Den mest populära multibandantennen på 1970-talet tycks ha fallit i glömska. Till en dipolantenn för 7 MHz-bandet, alltså drygt 20 m lång, ansluts i ändarna parallellavstämda kretsar på 7,1 MHz som vid användning på det bandet isolerar dipolen från de trådar på utsidan av kretsarna som gör antennen resonant även på 3,5 MHz-bandet. En sådan tvåbandsantenn är okomplicerad att göra, men finessen med W3DZZ är att parallellkretsarna är så utförda att de gör antennen användbar även på 14 och 21 MHz-banden med hygglig anpassning till koaxialkabel.

Funktion
Antennen är ca 33 m lång. Spolarna förlänger tråden elektriskt till resonans på 3,5 MHz-bandet och kondensatorerna förkortar tråden elektriskt till tre halvvågor på 14 MHz-bandet och fem halvvågor på 21 MHz-bandet. Resonansen på sju halvvågor hamnar runt 30 MHz så antennen blir inte bra på 10 m-bandet, man får nöja sig med fyra band. Matningsimpedansen blir ca 40 ohm på 3,5 MHz, 70 ohm på 7 MHz, 95-100 ohm på 14 MHz och 115-120 ohm på 21 MHz. Den lämpligaste nedledningen är därför 75 ohm koaxialkabel med en balun i toppen, vad impedansen blir i nedre änden beror på kabellängden och hur antennen är monterad. Strålningsdiagrammet är halvvågsdipolens på de två lägsta frekvensbanden medan 14 MHz-bandet får fyra lober och 21 MHz-bandet uppsplittring på flera lober.

Utförande
Spärrkretsarna utförs med 50-60 pF kapacitans i parallell med 9-10 µH induktans och justeras med resonansmätare, "dippa", till rätt frekvens och när det görs får inga anslutningstrådar vara kopplade till resonanskretsen. Kondensatorn placeras utanför spolen, inuti den får inte finnas någon magnetisk metall. Jag har tätlindat 15 varv 0,75 mm² plastisolerad kopplingstråd på 50 mm PVC-rör som är skruvat till en 8 mm tjock plexiglasremsa. Spolen är täckt av vulktejp och ovanpå detta finns ett lager plasttejp eftersom vulktejp inte är UV-beständig. Q-värdet med 50 pF kapacitans uppmättes till 180. Kondensatorn, i detta fall en bakelitingjuten glimmerkondensator på 50 pF 2500 V DC, är skruvad på ovansidan av plexiglaset som i ändarna har hål för antenntråden. Effekttåligheten är med denna kondensator ca 700 W medan min högeffektversion använder en keramisk knappkondensator som tål 3000 V. Kondensatorer för lägre spänning kan seriekopplas, till exempel fyra 220 pF eller sex 330 pF 500 V, men tänk på att de ska vara temperaturstabila. Jag gjorde misstaget att sätta den keramiska Centralab-kondensatorn inuti spolen, den sprack vid användning av 1 kW på 7 MHz men har hållit med placering utanför spolen. I en version är spolen på plaströr placerad inuti ett plaströr med större diameter och de seriekopplade kondensatorerna sitter väderskyddade på insidan av det tjockare röret som är försett med ändmuffar.

Intrimning
Ändarnas längd anpassas till resonans på 20 m- och 15 m-banden varvid man får ta det man får på 80 m-bandet. Om resonansen har hamnat rätt på 20 m-bandet men ligger för högt på 15 m-bandet, den kanske hamnar på 21,5 MHz, kan man låta en tråd på ca 20 cm hänga ned från antenntråden som kapacitanstillskott 3,5 m på varje sida om mitten, den hamnar då i spänningsmaximum på 21 MHz och påverkar 14 MHz mindre. Bandbredden är på 80- och 40 m-banden mindre än för monobandsdipol men verkningsgraden är obetydligt lägre, det finns ingen anledning att undvika W3DZZ-antennen på grund av befarade höga förluster.

Köpta utföranden
I Elfa-katalogen 1967 fanns en W3DZZ tillverkad av Fritzel som tålde 150 W, den hade mörkröda ingjutna kretsar, men två år senare var sortimentet utökat med en högeffektvariant med spolarna i långa aluminiumrör. KW Electronics sålde G8KW-versionen med seriekopplade, smältlimsöverdragna keramiska skivkondensatorer på en plint av vävbakelit ovanför spolen. På 1970-talet salufördes en lågprisvariant med spärrkretsar av dubbelsidigt glasfiberlaminat där induktansen var en etsad spiral och laminatet utgjorde kondensator. Jag mätte på ett par sådana, de var oanvändbara eftersom resonansfrekvensen låg helt fel och Q-värdet var alldeles för lågt. Möjligen fick W3DZZ-konstruktionen dåligt rykte genom amatörer som hade valt dessa.
Man kan inte, såsom det påstås på Internet, tillverka spärrkretsarna av koaxialkabel som utgör både induktans och kapacitans. Det kan bli en tvåbandare med inte en W3DZZ-antenn.

Åter till Tekniskt-sidan