Historia

Enligt standarden så har PDAE samma ursprung som franska Barbet, men det finns många olika teorier om rasens ursprung. PDAE finns beskriven i dokument så långt tillbaka som år 730 och år 1000. PDAE är också känd under namnen Perro Turco och Turco Andaluz.

Rutimeyer´s teori menar att PDAE har samma ursprung som Barbet, Portugisisk vattenhund och Irländsk Vatten spaniel.

Duhel´s teori tror att rasens förfäder kom från Asien och har samma ursrung som Puli och komondor.

Buffon´s teori menar att rasen härstammar från Afrika, och kan ha följt med boskap som fraktats över till Spanien år 711 med den Muslimska invationen. Vad många anser talar emot denna teori är att det idag inte finns någon ras av denna typ i norra Afrika.

Sen finns Salas teori som säger att PDAE är en egen ras som uppkom i Södra Andalusien och att dom därifrån spreds ut i Spanien av herdarna. Många rasentusiaster håller med denna teori.

Ursprunget till rasen är med andra ord lite oklart, men vad som står klart är att det är en mycket gammal ras som funnits i Spanien sedan urminnes tider. Rasen har överlevt tack vare alla herdar, fiskare och jägare som hållit rasen borta från all inblandning av andra raser. Detta för att bevara de högt uppskattade egenskaperna. Rasen är i grunden en arbetande hund, likt en fårhund. Vid en viss tidpunkt så började rasen även att jaga, kanske för att den inte hade nog med mat. Hedarna som såg detta började använda rasen även som jakthund. I och med detta fick de en herde och jakthund i samma hund. Många av herdarna fiskade också med sina hundar.

 

Nutida Historia

1975 tog Antonio Garcia och Santiago Montesinos (Första president för Spaniens PDAE klubb) kontakt med get- och fåraherdar i bergen i Málaga och Cádiz och började välja ut hundar med de mest specifika utseendet och karaktär. Dom fick "låna" en del av dessa hundar. Sedan tog de kontakt med David Salamanca som tillhörde Spanska Ras Kommiten. 1980 bildades så Spanska PDAE klubben. Mellan 1980 och 1985 introducerads de utvalda hundarna vid olika utställningar. 1985 visades två bruna vid en utställning i Madrid. Det var första gången som rasen visades officiellt, fast dom fick inte delta i själva tävlingen. Efter många turer hit och dit fick dom tillåtelse att delta med rasen vid den Internationella utställningen i Madrid, våren 1985. Dom hyrde några lastbilar och tog 40 PDAE från Cádiz och Málága, 5 hundar kom från Santander. Domarna hade ingen aning om vad dom skulle döma , men dom fick en standard som baserades på en svart och vit hund vid namn "Lucky" (tillhörande Antonio Moreno). Av dessa hundar godkändes 85% för registrering. PDAE var äntligen en ras godkänd av F.C.I

Idag används rasen i Spanien som herde, jakt, fiske, vakt och sällskapshund. Den används även som knarkhund vid gränsen och som bombhund. Rasen används även av brandmän och räddningsmanskap vid olika katastrofer.

 

Standard

URSRUNG/HEMLAND: Spanien

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskap. I rasens hemland även använd som vall-, jakt- och vattenhund.

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 8, sektion 3

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Rasen har funnits på den iberiska halvön sedan urminnes tider. Den har samma ursprung som franska barbet. Den största populationen finns i Andalusien där den används som vallhund. De rastypiska egenskaperna, framförallt pälsen, gör rasen väll rustad för regionens variation av fuktigt och torrt klimat och gör den lämplig som såväl vallhund som hjälpreda vid sjöfågeljakt och fiske.

HELHETSINTRYCK: Rasen skall vara rustik, välproportionerlig (av medelvikt), långskallig, tämligen långsträckt, med harmoniska former och vacker helhet. Rasen skall vara atletiskt bygd med väl utvecklad muskulatur från regelbunden motion. Profilen skall vara rätlinjig. Syn, hörsel och luktorgan skall vara väl utvecklade.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:

• Förhållandet kroppslängd och mankhöjd skall vara 9:8
• Förhållandet bröstdjup och mankhöjd skall vara 4:8
• Förhållandet noslängd och skallens längd skall vara 2:3

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Rasen skall vara trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam och välbalanserad. Inlärningsförmågan skall vara exceptionellt god. Rasen är mycket anpassningsbar.

HUVUD: Huvudet skall vara kraftigt och bäras elegant

Skallparti - Skallen skall vara flat med lätt markerad nackknöl. Skallens och nosryggens plan skall vara parallella.

Stop - Stopet skall vara bara något markerat.

Nostryffel - Näsborrarna skall vara välutvecklade. Nostryffeln skall ha samma färg eller vara något mörkare än pälsens mörkaste nyans.

Nosparti - Profilen skall vara rätlinjig

Läppar - Läpparna skall vara strama. Mungiporna skall vara väl markerade.

Käkar/tänder - Tänderna skall vara välformade, vita och hörntänderna väl utvecklade.

Ögon - Ögonen skall vara lätt snedställda och mycket uttrycksfulla, hasselnöts- till kastanjefärgade i harmoni med pälsfärgen. Bindhinnan skall inte synas.

Öron - Öronen skall vara medelhögt ansatta, trekantiga och hängande

HALS: Halsen skall vara kort, välmuxsklad, utan hakpåsar och vara väl ansatt i skuldrorna.

KROPP: Kroppen skall vara robust

Manke- Manken skall vara lätt markerad

Rygg - Ryggen skall vara plan och stark

Kors - Korset skall vara något sluttande

Bröstkorg - Bröstkorgen skall vara bred och djup med väl välvda revben. Bröstkorgens omfång skall vara väl tilltaget och medge avsevärd lungkapacitet

Underlinje - Buklinjen skall vara lätt uppdragen

Svans - Svansen skall vara medelhögt ansatt. I hemlandet kuperas svansen vid 2-4 kotan. En del individer föds med stubbsvans.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL: Framstället skall vara kraftfullt med parallellt ställda ben

Skulderblad - Skuldrorna skall vara snedställda och välmusklade

Överarm - Överarmarna skall vara kraftiga

Armbåge - Armbågarna skall ligga tätt an mot bröstkorgen och vara parallella.

Underarm - Underarmarna skall vara raka och kraftiga

Handlov/Mellanhand -Handlovarna och mellanhänderna skall vara raka och ganska korta

Framtassar - Tassarna skall vara rundande med väl slutna tår och hårda, motståndskraftiga trampdynor. Klorna kan ha olika färger.

BAKSTÄLL: Bakbenen skall vara parallellt ställda. Bakbensvinklingen skall vara markerad men inte överdriven. Bakbenen skall vara muskulösa för att ge spänstiga, kraftfulla språng och lätta, eleganta hopp.

Lår - Låren skall vara korta, torra och lodrätt ställda

Underben - Underbenen skall vara väl utvecklade

Has - Hasorna skall vara lågt ansatta

Mellanfot - Mellanfötterna skall vara korta, torra och lodrätt ställda

Baktassar - Baktassarna, se framtassar

RÖRELSER: Den gångart som föredras är trav

HUD: Huden skall vara smidig, fin och tätt åtliggande. Pigmentet kan vara svart, brunt eller ofärgat beroende på pälsfärg. Samma gäller för alla slemhinnor.

PÄLS:

Pälsstruktur - Pälsen skall alltid vara lockig med ullig pälsstruktur. När pälsen är kort är den lockig, när den är lång kan den forma snören. Klippt päls är tillåtet; klippningen skall vara fullständig och jämn och får aldrig bli en "modellfrisering". Rekommenderad maxiamal pälslängd på utställning är 12 cm (15 cm om locken dras ut) och minst 3 cm för att bedöma lockarnas kvalitet. Valpar föds alltid med lockig päls.

Pälsfärg Enfärgad vit, svart eller leverbrun (kastanj) i olika nyanser.

Tvåfärgad vit och svart eller vit och leverbrun (kastanj) i olika nyanser.

Päls som är trefärgad, svart med tanteckning eller brun med tanteckning är inte tillåtet

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd

• Hanhund 44-50 cm
• Tik 40-46 cm

+/- 2 cm är maximalt tillåtet åt båda hållen för bägge könen förutsatt att hunden är proportionerlig till sin mankhöjd.

• Hanhund: 18-22 kg
• Tik: 14-18kg

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömmas i förhållande till graden av avvikelse.

ALLVARLIGA FEL:

• Tydlig svankrygg
• Ej korrekta extremiteter
• Nersjunken eller överdrivet uppdragen buk.

DISKVALIFICERANDE FEL:

• Över eller underbett
• Sporrar
• Släthårig eller vågig päls
• Albinism
• Prickig eller fläckig pälsfärg, svart med tan-teckning, brun med tan-teckning.

NOTA BENE: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska degekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR: Hos hanhund måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.