiator. Dagens radioamatör vill inte tillverka stege och föredrar perforerad bandkabel trots dess högre förluster och påverkan av fukt. Det märkliga är att han håller fast vid att stegen ska vara en halv elektrisk våglängd på 14 MHz och sedan skarvar på med 50 ohms koaxialkabel, oftast RG-58 med avsevärd längd, i tron att det just är sådan förlängning som ger antennen dess goda egenskaper och utan att förstå att det på alla band utom 14 MHz är en dämpare han inför.
En svensk firma skriver i sin annons: "bandkabeln ska hänga nedåt och utgör en del av den utstrålande antennen". Det är inte sant, med symmetrisk matning tar strömmarna ut varandra i bandkabeln.
| Tabellen till höger visar impedans och SVF i nederänden av 10 m stege (version 1) och nederänden av 10 m 450 ohm fönsterkabel (version 2). Inget bra ställe att ansluta ferritbalun eller koaxialkabel till! |  |
Det enda riktiga är att göra radiatorn så lång att
den är effektiv även på den lägsta använda frekvensen
och att låta stegen/bandkabeln gå från matningspunkt till
impedansanpassare för balanserad matning. Men då är det förstås
inte längre en G5RV-antenn. Den som vill använda en automatisk anpassare
av obalanserad typ kan isolera den HF-mässigt genom att linda koaxkabeln
och strömkabeln till den på tre hoptejpade ferritstavar.