Mina första veckor

Orry Den 2 februari 2004 kom jag till världen i en kull på fem valpar (alla killar) efter Such Min Finaste Berta och Norduch Dkuch Intuch Vacker Tass Torrone på Hot Riot's Kennel. Vi togs där väl om hand av Berta (tiken) och naturligtvis Birgitta som äger kenneln.
Åtta veckor fick vi vara tillsammans, till den eftermiddag i slutet av mars då Maggan och Bengt kom för att hämta mig. Birgitta visade hur jag skulle tas om hand och skötas, och därefter blev det dags för oss att lämna kenneln.
Första delen av resan gick riktigt bra, men efter att vi stannat till för en kort rast saknade jag min gamla kull. Väl framme i Uppsala tog ändå sömnen överhand och jag vaknade till igen först då vi kom fram till mitt nya hem i Sollentuna.

Allt var nytt och spännande för mig att upptäcka och undersöka. Innan bilresan hade jag försiktigtvis inte fått någon mat i mig, men när jag nu skulle äta råkade jag knuffa till min matskål. Skramlet gjorde mig så förskräckt att jag inte på nytt vågade mig fram till den, så maten fick den kvällen stå orörd. Det hela löste sig då Bengt dagen efter kontaktade kenneln och fick veta att jag där serverats ur en matskål av tungt porslin, som höll sig stilla då jag kom åt den.

Orry Mot kvällen blev det så dags att sova. Bengt hade ordnat med en korg åt mig som han placerat intill sin säng. Den här första natten vaknade jag till några gånger och saknade då närhet och värme av mina kullsyskon. Då jag under natten gnydde några gånger, kom Bengts hand till mig och gjorde mig lugn så jag kunde somna om.

Ny dag med spännande upptäkter, inte bara inomhus utan också ute på tomten, dit vi ofta gick för att rasta. Att det ändå råkade bli en och annan pöl och hög inomhus var aldrig något problem, då alla mjuka mattor stuvats undan inför min ankomst.
Hemma på tomten var det stundtals oväsen av biltrafik. Sådant var jag inte van vid från min kennel som ligger ute på landet, så jag blev ordentligt skrämd, särskilt av bussarna som bullrade och pustade alldeles förfärligt då de körde förbi. Jag sprang då alltid undan och gömde mig. Efter en tid vande jag mig vid trafiken och kunde vistas ute på tomten utan att ängslas.
Att bo i tätort visade sig vara rätt trevligt, då jag som det lilla valpnystan jag var, blev väldigt populär hos alla förbipasserande människor. Det var hela tiden gull hit och gull dit över staketet då vi var ute.

De första veckorna var jag inomhus och ute på tomten. För att få komma ut på vägen och träffa andra hundar och människor, måste jag först vaccineras mot valpsjuka och parvo, vilket veterinären gjorde då jag blivit tolv veckor gammal. Nu låg hela världen öppen för mig.

Orry