BIOGRAFISKT
I
Peter Lucas Erixon har den svenska berättarkonsten
en både skicklig och ambitiös utövare,
vars motivkrets och tematiska uppsåt alltid legat
utanför det gängse narcissistiska spegelgalleriet
och dess intill förväxling och förblandning
enahanda självporträtt.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxRagnar
Strömberg, Expressen
Peter
Lucas Erixon gjorde sig redan i de yngre tonåren
känd i litterära kretsar genom omfattande
brevväxlingar med en lång rad då redan
etablerade författare. Efter några självbekostade
litterära småtryck, i efterhand naturligtvis
att betrakta som ungdomliga skrivövningar, började
han hösten 1979 för försörjnings
skull att skriva litteraturrecensioner för Östersunds-Posten.
cccErixon är född
i april 1962 i Strömsund, norra Jämtland,
och uppväxt i Raftälven. Informell bildningsgång;
sedan sexton års ålder ett omväxlande
liv med åtskilliga förflyttningar, bosättningar
och resor. Han delar nu sin tid mellan Stockholm och
- sedan hösten 1991 - Manhattan och ett par tre
olika platser i Jämtland.
xxx1983 gjorde Erixon sin
egentliga litterära debut med en samling dikter.
De därefter följande fem åren fördjupade
han sitt skapande och bedrev omfattande självstudier.
Med avsikt att senare kombinera det litterära arbetet
med filmregi gick han 1984-1985 i Stockholm en förberedande
filmutbildning; under året på Biskops Arnös
medialinje gjorde han sedan som slutarbete en poetisk-experimentell
kortfilm, Tidsgård (1985), samma höst visad
vid Uppsala 4:e Internationella Filmfestival (och därefter
vid ett par tre tillfällen under 2006 i restaurerat
skick visad både i Stockholm och Göteborg).
Som
poet deltog han dessa år bland annat i de mytomspunna
maratonuppläsningarna på diskoteket Alexandras
tillsammans med bland andra Stig Larsson, Bruno K Öijer
och Mare Kandre och heldagsuppläsningen på
Stockholms stadsteater tillsammans med bland andra Ulf
Eriksson och Birgitta Lillpers och många andra.
Istället för att, vilket han råddes
till, därefter söka till Dramatiska Institutets
regilinje bildade han familj och fortsatte på
full tid med författarskapet.
XXX1988 utkom både
diktsamlingen Dagens arméer och nattens änglar
och den säregna berättelsesamlingen Slagruta,
som markerade en medveten övergång till den
berättande prosan och för vilken han tilldelades
ett av Samfundet De Nios pris. Året efter, 1989,
tilldelades han Norrländska Litteratursällskapets
Rörling-pris och ytterligare en samling dikter,
övervägande prosadikter, publicerades innan
han 1991 gav ut den både av kritiker och läsare
mycket fint emottagna debutromanen Hemlandet. 1994 publicerades
en roman i en plötsligt helt annan stil, Väktaren
vid tröskeln; en delvis vardagsburlesk landsortsskildring.
Med den existentiella thrillern Farligt område
(1997) var ett publikt genombrott nära men etablerade
honom i vilket fall erkännsamt som romanförfattare.
För denna bok och och sin dittillsvarande produktion
erhöll han Länstidningen i Östersunds
Stora kulturpris. 1998 gav han på ett mindre förlag
ut ett genreöverskridande urval material av kulturjournalistiska
stycken och kortprosa med titeln Texter, en bok som
avspeglar författarskapets ovanliga sensibilitet,
innehållsliga djup, vida bredd och sociala engagemang.
När sedan den filosofiskt och idémässigt
djupt utmanande och formmässigt provokativa Röster
och brus (2000) publicerades vid millenieskiftet tog
författarskapet en delvis helt ny riktning med
en till till det yttre hård urban skildring från
New York Citys undre värld som kom att väcka
stor indignation i flera av de stora dominerande dagstidningarna
men som samtidigt också lovordades av en lång
rad recensenter som en ytterst effektiv och välkomponerad
och samvetsöm antiroman som prövar frågor
kring moral och integritet. Kerstin Ekman skrev till
exempel: "Röster
och brus ställer frågor om människors
kapacitet för ondska och för godhet och om
räckvidden av vårt ansvar. Han är nu
en författare som behärskar sina uttrycksmedel
så fint. --- Boken skär in med något
nytt i det destruktiva malandet".
xxxDärefter
följde sju år av intensiv fördjupning
och arbete innan Erixon följde upp den första
Amerika-romanen med ytterligare en skildring från
Manhattan i Stoft och vind (2007) som fick fin och respektfull
kritik och som tillsammans med en handfull andra böcker
nominerades till Årets bästa roman i Stockholm
Läser. Med 2008 års omfångsmässigt
återhållna Sista rester av det vilda, som
parallellellt med den svenska versionen också
utkom i engelskspråkig utgåva (den första
bok av Peter Lucas Erixon som översatts till annat
språk), närmade han sig för första
gången på nitton år den poetiska genren.
Med denna yttersta nedtonade och strängt existentiellt
stämda bok med prosadikter gav han den definitiva
avspeglingen av sitt författarskaps grundläggande
temata. För Sista rester av det vilda och sin dittills
samlade produktion tilldelades han 2008 års Peterson
Berger-pris.
xxxPeter
Lucas Erixon är far till dottern Rebecka, 1987,
och sonen Tor, 1988.
xxxHans senaste bok är
romanen Silversnöret som ned i minsta detalj baserar
sig på fakta efter en längre tids arkivforskning.
Boken har hos läsarna väckt ett mycket starkt
gensvar och utkom redan en månad efter utgivningen
i oktober 2011 i en andra upplaga.
[Förlagstexter
2001 - 2012.]
|
