HEM
|
Den 10 juni 2006 var det så dags för Bröderna Roos och Svensson att arrangera herrmiddag. Hela våren hade Broderskapet väntat på att det skulle bli en herrmiddag. Tiden gick och gick och gick. Inte kom det någon inbjudan. När det sent om sidor kom en inbjudan visade det sig att herrmiddagen skulle gå av stapeln först i juni. Så sent har det första halvårets Herrmiddag inte hållits i mannaminne. Eftersom de flesta Bröderna lider av den obotliga sjukdomen Bollabstinens (lat. Soccer Fotbollius), kunde det direkt konstateras att herrmiddagen skulle gå i fotbollens tecken. Annars kunde man använda enkel slutledning: pågående fotbolls VM, Sverige – Trinidad/Tobago (enkel vinst = stämningshöjdare) och sommarvärme.
I gammal hederlig stil skedde samlingen i närheten av Kärnan. Av någon konstig anledning hade värdbröderna bestämt samlingsplatsen till ovanför Hallbergs trappor och inte alls i anslutning till terrasstrapporna. Broder Roos må vara förlåten beträffande valet av samlingsplats. Han är ju från Billesholm. Men Broder Svensson, vad har han för ursäkt? Traditionerna hölls och Bröderna dök upp efter hand. Givetvis var det någon som kom för sent igen. Ingen nämnd och ingen glömd, men gissa vem!
Nu var det dags för transport och ilastning skedde i bilarna. Lite otippat bar det av ut till Billesholm, denna fotbollsmetropol. För att mjuka upp kropparna efter bilfärden blev det först ett litet stopp hos Broder Roos. Här bjöds det på förevisning hur ett villalarm fungerar. Notarius publicus (historikdokumenteraren) var inte riktigt vaken, så antagligen gick förevisningen från vaktbolaget väldigt fort, eller så blev den inställd av en eller annan orsak. Någon väktare syntes i alla fall aldrig till och ingen larmcentral ringde Broder Ross utan han fick själv ringa och kontrollera. Redan här borde man kunnat ana att allt inte stod rätt till inför kvällen. Men detta skulle uppenbaras först senare.
Efter den imponerade förevisningen var det så dags för dagens aktivitet. Vi tog med oss vårt pick och pack och begav oss inte helt otippat mot fotbollsplanen. I alla fall skulle det föreställa det. Vägen fram till planen var inte helt olik den magiska skogen i filmen Bröderna Grim… En och annan Broder hördes muttra över och vifta med armarna mot de blodtörstiga larver som hängde ner från träden och attackerade de fotbollssugna Bröderna. Broderskapet klarade sig i alla fall helskinnade fram till planen, eller skall vi kalla det för gläntan. Broder Roos svor på att planen var i mycket bättre skick när han kontrollerade den för 20 år sedan. Vid kontroll visade det sig att det 300-åriga gamla trädet stod kvar mitt i planen. Målställningar kunde urskiljas i vegetationen. Hur skulle vi få planen spelbar? Med hjälp av pinnar och stockar skövlades planen så att den blev någorlunda spelbar. Det skulle bli en spelplan och en match som inte har någon motsvarighet i mannaminne. Trädet fungerade som en slumptalsgenerator och stod i vägen för ett antal passningar. Någon spelar passade på att springa ut bland brännässlorna i sin iver att hinna ikapp bollen. Slutsatsen blev att det var självmarkerande när bollen var ute… En och annan kanonkula, nästan i klass med Super Mac, avlossades. En gammal klassiker kom då till användning: självhämtning. Detta resulterade ganska snabbt i att antalet stenhårda skott avtog. Många skratt och glada tillrop hördes under matchen. Men hur slutade den egentligen? Är det någon som minns?
Vi styrde kosan åter mot Broder Roos residens där det vankades grillning och förfriskningar, samt lite uppfräschning. Korven satt fint som bara den och allt avnjöts med god dricka i strålande solsken. Lite koll på vad som hade hänt sedan föregående Herrmiddag visade att bl.a.Broder Müller hade gift sig, Broder Malmberg höll på att flytta in i sitt palats och Broder M.Persson hade blivit husägare.
Nu var det dags för dagens stora begivenhet. Bord var bokat på O´learys och färden bar av dit. Där bjöds det på trerätters-meny och dricka. Vi fick första parkett och kunde se på när huliganer omhändertogs av polisen. Matchen såg vi också en hel del av. En riktig kavalkad i sumpade avslut. Det var fantastiskt att det gick att missa mål så många gånger. När vi alla var övertygade om att det inte gick att missa mål på fler sätt, så kom det än ny variant och en ny och en ny… Den säkra stämningshöjaren uteblev och blev i stället en sordin på stämningen. Vi tröstdrack lite och drog sedan vidare till Hamnpaviljongen. Där avnjöt vi lite mer dricka och fortsatte sedan till Bara Vara. Vi försökte att bara vara där, men det blev några dricka där också. Efterhand tunnades sällskapet av, men vissa fortsatte göra stan…
Tack till alla som var där även om Broder Ahlgren hellre umgicks med sina arbetskompisar och Broder Malmberg testade ekot i sitt palats…
Tack för denna gång! Müller / Nidesjö
|