Vägen till sändarlicensen
Det betraktades tydligen som något allvarligt att skaffa sändarlicens i början av 60-talet, då "det kalla kriget" fortfarande påverkade samhället. Jag som då var 17 år blev kallad till polisens sedlighetsrotel och utfrågad om varför jag ville bli radioamatör, om jag hade begått brott och om mina politiska åsikter. Efter godkända prov dröjde det dessutom 7 månader innan licensen kom.
Nybörjarcertifikatet C, som fordrade telegrafi i 40-takt men blygsamma teknikkunskaper, tillät trafik med kristallstyrd telegrafisändare mellan 7035-7050 kHz och ineffekt 5 W, dvs ca 3 W ut. Dessutom hade man tillgång till 144 MHz, där man fick använda telefoni. Det var inte många aktiva på 2 m-bandet, och eftersom de flesta var kristallstyrda och fick sina frekvenser publicerade i QTC kunde man av mottagarens frekvensskala ofta avgöra vilken station man hörde redan innan han nämnde sin anropssignal.
Eftersom jag inte ville vara så begränsad väntade jag tills min telegraferingshastighet var uppe i 60 tecken/minut, vilket krävdes för B-certifikat liksom större insikter i radioteknik. Då fick man ha 50 W ineffekt, använda VFO och köra telegrafi på alla band utom 14 MHz, där dx-arna skulle förskonas från nybörjare. A-certifikatsinnehavare, som avkrävdes än större teorikunskap och telegraferingstakt 80, fick ha 500 W inmatad effekt och köra AM-telefoni som kunde avlyssnas på varenda rundradiomottagare, något som säkert bidrog till att väcka kortvågslyssnares intresse för amatörradio.
Idag är det liberalare. Efter prov i el- och radioteknik samt reglementsbestämmelser får man köra med 1 kW uteffekt på både kortvågs- och VHF-banden. Kravet på telegrafifärdighet är avskaffat och Post- och telestyrelsen har beslutat att det inte längre krävs licens för att utöva amatörradiohobbyn. Det räcker med att man klarar ett prov för certifikat som handläggs av föreningen SSA:s provförrättare. Utfärdat certifikat kan inte återkallas, vilket kan göra det omöjligt att beivra olämpligt uppförande "i luften". I detta avseende var det bättre förr.