|
Bokens omslag:
Adi Holzer och Helena Kajander |
Irinas bok
har blivit till och vi vet vem som skrivit den. Hur är det möjligt
frågar sig kanske någon och vi försöker svara.
Förklaringarna kan vara många och invecklade, men också
korta och enkla.
Det är nu bara så att det är möjligt att en flicka
med Downs syndrom kan göra det hon gjort. Förmågan att
leka hör ihop med förmågan att skapa och båda växer
fram genom växelverkan mellan det lilla barnet och den tillräckligt
goda omgivningen. En inre värld tar form inom barnet. När den
inre världen vuxit sig tillräckligt stark blir den en källa
till något egetoch nytt, till det helt personliga. Barnet har lärt
sig fylla sin tid med både lek och skapande. Denna möjlighet
hör inte endast ett fåtal till. Det nya kan egentligen vara
vad som helst, en tillfälligt lekfullt blåst såpbubbla
eller en med möda skriven bok.
Det nyas värde finns inte endast i själva verket utan även
i detsom kommit från den egna inre världen, och som gett upphov
till en känsla av att finnas till. Bubblan försvinner men boken
blir kvar. Bubblan ses endast av blåsaren, boken kan läsas av
andra, men båda har fyllt sin uppgift.
Irina von Martens är priviligerad. Hon har haft förmånen
av en tillräckligt god möjliggörande omgivining som stött
henne i hennes strävanden att ge uttryck åt en egen inre värld,
vilket är möjligt för ett fåtal "Irinor". Bokens värde
ligger även i det att den visar på en möjlighet som alla
borde ha rätt till.
Gustav Amnell |