Lite om våra hundar.

Världens bästa förstås, båda på sina olika sätt. Dom älskar att mysa, särskilt när dom är nyklippta. Följer med överallt gärna in på toan, ibland snubblar man över dom. Så det är ingen hund för den som vill ha nån som inte tar plats. Tycker om träna, egentligen allt. Mycket lättlärd, tror att det beror på att det är så lätt att få bra kontakt med perron. Dom vill verkligen göra det man ber dom om. Dom är väldigt duktiga på att använda nosen. Vi har gått en del spår och sen får dom söka efter saker både ute och inne - jätte kul. Sen är det världens bästa promenadkompis, alltid redo, surrar inte så mycket, smiter inte och är glad både för en kort och en lång sväng. Är lika glad när man går hemifrån som när man kommer hem igen. Perron väcker uppmärksamhet och många frågar mycket om rasen. Så om dom har tendens att vara reserverade får dom många tillfällen att möta nya människor. Jag tycker inte att våra hundar är reserverade men inte heller supersociala gentemot okända. Piirro vaktar lite dvs skäller när det kommer någon det gör inte Pelé, i alla fall inte när han är ensam.  Sen är det en väldans klok hund. När Pelé hade brutit sin klo (han hade riktigt ont) och jag skulle lägga om bandaget varje dag så la han sig ner när jag kom med grejerna och sen låg han blixt stilla till det var klart. Pirro ligger lugnt och väntar på oss när vi är borta medan Pelé är lite mer påhittig. Han är upp på köksbordet där han har bra utsikt över gården och sen kan det ju finnas lite gott där också. Han stjäl med andra ord mat som vi glömt framme men aldrig när vi är hemma. Vem som sen äter upp den vet vi inte.

Våra hundar är väldigt anpassningsbara: Om vi lämnar bort dom så finner dom sig väl till rätta och tyr sig till hundvakten . Dom följer min dygnsrytm, går och lägger sig när jag gör det och stiger upp när jag stiger upp.

Dom gillar att vara ute i hundgården när vi är på jobbet/skolan, förmodligen för att dom har uppsikt över vad som händer på gården och ute på gatan.

Det finns en ganska tuff och envis hund under den ulliga gulliga pälsen.

Min svåger som egentligen inte är så förtjust i hundar utan föredrar katter tycker dock att våra är riktigt okej. Han tycker att dom är lite kattlika i sättet, att dom har någon slags värdighet och inte är så inställsamma.

Pelé formligen älskar barn och unga, förmodligen för att dom är roligare än vuxna. Han går helt perfekt i koppel med sonen medan han med oss vuxna inte alls är så exemplarisk. Pirro däremot gillar dom som kliar och myser med honom.

Gillar vatten gör dom men där är våra lite olika. Pelé kan verkligen njuta av att simma, han hoppar från bryggan och badar gärna. Pirro däremot är lite mer avvaktande. Om det är riktigt varm går han och lägger sig i vattnet men att simma för ros skull gör han inte. Kastar man däremot något så kan han inte motstå att hämta det, men man kan se på honom att nog gärna skulle låtit bli.

 Jag tycker att pälsen är lätt att sköta i alla fall om den inte blir för lång. Dom drar in en del skräp men då löser dom å andra sidan inte hår. Klipper själv vilket går ganska bra då dom är mycket tålmodiga för det tar sin tid. När dom är nyklippta brukar det bli lite extra fart på dom.

Sammanfattningsvis en tämligen okomplicerad,  mångsidig hund och mysig hund.