Sagan om arbetsgivarorganisationen
som inte visste nånting
om ekonomi
Det var en gång en arbetsgivarorganisation som hette Svenskt Näringsliv och som ett år, just före jul trampade i klaveret och råkade avslöja att dom faktiskt inte visste nånting alls om ekonomi. Faktum var att dom inte visste nånting alls om vare sig hållbar utveckling, julglädje eller kultursidor. • Tillexempel råkade direktörerna på Svenskt Näringsliv säga att det var på kultursidorna man läste om hur handel påverkar vår jord när dom egentligen menade att dom bara var lite tjuriga över att det på Sveriges kulturredaktioner finns många människor som tycker att det finns viktigare saker än pengar. • Ingen i Sverige förstod ens varför Svenskt Näringsliv kände sig så oroliga över konsumtionskritiska röster, när julhandeln ändå var på god väg att slå sitt elfte köprekord i rad. Betydde det att alla som var medlemmar i Svenskt Näringsliv var mycket, mycket giriga? • Nä, det gjorde det ju inte, och därför blev många av medlemmarna i Svenskt Näringsliv så ledsna att dom grät, för dom visste att dom i fortsättningen skulle bli förknippade med pompösa direktörer som inte tyckte att det spelade nån roll att vår konsumtion och våra koldioxidutsläpp höll på att göra jorden så varm att ingen längre skulle kunna bo där. Direktörerna skulle ju vara döda då i alla fall, så varför skulle dom behöva ta något ansvar? Det viktigaste var ju att människorna i dom fattiga länderna fortsatte att tillverka saker för nästan ingen lön alls, så att direktörerna skulle kunna göra en riktigt stor vinst. • Det året gladde sig alla i Svenskt Näringsliv åt att fira den finaste jul de kunde tänka sig. Alla skulle sitta ensamma i var sitt stort hus med alla sina saker som dom hade köpt och tänka att ”det här, det är minsann en riktig jul”.