Jon Svänssa

När man i släktforskningen hittar anfäder i olika böcker, då tycker man att det är rena rama julafton. I Midälva Genealogiska forskarhörna på Medelpads arkivet hittade jag nedanstående berättelse. Det var i en bok av Algot Hellbom som heter "Medelpad berättar 1. Sant och diktat på dialekt". E P Sjölund Skön f. 1896 hade skrivit en berättelse om Jon Svensson på mål. Jon Svensson var min mormors farfars far. "Gammalt tillbaka var det vanligt att de stöpte ljus i alla gårdar till jul. Det var vanligt att varje bonde skulle lämna ett ljus till kyrkan av de ljus som de hade stöpt. Jon Svensson i Attmar var en torpare så han behövde inte lämna några ljus. Men han ville inte vara sämre än bönderna så han gav också ett ljus till kyrkan. Han trodde väl att någon skulle säga någonting om detta, men det var ingen som sade någonting. När han hade börjat ge ett ljus, så kände han tvungen att fortsätta med det. Men ett år så flög det i honom att han skulle lämna två ljus till kyrkan. Nu skulle han väl bli omtalad på bygden i alla fall, tänkte han. På juldagsmorgonen så skulle han fara till julottan och titta på de ljus som han hade lämnat. Han skulle se dem brinna. Innan han for tog han och smakade lite på julbrännvinet, så att han inte skulle bli frysen när han satt i kyrkan. När han kom till kyrkan och hade satt sig i kyrkbänken så undrade han för sig själv: "Jag undrar om det är någon som vet att Jon Svänssa har gett två ljus till kyrkan i år." Så började julottan och de spelade och sjöng och sedan började prästen att predika. Kyrkan var full av folk och det blev varmt av alla ljusen. Rätt var det var så lurade Jon Svänssa till på bänken där han satt. Innan julottan var riktigt slut så kvicknade han till och fick upp ögonen. Då ser han kyrkvaktmästaren gå där och släcker ljusen. Jon Svänssa hade inte hört mycket av predikan och nu kom det för honom att han skulle säga någonting innan folket hann gå ut ur kyrkan. Så han hojtade så att det hördes över hela kyrkan: "Lätt ljusa brinne! Då bönnran ger ett, sa ger n-Jon Svännsa två!" Dessa ord har blivit ett ordstäv i hela socknen, och det händer nog än i dag hundra år efteråt att någon kan säga: "Lätt ljusa brinne, sa n-Jon Svänssa däri körka om jul-moran", om det är någon som vill släcka något ljus." Jon Svensson föddes i Masugn, Gnarp församling år 1799. Han gifte sig med Ingrid Catharina Grafström i Attmar år 1821 och han avled 1873. Jag berättade denna sägen för min moster för ett antal år sedan. Hon var uppvuxen i Attmar och kom mycket väl i håg ordstävet. Men hon visste inte att Jon Svänssa var vår anfader. Bettan