Det finns mycket som är speciellt med Sarek. Det är antagligen den största rena vildmarken vi har i Sverige och är, tillsammans med området kring Kebnekaise, där de högsta topparna i Sverige finns.
Sett ur synpunkten fjällvandring skiljer sig Sarek från många andra områden genom att det inte finns mycket hjälp i Sarek. Det finns inga stugor, bara några få broar och mycket begränsad täckning för mobiltelefoni. Det innebär att man är helt upp till sig själv. Jag skulle inte rekommendera att vandra i Sarek om man inte har en del vana vid fjällvandring. Det är också väldigt bra om man är påläst och känner till lämpliga färdvägar, svåra vad och en hel del annat. För en fjällvandring i Sarek är det svårt att göra en detaljplan, då man är så utelämnad till naturens krafter. Alternativplaner kan komma bra till pass om man till exempel inte kan komma över en jåkk eller måste ligga still en dag på grund av dåligt väder.
Hur långt går man per dag i Sarek? Det är naturligtvis väldigt individuellt och beroende på terrängen. Generellt ska man vara försiktig med att jämföra med vandringar längs leder. I Sarek finns stigar, men inte överallt och de kan ibland vara svåra att följa. Broar finns bara några få, så man får vada de lite större vattendrag man kommer fram till. Eftersom det inte finns spångar i Sarek (med några få undantag), får man gå i kärr, över mark med stora stenblock och andra ställen där spångar skulle underlättat. För oss har 13 km per dag varit ett lagom riktmärke när vi var lite yngre. Nu som pensionärer håller vi oss gärna till 10 - 11 km per dag i snitt. Det gör att vi har en hel del marginal. Då vi bär relativt lätta ryggsäckar blir vi inte heller så väldigt trötta och kan verkligen njuta av vandringen.
Hur många vandringsdagar behöver man för en Sarekvandring? Jag tycker det är svårt att hitta en bra vandring på mindre än 7-8 dagar. Avstånden i Sarek, tillsammans med rimligt långa dagsetapper och behovet av vilodagar/reservdagar gör att man hamnar på en vecka minimum enligt min uppfattning.
Vart ska man gå? Vi håller oss nästan alltid nere i de stora dalgångarna. Toppbestigningar är inget som vi är så intresserade av, även om man kan ha fantastisk utsikt från toppar. Fin utsikt kan man få från andra ställen också. Det finns också en del höga och ofta branta och steniga tvärdalar mellan de större dalgångarna. Dessa undviker vi helst.
När ska man vandra i Sarek? Jag tycker själv att mitten av juli till mitten av augusti är den bästa tiden. Går man tidigare ökar risken för mycket snö och höga vattenstånd i vattendragen, som gör att det kan vara svårt att komma fram. Naturligtvis varierar detta mycket år från år. Vissa år har man inga problem alls i början av juli då i stort sett all snö är redan borta i dalgångarna. Andra år kan det vara helt oframkomligt någon vecka in i juli. En del tycker att hösten, kanske första halvan av september kan vara ett bra alternativ att vandra. Andra veckan i september är ofta då de röda färgerna är som starkast, men man får också räkna med att det kan bli riktigt kallt och att det kan snöa en del.
Att man måste vada en del vattendrag är en realitet som man måste ta hänsyn till när man planerar en vandring i Sarek. Att vada och att ge sig ut på glaciärer räknas som de farliga sakerna under en fjällvandring, men till skillnad från glaciärer kan man oftast inte undvika vaden i Sarek.
Innan man provat att vada är det svårt att förstå vilken kraft vattnet har. Dessutom brukar vattnet vara väldigt kallt så man tappar all känsel i fötterna på kort tid. För att kunna hålla balansen under ett vad behöver man någon form av extra stöd, till exempel en lång stav som man kan hålla med båda händerna, eller ett par vandringsstavar. Man lyfter sedan aldrig mer än en fot eller stav i taget så att man alltid har stöd i två eller tre punkter.
När man kommer fram till ett vad som verkar svårt, ta det lite lugnt, kanske koka lite kaffe. Det värsta man kan göra är att bara rusa på. Titta på vattendraget och se var det ser lättast eller kanske minst svårt ut. Om vadet verkar för riskfyllt, vad är alternativen? Kan man följa jåkken nedåt och hitta ett bättre ställe, kanske delar jåkken upp sig, kanske minskar vattnets hastighet eftersom lutningen är mindre. Kan man följa jåkken uppåt och hitta någon snöbrygga? Kan man vänta ett tag? På natten minskar snösmältningen och vattenståndet kanske blir lägre. Finns det någon annan möjlig väg? Är det enda alternativet att vända?
Vad har man på fötterna när man vadar? Det finns ett antal olika alternativ, men det man absolut ska undvika är att gå barfota. Det kan finns vassa stenar under vattnet samtidigt som man inte har någon känsel då vattnet är så kallt. Om våra ganska höga vandringskängor inte räcker, har vi skor av samma material som foppatofflor (VivoBarefoot Ultra). De väger nästan ingenting, ger ett bra grepp och suger inte åt sig vatten, dvs man kan torka av dem när man kommit över vadet. Dessa skor använder vi också när vi slagit läger.
Andra alternativ kan till exempel vara att man går i högre vandringsstövlar, och vid behov kompletterar dessa med regnbyxor utanpå stövlarna. Sedan gäller det att få det tätt genom att spänna en rem eller ett rejält elastiskt band. En fördel med detta är att man får ett skydd mot det kalla vattnet, men frågan är om man får det tätt nog för ett längre vad.
Vilka vattendrag kan man behöva vada? Detta varierar mycket med tiden på året och väder. Nästan vilket litet vattendrag som helst kan bli besvärligt om det regnar mycket eller om det blir riktigt varmt och soligt så att mycket snö uppe på höjden smälter. Dock är det oftast de vattendrag som kommer från glaciärer som är de besvärliga. Vattendrag som heter någonting med “ädno” kan man glömma att vada, då ädno betyder ungefär flod eller älv (undantag finns naturligtvis).
Hos Lantmäteriet finns bra kartor, med bland annat flygfoto, Ortofoto, där det är möjligt att se detaljer kring olika vattendrag. Man kan se var de forsar mest (vitt skum), var de delar upp sig, var de är breda osv. Detta kan ge en del information om vilka vattendrag som kan vara besvärliga och var man i första hand kan leta efter bra vadställen. Mer information om vadställen finns i avsnittet om olika dalgångar.
Det är egentligen ingen skillnad på den utrustning man behöver i Sarek i jämförelse med en annan fjällvandring. Man måste naturligtvis ta med sig allt som behövs redan från början, utom vatten. Det finns inga möjligheter att till exempel proviantera i Sarek. Stavar rekommenderas för det lite svårare vaden.
Det man kan fundera över är vilka skor som är lämpliga. Det finns naturligtvis delade meningar om detta, men vi har valt att gå i högre kängor. Nackdelen med detta är att de är tyngre, men vi klarar många jåkkar och våtmarker lätt utan att riskera att vatten kommer ner i kängorna. Med lite lägre kängor kan man behöva byta till vadarskor betydligt oftare vid jåkkar och det kan bli mera besvärligt att hitta vägar genom våtmarker.
Kvikkjokk nås lämpligtvis med buss från Murjeks station via Jokkmokk eller med bil. Från Kvikkjokk kan man gå i huvudsak i fyra olika riktningar:
- Padjelantaleden nere i Tarradalen.
- Stigen upp på Prinskullen och vidare.
- Kungsleden norrut mot Aktse och Saltoluokta.
- Kungsleden, men efter ca 6 km viker man av mot Pårek (vandring 2017 dag 1).
Kebnats når man med buss från Gällivare. Från Kebnats åker man båt till Saltoluokta, varifrån man har två huvudmöjligheter:
- Kungsleden söderut, varifrån man kan nå Basstavagge med båt på Sitojaure och Rapadalen (vandring 2013 dag 8).
- Västerut mot sjön Bietsavrre och vidare längs sjöns södra sida. (vandring 2005 dag 7)
Sourva är ett bra ställe att börja en vandring, men eftersom det bara är en busshållplats i det fria för bussen från Gällivare, så är det inte lika trevligt att avsluta där. Från Suorva går man längs vägen på Suorvadammen och sedan vanligtvis söderut mot centrala Sarek (vandring 2013 dag 1) och (vandring 2021 dag 1).
Ritsem är slutpunkten för bussen från Gällivare. Därifrån åker man båt till Änonjalmme och vandrar vanligen Padjelantaleden tills man når det nordvästligaste hörnet av Sarek (vandring 2018 dag 7).
Staloluokta ligger i Padjelanta väster om Sarek. Enda sättet att ta sig dit, utom att gå, är att flyga helikopter från Kvikkjokk eller Ritsem. Från Staloluokta kan man vandra längs Padjelantaleden antingen norrut mot Ritsem (vandring 2014 dag 5) eller österut mot Kvikkjokk. Man kan också sikta mot sjön Alajavrre och Alkavare kapell (vandring 2010 dag 1).
De helikoptrar som går Ritsem-Staloluokta och Kvikkjokk-Staloluokta kan göra uppehåll vid flera av de stugor som passeras. Det kanske mest intressanta stället är vid Darreluoppalstugorna, då man kommer inom några hundra meter från gränsen till Sarek. Darreluoppalstugorna ligger längs Padjelantaleden men om man går norrut kommer man till Alggavagge och Alkavare kapell (vandring 2018 dag 1).
Här finns en del information om de stora dalgångarna och en del andra platser. I texten finns också länkar till relevanta vandringar. Informationen baseras mest från egna upplevelser men även delvis från vad jag läst mig till.
Skarja (Smajlaträffen) är den plats där Rapadalen, Ruohtesvagge och Guohpervagge möts. Geografiskt är Skarja inte mittpunkten i Sarek, men eftersom så många dalgångar och vandringsstråk möts här blir det den logiska mittpunkten. Där finns ett vindskydd där man kan ta en paus och vid nödsituationer får man även övernatta där. I stugan finns en nödtelefon direkt kopplad till polis och fjällräddning. Bron över Smajlajåhkå vid Skarja är en sommarbro. Den läggs ut när snöläget tillåter, vanligen i slutet av juni och tas bort igen kring slutet av september. Bron är viktig för att komma fram, då varken Smajlajjåhkå och Mihkajåhkå är möjliga att vada. (vandring 2021 dag 5).
Cirka 5 km sydöst om Skarja ligger Peilaslätten. På vägen passerar man två jåkkar, Mahtujågåsj och Tjåggnårisjåhkå. Mahtujågåsj är normalt lätt att ta sig över där stigen går, men skulle det vara väldigt mycket vatten så kan man följa den en liten bit nedströms. Där hittade vi ett ställe där den var lätt att passera även då det var riktigt mycket vatten i jåkken (vandring 2021 dag 5).
Tjåggnårisjåhkå kan vara en svårare nöt att knäcka. Det finns tre alternativ. Det första är att vada den där stigen går, vilket är möjligt om det inte är så högt vattenstånd. Detta vad är nog aldrig lätt. Alternativ två gäller om man går relativt tidigt på säsongen, då det kan finnas en snöbrygga, ofta strax uppströms från stigen. Kontrollera bara att snöbryggan håller. Tredje alternativet är att följa jåkken nedströms nästan till mynningen i Rapaälven. Där grenar den ut sig och vattnets fart är betydligt lägre. Vi gick här utan problem ett år när det var fullständigt omöjligt att vada nära stigen (vandring 2005 dag 5) Se även (vandring 2021 dag 4).
Ruohtesvagge är nog den mest lättvandrade av de större dalgångarna i Sarek. Man når nordvästra Ruohtesvagge lättast genom att följa Padjelantaleden från Änonjalmme tills man passerar Sarekgränsen efter första bron strax innan Gisurisstugorna. Det finns en väl upptrampad och lättgången stig i stort sett hela vägen. Stigen går på dalens sydvästra sida (vandring 2005 dag 2,3,4) och (vandring 2021 dag 5,6). Att hålla sig på den sidan är speciellt viktigt när man närmar sig Skarja, då Mihkajåhkå normalt inte kan vadas.
Det enda problemet som kan finnas i Ruohtesvagge är när man ska vada över Smajlajjåhkå. Där stigen når fram till Smajlajjåhkå delar sig jåkken i många armar och brukar vara lätt att vada (vandring 2021 dag 5). Jag har gått över där ett antal gånger, bland annat en gång när det generellt sett var ovanligt mycket vatten i Sarek, och aldrig haft problem. Eftersom Smajlajjåhkå kommer från en glaciär kan man aldrig vara säker och jag har hört om personer som haft problem.
Guohpervagge är i stort sett lättvandrad men delvis saknas en väl upptrampad stig (vandring 2010 dag 4,5). Man går oftast på norra sidan av dalen. De jåkkar som kan ställa till problem är Gasska och Lulep Låvdaruovdasj, framförallt den förstnämnda. Jag har gått över den tre gånger. Två gånger har jag bara kunnat gå rakt över, men den tredje fick jag ta av mig kängorna och ta på vadarskorna. Vadet var även då ganska lätt. Vill man komma över på södra sidan av dalen kan Guohperjåhkå vadas på ett antal ställen. I öster leder stigen från Alggavagge till ett vadställen. Ungefär en km väster om stigen delar jåkken upp sig i flera fåror och där har jag utan problem vadat vid två tillfällen. Om man kommer från Nasasvagge (vandring 2018 dag 4) och ska åt nordväst skulle jag rekommendera att vada där jåkken delar upp sig mellan utloppen av Gasska och Lulep Låvdaruovdasj. Vi hade inga problem att vada där. Guohperjåhkå delar också upp sig nordväst om Gasska Låvdaruovdasj. Där är det sannolikt också möjligt att vada, men jag har inte provat själv.
Ett vanligt sätt att ta sig till eller från västra änden av Guohpervagge är att gå över högplatån Låvdavarddo (vandring 2018 dag 5). Efter man passerat Alep Låvdaruovdasj är det lämplig att snedda upp längs kanten. Uppe på Låvdavarddo skulle jag rekommendera att följa jåkken i östra kanten av platån. Vi har sedan valt att hålla väster om Sierggajåhkå, via en stor renskiljningsplats och vidare till Gisurisstugorna. Här finns bra stig större delen av denna sträcka.
I västra änden av Alggavagge ligger Alkavare kapell som definitivt är värt ett besök. Kommer man västerifrån, till exempel från bron över Miellädno, kan jåkken Gajnajjågåsj vara lite småbesvärlig. Det finns en stig ritad längs Alggajavrres norra strand, men jag är tveksam hur bra den är eftersom de flesta går upp till kapellet. Det finns en lättvandrad och tydlig stig från kapellet som gradvis närmar sig sjön och är helt nere i dalgången ungefär där sjön slutar. Från där sjön slutar fram till jåkken som kommer från norr (från Vattendelarglaciären) är stigen lite tråkig men efter vadet är stigen lättgången genom hela dalen (vandring 2010 dag 3,4).
Jag skulle inte rekommendera att man går längs södra sidan på sjön Alggajavrre, då det lär finnas mycket vide som gör att det är riktigt besvärligt att komma fram.
I östra Alggavaggen finns en hel del stora grässlätter, speciellt där Ahkajåhkå rinner ner. Stigen leder vidare ner till ett vadställe som är lämpligt om man ska österut i Guohpervagge mot Skarja. Ska man västerut kan man istället välja att vada där Guohperjåhkå brer ut sig cirka en km väster om stigen.
Rapadalen är den stora dalgången i Sarek och är väl värd ett besök. Det lite tråkiga med den vanliga stigen genom Rapadalen är att den går nere i björkskog nästan hela tiden, vilket gör att man inte har speciellt mycket utsikt. Det finns dock lite alternativ. När det gäller problem med jåkkar så finns det tre som kan orsaka problem, Buovdajågåsj, Lulep och Alep Vassjajågåsj. Vid högt vattenstånd kan alla tre vara besvärliga.
Jag har valt att dela upp beskrivningen i tre delar
- Pielaslätten, via Snavvavagge till Skårkistugan.
- Skårkistugan till Alep Vassjajågåsj.
- Alep Vassjajågåsj till östra änden av Rapadalen.
Från Pielaslätten går en tydlig stig söderut (vandring 2013 dag 4). I början är den lättvandrad men man kommer efterhand in i en rasbrant där stigen först håller samma höjd och sedan ganska brant stiger upp mot Snavvavagge. Stigen är lite obehaglig att gå speciellt om det är fuktigt och därmed halt. Uppe i Snavvavagge kan det blåsa rejält. Det går att hitta tältplatser nere vid sjön i Snavvavagge. Stigen är bra. Stigen ner från Snavvavagge är också vältrampad och bra, bortsett från att det är rejält brant. Utsikten ner mot Rapaselet är fantastisk och kompenserar väl för jobbet med backen. Strax innan man kommer ner i skogen ser man ofta en hel del tält där man kan njuta av utsikten.
Mellan Skårkistugan och Alep Vassjajågåsj finns det två möjliga vägar. Antingen följer man den normala stigen inne i skogen eller så går man längs Rapaädnos strandkant på en lite mindre stig (vandring 2013 dag 5). Notera att stigen längs stranden inte finns markerad på fjällkartan. Skälet att gå strandstigen är naturligtvis att man har mycket bättre utsikt. Jag skulle inte välja strandstigen om det är högt vattenstånd i Rapaädno. Strandstigen börjar några hundra meter efter att man kommit ner från sluttningen vid första stället där man kommer i närheten av vattnet. Den slutar vid eller nära Alep Vassjajågåsj utlopp i Rapaädno.
Problemet med strandstigen kan vara Svirjjakanalen, dvs det vattendrag som går från sjön märkt 590 eller 593 på kartan, ner till Rapaädno. Ibland kan man ta ett steg över den, ibland går den inte att passera nere vid Rapaädno. När vi vandrade 2013 fick vi följa kanalen inne i videsnåren en liten bit uppåt tills den delade sig. Där kom vi över. Eftersom vi råkade ut för liknande hinder efter bara några hundra meter valde vi att gå genom skogen upp till skogsstigen och fortsätta längs den.
Mellan Alep Vassjajågåsj till östra änden av Rapadalen kan man gå antingen på skogsstigen eller uppe på berget längs Rapadalens norra kant. Går man längs skogsstigen måste man ha koll på hur man tar sig ut till Aktse. Det går en båtled precis efter man passerat gränsen till Sarek. Tidtabeller och annan information finns här. Det går också att snedda genom skogen upp mot platån väster om berget Skierffe. Jag har gått nedför denna sträcka två gånger, det är besvärligt men klart möjligt. Glöm inte att åtminstone bestiga Nammasj och titta på den fina utsikten över Rapadeltat. Utsikten över Rapadeltat är nog den mest spektakulära i Sarek och att bestiga Skierffe kan vara väl värt besväret.
Vi gick längs Rapadalens norra sida 2013 (vandring 2013 dag 6) och hade tur med en fantastisk utsikt. Har man inte bra väder och bra sikt tappar denna sträcka mycket av sin tjusning. När man vadat Alep Vassjajågåsj följer man lämpligen jåkken en bit och sneddar sedan mot Renvaktakstugen. Här hittade vi för övrigt bra tältplatser. Efter stugan kommer man upp på en ås som man följer uppåt. För att komma över Lulep Vassjajågåsj behöver man komma upp på ca 1040 meter över havet. Innan dess är ravinen för brant för att man ska kunna passera. Sedan håller man ungefär 1050 m nivån och passerar söder om Suorkitjåhkkå. Terrängen har nu blivit mera och mera stening och värst blir det när man ska nedför Gierdogiesjtjåhkkå, som är den besvärligaste passagen. När man väl kommit ner kan man gå lite som man vill. Vi gick norr om höjden Bassoajvve bort till Kungsleden, för att gå vidare till Saltoluokta. Skierffe och Aktse kan man också enkelt nå.
Basstavaggen är en högalpin dal med en hel del sten och några vad som kan vara besvärliga. Samtidigt är det en av de snabbaste vägarna in i centrala Sarek. Från Pielaslätten finns en tydlig stig som man kan följa mot Basstavaggen och inne i dalgången fortsätter stigen på södra sidan av dalen. Uppe i Basstavaggen har man två jåkkar som kommer direkt från glaciärer. Dessa kan vara besvärliga att vada. Kommer man från öster och går mot Pielaslätten kan man följa Alep Basstajåhkås norra sida och vada där den delar upp sig. På så vis kan man slippa ett av vaden. Man kommer efter dalgången fram till lapplägret Rinim. Därifrån kan man vanligen åka båt längs Sitojaure ner till Kungsleden. Kolla information om båtturerna i förväg.
Sarvesvagge vet jag egentligen inte så mycket om. De västra delarna lär vara ganska lättvandrade medan i öster blir det mer och mer vide så att det till slut blir nästan oframkomligt. Sedan tar dalgången slut vid Rapaädno. Enda realistiska sättet att ta sig vidare österut är att vada Rapaädno vilket kan vara möjligt vid Telmavadet. Vad jag förstår från andra så är detta vad i stort sett aldrig lätt och kan vid högre vattenstånd vara rent livsfarligt. Jag skulle inte planera en vandring där vi måste gå denna väg.
Njoatsosvagge är en relativt lång dalgång i södra Sarek. Man når den från Kvikkjokk via stigen mot Pårek och vidare över Sähkok och sedan ner i södra delen av dalgången. Sähkokjåhkå går man oftast över via en snöbrygga. Problemen i Njoatsosvagge är framförallt vaden över Balgatjåhkå, som ofta kan vara ganska djup, och över Luohttojåhkå som kan vara både djup och rejält strid. Luohttojåhkå har jag vadat en gång utan problem men den har tvingat oss att vända vid ett annat tillfälle (vandring 2013 dag 3,4,5). Notera att Luohttojåhkå har ändrat sitt nedre lopp, så på en äldre karta kan den var felaktigt ritad. Markeringen för stig på kartan går också till den gamla bron över Luohttojåhkå. Denna bro finns inte längre då den inte höll mer än något år. Platsen för bron är inte något bra ställe att vada. Det finns egentligen inte något bra ställe att vada när vattenståndet är lite högre. Längst ner vid utloppet i Njoatsosjåhkå lär vara det minst dåliga stället, har jag hört.
Guhkesvagge har jag inte vandrat någon gång. Det finns en bro i sydöstra delen av dalgången som är viktig. Jag har läst att man går lämpligtvis på dalens sydvästra sida och att det bitvis kan vara ganska blött. Det finns ett par jåkkar som man lämpligen vadar ganska långt ner i dalen där det inte lutar så mycket och jåkkarna delar upp sig. Vill man bestiga topparna i Sarekmassivet kan Guhkesvagge vara ett lämpligt ställe att slå läger.
Busstoppet vid Suorva är en bra utgångspunkt för att tämligen enkelt ta sig till central Sarek (vandring 2013 dag 1). Man följer först vägen över dammarna och följer sedan stigen upp i skogen. Första delen av stigen var ganska blöt när vi gick där 2013. Stigen är lätt att följa tills man närmar sig Njabbejåhkå. Vid (vandring 2021 dag 1) hamnade vi på en stig som gick högre upp på sluttningen, då stigen en bit efter först bron delade sig i två lika vältrampade stigar. Vi tog den övre vilket inte var den som finns på kartan. Denna stig var glanska blöt men det är svårt att jämföra mellan olika år. Njabbejåhkå kan vara lite lömsk. Normalt är den lätt att vada men vattennivån kan stiga mycket och snabbt om det regnar kraftigt.
Efter Njabbejåhkå håller man svagt uppåt så att man passerar Sluggajåhkå, i en djup ravin, på 950 m nivån eller något högre (vandring 2013 dag 2). Vid (vandring 2021 dag 2) hamnade lite för lågt, över videt men ändå i besvärlig terräng. Videt och sankmarken nere vid Renvaktarstugen ska man absolut undvika. Man håller 950 m nivån någon km och letar sig sedan ner mot Nienndo. Stigar finns i hela detta område vilket underlättar att komma rätt till bron. Efter bron finns en tydlig stig bort till jåkken efter rengärdet.
Man har nu två val. Man kan följa vattnet runt Vuojnesskajdde och gå lite längre, eller man kan följa jåkken som kommer nedför berget nästan rakt väster ifrån (vandring 2013 dag 3) och (vandring 2021 dag 3). En bit upp längs jåkken viker en mindre fåra av rakt söderut så att man passerar passet precis väster om Vuojnesvarasj. Här uppe har man fin utsikt över omgivningarna och man kan sikta mot den närmaste vägen mot Bierikjåhkå och Bierikjavrre. Man följer sedan stigen längs Bierikjavrres västra strand och kommer ner till Pielaslätten.
Om man planerar att gå Basstavagge kan man prova om det går att vada Bierikjåhkå strax norr om Bierikjavrre och gå östra sidan om Bierikjavrre. Annars får man gå ner till stigen från Pielaslätten mot Basstavagge. Det deltalandskap som finns söder om Bierikjavrre ska man akta sig för. Där lär det finnas gyttja med egenskaper som liknar kvicksand.
Det viktigaste på denna sträckning är att man håller sig på södra sidan av sjön Bietsavrre. Man följer lämpligen stigen från Saltoluokta mot lapplägret Raseluokta vid Bietsavrre östra ände. Jåkken kan vara ganska djup vid lapplägret så vi har valt att vada den ungefär en km innan sjön, där den är betydligt lättare att ta sig över.
Man kan nu antingen följa sjön till exempel bort mot passet mellan Slugga och Giehpes eller sikta lite mera uppåt mot passet mellan Vuovres och Gahppo. Det kan vara svårt att undvika den tråkiga terrängen runt renvaktarstugan. Efter detta hittar man vanligen stigar som leder mot bron.
Från Darreluoppalstugorna, som man kan komma till med helikopter eller via Pardjelantaleden, kan man utan större problem gå norrut till Alggajavrre och Alkavare kapell (vandring 2018 dag 1,2). Under södra halvan kan man välja sida om jåkken. Vi valde att gå på östra sidan. Under den norra halvan skulle jag rekommendera den västra sidan eftersom man då slipper vada Alep Sarvesjåhkå (det går, jag har gjort det nere vid utloppet i Alggajavrre). Går man den västra sidan får man istället vada Rissajåhkå, vilket också kan ha sina problem. Denna jåkk vadar man bäst där den delar upp sig i flera armar nära utloppet i Alep Sarvesjåhkå.
För att komma över till kapellet kan man antingen gå bort till bron över Miellädno eller se om det finns några roddbåtar nära Miellädnos utlopp från Alggajavrre. Använder man båtarna ska man alltid se till att det finns en båt på vardera sidan när man är klar.