Zeppelinantennen
Gasfyllda luftskepp var under 1930-talet utrustade med sändare för både långvåg och kortvåg. Den antenn som vevades ut och hängde ned från gondolen började med en tvåtrådig stege med längden en kvarts våglängd, nedanför den hängde en tråd med längden en halv våglängd som var ansluten till ena benet på stegen. Det andra stegbenet var oanslutet i den änden. Den totala längden var alltså 0,75 våglängder varav stegen med en impedans av ca 500 ohm utgjorde en impedanstransformator som omvandlade radiatorns impedans 2500 ohm till ca 100 ohm. Det var önskvärt med låg HF-spänning där stegen fördes in till sändaren och mellan dess ben anslöts en lågvarvig spole som kopplades till sändarens anodkrets. Zeppantennen som den kallades är således en monobandsantenn men den är användbar även på tredubbla frekvensen. Att radioamatörer spände radiatorn horisontellt och lät stegen gå i 90 graders vinkel ändrade inte funktionen.
Finessen med antennen är impedanstransformeringen som ger en låg anslutningsimpedans som är lätt att anpassa till sändaren. Det förstod inte jag när jag som 18-åring hängde upp min antenn utan koll på stegens längd och det förstår inte andra radioamatörer heller som har vad man kan kalla "en zepp-liknande antenn". Inte heller förstod jag att det är just kvartvågslängden på stegen som gör att den inte strålar. Efter knappt ett år flyttade jag stegen till radiatorns mitt så att antennen blev symmetrisk och därmed blev jag av med ett par nackdelar.
Några säger sig använda en "dubbel zeppantenn", en sådan har aldrig funnits och vad de menar är att radiatorn av obestämd elektrisk längd är matad på mitten med stege av obestämd elektrisk längd. En sådan kallas på engelska "doublet with open wire feeder".
Zeppelinantennen presenterades av SM6WL i QTC nr 2 1939 och i artikeln beskrevs även hur den kunde användas som "zepp-liknande antenn" med olika anpassningsmetoder. Numera ändmatas en högimpediv tråd med bredbandig transformator på ringkärna av ferrit, följd av mantelströmsfilter och koaxialkabel.