Börje Larsson

Blev ca 50 år.

Äktenskap med Inger Persdotter (1684 - 1764)

Noteringar

Enl. vigselnotisen var Börge från Sibbarp sn., men ser ej ut att vara f där.

Börge blev år 1729 dömd till böter för att han tillsammans med två andra män på vägen mellan Torstorp och Mute hade överfallit och misshandlat en åbo från sistnämnda stället.

År 1739 blev Börge stämd av sin tidigare tjänstepiga som påstod att han var far till ett barn hon fött. Trots flera för honom besvärande omständigheter nekade han envist, och rätten blev till sist tvungen att frikänna honom. Pigan hette Ingeborg Rasmusdotter, gifte sig 1751 och bodde i en backstuga vid Stensared.

En eftermiddag i mars 1740 var Börge med häst och släde och märkbart berusad på hemväg från Varberg. Hunnen till Grimetons kyrkby blev han överraskad av en snöstorm, och därför av nämndemannen Hans Larsson i Karsagården allvarligt avrådd från att fortsätta. Han yttrade då flera gånger att Gud alltid hade hjälpt honom tidigare, och gjorde han det inte denna gången, så var han en skälm. Detta ansåg nämndemannen vara en hädelse, och stämde därför Börge till tinget att svara för sitt yttrande. Trots att han gråtande gjorde avbön inför domstolen, blev han dömd till höga böter. Dessa förmådde han ej betala, så han fick i stället fängelse vid vatten och bröd på Varbergs fästning.

Om vargar

Utdrag ur Himle härads dombok 1732: "Instälte sig wiid Rätten Bengt Ingemarsson i Bregnhult, Olof Andersson i Åkulla, Börge Larsson i Knutsböke och Anders Håkansson i Stensared, och upwiiste sex stycken hwargungeskinn (vargungeskinn) med begiäran, att dem måtte tillåtas att få bewiisa, det de har dödat samma djur." De anhöll om att få den lagstadgade belöningen för sin gärning. Vittnen betygade nu att de sett "ulfwaboet" där ungarna blivit tagna, och att de sett Bengt och hans följeslagare ta vara på skinnen. Enl. en förordning av år 1664 tillerkändes de sökande 6 daler silvermynt.


Källa:
www.genealogi.se/halland/rolf/skogsb1.htm#Knutsböke

Personhistoria