En stående-vågmeter
för kortvåg byggs enkelt med toroidkärna av 4C6-material som strömtransformator.
Denna är omställbar mellan SVF-mätning och effektmätning vid
50 ohms last för 20, 200 eller 2000 W fullt utslag. I mitten av 1970-talet
när jag experimenterade med kortvågsantenner räckte det inte med
stående-vågmätare, jag ville skilja mellan resistiv och induktiv
komponent. En brusgeneratordriven brygga kopplas mellan antennledning och radiomottagare
och justeras så att bruset försvinner på mätfrekvensen,
den klarar 10-300 ohm.
 |  |
Den större impedansbryggan drivs med ett par volt HF, en 12-vägs omkopplare väljer induktans till en 200 pF vridkondensator och med den och en potentiometer balanseras till nollutslag på instrumentet efter att bryggan först har ställts in med 50 ohm konstlast. Beskrivningen finns i Ham Radio Magazine nr 9 1970. En indikator för relativ fältstyrka innehåller en avstämd krets för banden 6-160 m, en germaniumdiod och ingångar för hög- eller lågohmig antenn. Den kan användas för att se hur ökat antal motvikter förbättrar en vertikalantenn eller verifiera fram-/back-förhållande för riktantenn.
 |
 |
Ett ståendevåginstrument för 27 MHz fick nytt innehåll
som ger effekt- och ståendevågmätning från 1,8-50 MHz.
Kopplingen är "Tandem match" med två ferrittoroider och
fyra effektlägen. Inuti.
Ett surpluskort med 10 MHz kristalloscillator har ett antal delare 7490
vars utgångar jag har kopplat till bananhylsor för frekvenser från
25 kHz-10 MHz. Det kräver 8-12 V DC och tänkbar
användning är kalibrering av radiomottagares skala utan behov av
avancerad signalgenerator.
 |  |