Kenwood TS-930S

Denna kortvågstransceiver kom 1982 och var då en toppmodell till introduktionspriset 12778 kr, ett år senare var den uppe i 15200 kr. Den har heltäckande mottagare 100 kHz-30 MHz och för den tiden bra storsignalegenskaper. Bandpassfiltrets bredd är reglerbart på SSB och om man skaffar extra CW-filter i både andra och tredje MF kan CW-bandbredden väljas mellan 150-2600 Hz. För AM finns ett brant 6 kHz-filter som tillbehör. CW-tonhöjden är justerbar och ett avstämbart aktivt LF-filter reducerar bakgrundsbruset vid telegrafimottagning. En "notch"-funktion dödar störande pipton effektivt. Störningsbegränsaren har två tidskonstanter, varav den ena är anpassad för "hackspettsradar"som i början av 80-talet förpestade tillvaron på kortvåg. Uttag finns från sista MF 100 kHz för anslutning till monitoroscilloskop. De åtta minneskanalerna kan t ex användas för att lagra fyrfrekvenser. På baksidan finns dessutom uttag för transverter och separat mottagningsantenn.

Sändaren har uteffekten 120 W, reglerbart ned till under 5 W, och kan köras i AM-läge med 40 W uteffekt. Effektsteg med 28-voltstransistorer ger klart lägre distorsion än vad man uppnår med 13-voltssändare. Den inbyggda HF-klippern på 455 kHz höjer medeleffekten markant på telefoni och ger en definierad PEP-nivå som förhindrar överstyrning av yttre slutsteg. För CW kan full break-in väljas och sändningsomkopplingen sker ljudlöst. Eftersom det finns en fördröjning på 6 ms mellan omkoppling och uteffekt hinner ett externt slutstegs reläer slå om innan drivningen kommer. Anslutningar finns för "phone patch" (koppling till telefonledning) och de kan användas för datorstyrda sändningssätt. Frekvensskiftsnyckling för 170 Hz är inbyggd. Två VFO:er möjliggör "split"-trafik vid DX-jakt och med en knapptryckning kontrollyssnar man på sin sändningsfrekvens.

Strömförsörjning från 230 volt är inbyggd, med rejält tilltagen transformator. Två termostatstyrda fläktar kyler nätdel resp. sändardel. Som tillbehör finns inbyggd antennanpassningsenhet med motordrivna vridkondensatorer för 3,5-29,7 MHz, den modell som har detta som standard har beteckningen TS-930SAT. Även om det finns bärhandtag på gaveln är detta ingen station man lätt tar med sig på utflykten, den väger drygt 18 kg och står därmed stadigt på bordet.

Externt slutsteg kan nycklas med ett relä som är monterat på chassiets undersida, men det är bättre att bygga in en transistor som sköter omkopplingen snabbt och ljudlöst. Frekvens kan visas med 10 Hz-siffra efter en liten modifikation och antalet minnen kan dubblas från 8 till 16 med en annan modifiering. Därmed har jag en minnesbank för fyrfrekvenser och en för tillfällig lagring.

Mottagaren är en kvadruppelsuper. I mottagning går antennsignalen genom bandpassfilter, relästyrd dämpsats och AGC-kontrollerad PIN-dioddämpare till ett HF-steg med två parallellkopplade JFET:ar 2SK125. Så följer två 2SK125 i en balanserad blandare följd av ett push-pullsteg med två 2SK125 som förstärker MF-signalen på 44,93 MHz som sedan passerar ett kristallfilter med 10 kHz bandbredd. Därefter kommer nästa balanserade blandare med två 2SK125 som ger 8830 kHz ut, först till en störningsbegränsare och sedan till en omkopplingsbar filterbank, där SSB-filtret är standard och filter för CW (500 Hz) och AM (6 kHz) kan monteras i efterhand. Den tredje balanserade blandaren med två 3SK73 lämnar 455 kHz ut, där keramiska filter för SSB (3 kHz) och AM (6 kHz) är standard. Plats finns för ett extra kristallfilter med 500 Hz eller 250 Hz, något som CW-entusiasten naturligtvis kostar på sig. Den fjärde blandningen görs till 100 kHz med MOSFET:en 3SK73 som följs av notchfilter och dioddetektorer för SSB och AM. Kontinuerligt variabel bandbredd åstadkoms genom att man med ändrade oscillatorfrekvenser förskjuter den signal som passerar filtren i andra och tredje MF. Bandpassfiltret för 0,5-1,8 MHz innehåller en dämpsats, känsligheten är märkbart reducerad, men den har jag kopplat bort genom att löda en tråd över två 150 ohmsmotstånd. Vi har numera inga mellanvågssändare i Sverige som kan förorsaka överstyrningsfenomen om man bor i närheten.

Sändardelen börjar med att SSB-signalen alstras på 455 kHz, blandas till 8830 kHz, sedan till 44,93 MHz och till sist blandas den med VCO:n till önskad utfrekvens. Så följer omkopplingsbara bandpassfilter och bredbandiga förstärkarsteg som avslutas med drivsteg med MRF485 i push-pull och slutsteg med MRF422 i push-pull. Talprocessorn klipper SSB-signalen på 455 kHz och övertonerna från den tas bort av 8830 kHz-filtret. Medhörningen (monitorsignalen) tas från 8830-kedjan och passerar en produktdetektor. SSB-distorsionen är -30 dB vid 120 W, -35 dB vid 80 W och -40 dB vid 50 W, allt mätt relativt PEP.

Tre VCO:er täckande området 45-75 MHz går i 10 Hz-steg och kontrolleras av tre separata loopar i en komplicerad konstruktion. PLL-del med mikroprocessor och digital frekvensvisning innehåller ca 50 integrerade kretsar förutom nästan lika många transistorer. Att felsöka här måste vara en mardröm! Jämfört med en modern DDS-syntes på 300-400 MHz ger denna VCO ifrån sig ett fasbrus som är betydligt högre. Det märks både när man lyssnar nära sin egen sändarsignal och vid mottagning med smalt filter. Ändå var det god ingenjörskonst för 37 år sedan.

Ett typiskt fel för TS-930S är att nätdelens reglertransistorer inte får tillräcklig kylning varför de börjar läcka och då stiger utspänningen så högt över 28 V att en 33-volts zenerdiod på slutstegskortet går sönder och om man har otur ryker den ena eller båda slutstegstransistorerna, vilket blir en dyrbar reparation. Genom att låta fläkten gå kontinuerligt och sätta ett 220-ohmsmotstånd mellan bas och emitter på reglertransistorerna förebyggs haveri. Ett annat typfel på den tidigaste årgången är dåligt genompläterade hål på digitalkretskortet, något som märks på olika sätt beroende på vilket hål som fallerar. Det åtgärdade jag genom att löda en blanktråd genom vart och ett av hålen men även efter detta har jag haft anledning att värma på alla lödpunkter när radion har upphört att fungera. Två gånger har jag bytt transistorerna till en spänningsomvandlare som ger negativ spänning till digitalkortet, men efter att jag matar dem med 22 V från en ic-stabb istället för de ursprungliga 28 V har de klarat sig. Till slut blev upphörde emellertid kortet att fungera så jag satte in ett från en reservdelsradio av senare tillverkningsdatum. Att det efter detta byte inte går att sända med AM är något jag ska försöka åtgärda, i övrigt fungerar den nyare versionen.

En slutstegstransistor och en drivstegstransistor har behövt bytas. Andra problem har varit skadade switchdioder i mottagaringångens bandpassfilter, antagligen förorsakat av åska, och ett strejkande dämpsatsrelä. Reparationen krävde urmontering av huvudkretskortet, ett omfattande arbete med många kablar att hålla koll på. På ett apparatexemplar saknades en kondensator som behövs för att man ska ställa in MF-förstärkningen och AGC-tröskeln korrekt. En likspänning på 9 V ska enligt användarhandboken finnas på mikrofonkontakten men det får man ordna med själv om apparaten har lågt serienummer. Att teckenfönstret slocknade en gång berodde på bortfall av glödspänningen, det visade sig att en kretskortsledare på digitalkortets ovansida hade avbrott och fick byglas med tråd. Reservdelsradion har trasig "Mode"-omkoppling, ratten vrider ett tandat hjul som driver ett tunt och smalt stålband fram till en kretskortsmonterad skjutomkopplare med sex lägen och sex poler. När bandet går av finns ingen ersättare att uppbringa, ett skäl till att många TS-930 har tystnat för gott.

Jag har använt TS-930S sedan 1991 då jag köpte den för 10 000 kr, både för KV-trafik och med transvertrar för 144 och 432 MHz. En nackdel med stationen är att CW alstras i LSB-läge, något som försvårar samtrafik CW/SSB på högfrekventa band där USB används. Mottagning på mellanvågsbandet är dämpad 10 dB, något som gäller för de flesta japanska amatörtransceivrar, men jag tog bort dämpningen med en drossel på 1 mH i serie med R24 (33 ohm), se bild. När jag köpte reservdelsradion fick jag med den automatiska impedansanpassaren AT-930. Den arbetar med två motordrivna vridkondensatorer och reläskiftade uttag på spolen och uppges klara 20-150 ohm. På 3,5-10 MHz utgör den ett L-filter och på 14-29 MHz ett pifilter, kretskortet innehåller 8 ic och 31 transistorer. Eftersom det inte finns mikroprocessor i den minns den inte föregående inställningar.TS-930SAT har klassikerstatus så jag behåller den även efter att IC-7400 har blivit standardstationen på bordet, men den är servicekrävande och nu är det AT-930 som har lagt av.

Åter till Tekniskt-sidan