EICO 722 VFO och 723 CW-sändare

En EICO 723 rörsändare stod ett par år på radioklubben och samlade damm innan jag förbarmade mig över den. Årgången är 1960 för sändaren och 1961 för VFO:n. Redan tio år tidigare erbjöd Heathkit en liknande sändare, DX-20, så EICO var sent ute. Modell 723 kostade i byggsats 385 kr, VFO:n 335 kr.

Antingen har man den på museihyllan eller så bestämmer man sig för att köra den och modifierar då så den motsvarar nutidens krav på bekvämlighet och signalrenhet. Jag valde det senare. Efter behandling med kontaktsprej gick den igång på alla de gamla fem KV-banden 3,5 - 28 MHz med 20-40 W ut. Sändaren innehåller 6CL6 kristalloscillator och 6DQ6 slutrör i klass C. Kristallerna ska svänga på 3,5- eller 7 MHz-banden och frekvensen multipliceras i oscillatorns anodkrets eller till och med i slutsteget (för 28 MHz).

Nätaggregat för 117 V är inbyggt och den första uppgiften blev att ordna en mellantransformator. Eftersom det inte fanns negativ skyddsspänning på slutrörets styrgaller blev det strömrusning om drivningen uteblev. Det såg jag som så stor fara för 6DQ6 välbefinnande att jag byggde in en likriktare för minus 50 volt. Därmed behöver man inte längre nyckla slutstegets katodström, utan bara oscillatorns. Slutstegets skärmgaller togs ursprungligen via seriemotstånd från anodspänningen. För att minusspänningen skall strypa röret i teckenmellanrummen fick jag stabilisera skärmgallret till 165 V med ett 150 V-stabrör i serie med en zenerdiod.

Sändaren fungerar även på WARC-banden med rätt kristallfrekvens: 5 MHz för 30 meter, 9 MHz för 17 meter och 12 MHz för 12 meter. Pi-filtrets Q-värde är ju inte optimerat då, men lågpassfilter skall användas i vilket fall som helst så eventuella starka övertoner inte slipper ut i antennen. Hållaren är för FT-243 kristaller men jag har gjort en adapter för HC-6.

En EICO 722 VFO som hör till sändaren ansluts till kristallhållaren och erbjuder en stabil VFO som svänger på 3,5 MHz och eventuellt dubblar till 7 MHz. Skalan är visserligen kalibrerad för alla band, men fortsatt multiplicering sker i huvudsändaren. Även VFO:n ska ha 117 volt och strömförsörjs nu via sändarens nätsladd.

Antennrelä, antennkontakt för mottagare och anordning för dämpning av mottagaren i sändningsläge saknas i originalversionen. Det ordnade jag med två tvåpoliga reläer som hänger med i nycklingen så att det går att köra full break-in. Eftersom pifiltrets tvågangskondensator är för liten för 3,5 och 7 MHz kopplas en fast glimmerkondensator parallellt över den. Det gjordes med en skjutomkopplare på baksidan, ett arrangemang som inte är särskilt praktiskt. Jag har därför modifierat bandomkopplaren med ett extra kontaktbleck som sköter inkopplingen automatiskt. En urmakare tillhandahöll den lilla skruv som passar i det förborrade hålet i omkopplardäckets keramik.

VFO:n kan nycklas utan besvärande kipp. Jag tror dock att det är bra för stabiliteten att låta den gå och istället nyckla 6CL6-an. Antingen kör man break-in och står ut med den bakton som läcker igenom med nyckeln uppe, eller så utnyttjar man S/M-omkopplaren på VFO-panelen. Då slipper man höra reläerna klappra. Valet görs med den tidigare friställda skjutomkopplaren på baksidan. Tre nymonterade RCA-kontakter på baksidan av sändaren används till styrning av slutsteg, tystande av mottagare vid sändning samt till antennanslutning för mottagaren.

Det krävde nya elektrolytkondensatorer på ett par ställen och VFO-glöden fick likströmsmatas för att brumrester skulle försvinna, Clapposcillatorn har nämligen inte jordad katod. Bufferröret 6CB6 byttes till 6AU6 som har bättre in/ut-isolering och därvid försvann kippet vid nyckling, fast det krävs att utgången belastas med 1 kohm. Temperaturdrift åtgärdades med N750-kondensatorer över trimrarna: 8 pF för 3,5 MHz och 2 pF för högre band.

Senare förbättringar är HF-drossel mellan sändarutgång och jord, kiseldiodsersättare för GZ34 för att spara 10 watt glödeffekt, teckenformning med 47 ohm och 4,7 uF i 6CL6-ans katod samt 470 uF över instrumentet för att lugna den nervösa nålen.

Jag har på sistone bytt VFO:ns bandomkopplare till en med ett ytterligare ett däck och läge, vilket gör sändaren användbar på 30-metersbandet. Den kopplar in en oscillatorkrets för 2,5 MHz och buffertsteget dubblar till 5 MHz. I sändaren finns reläer som i 14 MHz-läget kan öka induktansen i galler- och anodkretsar så att de optimeras för 10 MHz. De tvåpoliga reläerna möjliggör också att dessa kretsar optimeras för 18 MHz med 21 MHz-läget inkopplat. Jag har även byggt in en medhörningsoscillator med liten högtalare under locket.

Efter alla modifieringar har sändaren blivit riktigt skaplig och det är roligt att den går på WARC-banden. Den ger ifrån sig en signal som inte skäms för sig och är tillräckligt kraftig för långdistansförbindelser.

Åter till Tekniskt-sidan