Jakt på avlägsna och sällsynta stationer

DXCC är förkortning för DX Century Club, där medlemskap förutsätter bekräftade kontakter med minst 100 länder. Det var en prestation under den första halvan av 1900-talet, men med dagens teknik och aktivitet är det enkelt för kortvågsamatören. Önskan att ha mer att samla på tänjde begreppet länder till områden med visst självstyre, ögrupper och obefolkade klippor som sticker upp ur havet. Numera finns det 340 på listan och jag har haft verifierad kontakt med dem alla. När jag räknar in de kontaktade områden som tidigare har funnits men nu är borttagna av politiska skäl eller på grund av regeländring blir det hela 361 st.

Jag fick tidigt intresset att nå långt med min enkla station, efter drygt ett år hade jag 100 länder men det dröjde ytterligare fem år innan jag var uppe i 200 st och det tog 44 år innan hela listan var avklarad. Den som har riktig ordning på sina QSL-kort kan ansöka om diplom för enbart telegrafi, telefoni eller nöja sig med ett för blandade trafiksätt. Jag har avstått från att köpa diplom och nöjer mig med verifikationskorten som bevis på min dx-trafik. En del av dem utgör väggprydnad vid radiostationen.

År 1969 introducerades 5-bands DXCC, alltså etthundra "områden" på varje band 80-40-20-15-10 m. Med introduktion av 160, 30, 17 och 12 m-banden började många inofficiellt räkna "9-band DXCC", även om sådant diplom inte existerade. Efter att ha nått 100-målet höjde jag ribban till 200, vilket jag har klarat på åtta band och nästa mål var 300 som jag har uppnått på sju band. De lägsta frekvenserna gillar jag inte lika mycket, så på 1,8 MHz har jag bara 132 körda. Störningsnivån är på de två lågfrekventa banden numera så hög av all hemelektronik i grannskapet att svaga signaler går förlorade och jag har gett upp.

Eftersom tävlingsinstinkten är djupt rotad bland dx-are kan de även konkurrera på listor där man sammanräknar antalet körda DXCC-områden på olika band. Numera finns "DXCC Challenge" där kontaktade områden (endast från den aktuella listan) på de tio banden 1,8-50 MHz räknas. 100 på vart och ett av banden ger alltså 1000 poäng. Jag ligger på 2686 p men det syns inte i någon lista för jag är en blygsam natur.

BS7H
Jo, detta är ett "land" som aktiveras:
Scarborough Reef hörs inte var dag.		3Y5X
Ett annat sällsynt radioterritorium:
Bouvet-ön,  93 % istäckt, där entusiaster hittat barmark.

6-metersbandet är ett mellanting mellan kortvåg och VHF. Syd- och Mellaneuropa hörs på somrarna när det uppstår sporadiskt E-skikt och under år av solfläcksmaximum blir det kortvariga möjligheter att nå andra kontinenter, en öppning kan vara en kvart. 50 MHz har jag kört från juni 2000 och det har blivit 114 DXCC-områden. Längsta dx är Sydafrika, Malaysia och Brasilien.

På VHF/UHF är det bara månstudsare som klarar DXCC. Normalt når man så få länder att det är geografiska kartrutor som räknas istället. Jag som inte sysslar med avancerad kommunikation har 275 rutor (34 DXCC) på 144 MHz och på 432 MHz har jag kommit upp i 72 rutor med 149 mil som längsta avstånd.

Råd till den nybörjare som vill köra "allt"

  1. Organisera dig! Skaffa en lista över DXCC-områden med rutor för de olika banden och kryssa i med blyerts efter första kontakten och med bläck när godkänt QSL har inkommit. Gör med hjälp av en erfaren dx-are upp en tabell över riktigt sällsynta områden, sådana som du får vänta i åratal på om du missar nästa tillfälle. Offra familjeliv och en och annan semesterdag när sådan aktivitet äger rum. Gör en annan tabell med områden som aktiveras någon gång per år, till exempel under CQ-testen på hösten. Dessa behöver du också bevaka för det kanske tar ett år till nästa chans. Skaffa ett datorprogram för vågutbredningsprognos, t ex Miniprop, så att du ser vilka tider och frekvensband som ger optimal chans till kontakt med ett visst land.

  2. Bevaka aktivitet! Prenumerera på 425 DX News, en utmärkt italiensk bulletin, och notera i dx-kalendern vid stationsbordet de anropssignaler, dagar och frekvenser som annonseras. Utnyttja dx-rapporteringen DX Summit på Internet, bäst sker det med fast uppkoppling men även med uppringd ser du på vilka tider och frekvenser som dx-stationen är rapporterad från Nordeuropa. Lägg märke till hur vågutbredning varierar med årstid och tid på dygnet på olika frekvensband.

  3. Förbered dig! Träna upp din telegrafihastighet, du har avsevärt större möjlighet att köra rara dx med telegrafi än med telefoni. Många dx-operatörer sänder med hög hastighet så du behöver kunna avkoda minst 120-takt i huvudet. Lär dig att hantera radiostationen, hur du använder separat frekvens för sändning och mottagning, hur du filtrerar bort störningar, hur du ställer in slutsteg och antennanpassare snabbt vid bandbyte. Lär dig nyttja vox och cw-break-in om din sändare har sådan. Lyssna på banden hur effektiva anrop ska göras och hur dx-stationen styr anroparna till lämplig frekvens (up 5) eller sorterar dem efter prefixsiffra. Lär dig internationell bokstavering.

  4. Var redo på alla dx-band 7-28 MHz! Att ha antenner för alla band gör att du kan utnyttja optimala utbredningsförhållanden vid en given tidpunkt. Under veckoslut som domineras av tävlingar är 10, 18 och 24 MHz andningshål för dem som inte deltar och konkurrensen om dx:et är i regel mindre hård på dessa band. Om du inte har möjlighet att ha roterbar riktantenn för alla band är det lämpligt att kunna växla mellan två antenner, t  ex en tråddipol och en vertikalpinne eftersom det kan skilja i brusnivå och dipolen har tydliga minima i längdriktningen.

  5. Skaffa ett slutsteg som går på alla dx-band! Jag vet att man kan köra mycket med 100 watt, särskilt om man har en fin antenn, men för att få de allra raraste måste man hävda sig i konkurrensen. Det är inte kul att jaga dx om man får ge upp efter ett par timmars ropande och det tar några år tills man får chansen igen. "Livet är för kort för QRP" är ett ofta hört motto bland dx-jägare. När man har kört allt kan man prova med lågeffekt.

  6. Skicka direkt-QSL till de raraste stationerna! En del befattar sig inte med QSL-byråer och sådana finns heller inte i alla länder. Du får offra två-tre dollarsedlar och ett utrikesporto för att få ett QSL från vissa, det är bara att acceptera. Expeditionen till den avlägsna ön kostade en förmögenhet att genomföra och QSL-hanteringen efteråt utgör en extra börda.

Åter till Historia-sidan