Modifierad högspänningstransformator från mikrovågsugn

I början av 1980-talet köpte jag på skroten några högspänningstransformatorer som härrörde från Philips fabrik. Det fanns två modeller, märkta 1000 respektive 700 W. De var kompakta, tysta, hade låg lindningsresistans och gav c:a 2200 V, rena fyndet alltså. Besvikelsen var stor när jag märkte att de inte tålde att belastas med det de "borde" klara av. Spänningen sjönk rejält med diodbrygga och filterkondensator. Även trefaskoppling med tre 700-wattare hade dålig spänningsreglering. Jag betraktade transformatorerna som skrot, varför jag slängde ett par i samband med flyttning. Förklaringen jag senare fick av någon som visste bättre var att transformatorerna avsiktligt görs med magnetiskt läckage, så att de agerar strömbegränsare för magnetronen.

Det sitter två buntar laminatplåtar mellan primär-och sekundärlindningarna, orienterade vinkelrätt mot dem i den normala kärnan. Genom att med ett dorn knacka ut dem avlägsnar man den magnetiska shunt som förorsakar spänningsfallet. Se bild. Jag provade med en 1000-wattare, det framkallade svett och svordomar, men det fungerade. Efter att ha övervägt att använda den i ett slutsteg lät jag den gå till skrot eftersom jag upptäckte betydande nackdelar, men här är vägen till beslutet.

Konstruktion med separata bobiner gör att spänningsfallet blir högre än om sekundären lagts över primären. Det magnetläckaget är det pris man får betala för konstruktionen som ökar isolationen och därmed reducerar risken för störsignaler ut på nätledningen. En nackdel med min ugnstransformator var att antalet varv per volt var lägre än normalt, 0,77 jämfört med för kärnarean normala 1,28, vilket medförde hög tomgångsström (1 A) och att värmeutvecklingen var påtaglig även med enbart bleederströmmen som belastning. Jag hade lindat på c:a 20 extra primärvarv i det centimeterbreda utrymme som upptogs av shuntblecken. Hoplimmade bitar av bobinen från en skrotad drossel bildade bottenplattan för lindningen. Att tomgångsströmmen reducerades såg jag, men värmeutvecklingen var ändå onormal. Sekundärspänningen sjönk förstås men den skulle ändå tas ned till 1630 volt i mitt fall. Eftersom högspänningsbobinen saknade gavlar på långsidan kom jag åt yttervarven i varje lindningslager. Med en vass kniv snittade jag i lacken så att jag kunde mäta mig fram till önskad spänning och där lödde jag på ett uttag. Belastningsprov visade att transformatorn borde räcka till, men det fanns en annan nackdel: Ena änden av högspänningslindningen är jordad i ugnen, och därför är isolationen mot transformatorkärnan inte vad den bör vara när man har likriktarbrygga. Säkert behövde transformatorn  isoleras från chassiet. Det blev skroten för den till slut.

Efter ett antal år har jag sparat på två transformatorer av den mindre modellen, plockade ur skrotade Philipsugnar. De är märkta 2,3 kV 0,7 A 1350 W. Kärnarean är 25 cm2, vilket brukar överföra 500 VA. Märkningen måste därför tas med en hel skopa salt och gäller antagligen vid halvvågslikriktning, även om transformatorn i ugnen sitter mitt i draget från fläkten. Antalet varv per volt är även på denna modell lågt, 0,9 jämfört med 1,8 som det brukar vara med den kärnstorleken. Tomgångsströmmen är 0,9 A och tomgångsspänningen 2,4 kV eller 2,2 kV, beroende på vilket primäruttag man använder. Vid 200 V primärspänning sjunker tomgångsströmmen till 0,65 A och vid 115 V är den 0,23 A. Även vid normalt antal varv/volt drar alltså transformatorn mer ström än vad man förväntar sig, kanske för att det ligger svetssträngar över kärnplåtarna som man annars är angelägen om att isolera från varandra med lack eller dylikt

Funderingar finns på att koppla primärlindningarna i serie och använda likriktarbrygga på de seriekopplade sekundärvarven. Då hamnar den del av lindningen som ligger närmast kärnan på halva spänningen. Fördelen är den låga tomgångsströmmen, nackdelen det ökade spänningsfallet under belastning när trådresistansen ökar. En annan fundering handlar om att mata de seriekopplade primärlindningarna med tvåfas 400 V och ha sekundären med helvågslikriktning med jordat mittuttag..

Åter till Hembygge-sidan    Åter till Tekniskt-sidan