Sanningen om datorerna


Datorn är här. Det är en fantastisk uppfinning. På en dator kan man t.ex. se vad klockan är.
Detta kunde man bara ana innan datorn kom.
Nu vet man ganska bestämt vad klockan är slagen, när datorerna tar över allt mer.

Med datorerna finns det mycket att göra för att hålla dessa i ordning. Den som tror att datorer är någonting som tar jobben ifrån folk, misstar sej grundligt. De problem som det förr tog människor dagar, veckor eller rent av år att skapa, kan nu datorerna ordna på några få minuter. Därmed är de predestinerade att sysselsätta mänskligheten de följande tusen åren. Det är detta som kallas IT-samhälle.
Förr kunde en apparat bara gå sönder. Den sjönk därmed från ett högre tekniskt tillstånd och till ett lägre.
En dator kan istället skapa helt nya fel, som den inte är konstruerad för att kunna få
Den ter sej då långt mer avancerad, än man hade kunnat tänka sej den, innan detta fel uppstod. Det är detta som kallas för artificiell intelligens.

Detta syftar då, inte alls på datorns begränsade intelligens. Med detta avancerade betraktelsesätt vill man istället göra klart för alla, att det är vi själva som inte förstår vad som egentligen händer.
Att det är vi människor som besitter den konstgjorda och begränsade intelligens som egentligen avses med uttrycket. Datorn producerar alltså situationer som vida överstiger den intelligens som vi idag har lyckats tillägna oss genom evolutionen.
T.ex. genom att vi har lyckats uppfinna hjulet eller att vi har lyckats få saker att smälla när vi minst anar det. Eller genom att vi har lyckats använda verktyg, som att sticka in strån i termitstackar och därmed få ut myror, som vi slickar i oss.

Det finns dock möjligheter att, med förbättrad teknik och utveckling, kunna förstå det mesta i en dator. Dock kommer vi säkert aldrig att helt förstå vad vi egentligen sysslar med.
Vi får istället helt lita på att datorerna, i framtiden, tar över den delen.

Men visst finns det väl ändå hopp inför framtiden. Vad är det egentligen som sker i en ung människas inre när vi sätter denne framför en dator. När man, ibland öppnar datasalen, så strömmar eleverna in med samma entusiasm och energi som om det var fråga om insläppet till någon rockkonsert med Bruce Springsteen
När de sedan frågar, och man bekräftar att det finns Internet installerat på alla datorer, så ser de ut som en religiös som just har fått veta att Jesus har återvänt till jorden och nu sitter och väntar i vardagsrummets soffa.

Jag har också sett elever som har startat upp något smart undervisningsprogram och fascinerat följt och besvarat frågorna, för att sedan desperat springa runt för att ta reda på vad femtiosju delat med två blir, eller vad den där delen kallas på en cirkel, som bildas när en linje skär cirkelns periferi, utan att gå genom mitten.

Jag besökte, en dag Brudbergsskolan för lite arbeten på datorerna. I ett av rummen satt en lärarinna tillsammans med en ensam elev. Han kunde väl vara i tioårsåldern. Tydligen var det en specialelev som behövde extra stödundervisning i rättstavning.
Eleven brottades vilt med så svåra ord som pannkaka och cykelreparatör. Vedermödorna var många och Cykelreparatören satte hela tiden käppar i hjulet för honom och det verkade bli mest pannkaka av alltihopa.
När eleven var färdig, så sprang han intresserat bort till mej vid datorn. Där började han genast att diskutera invecklade systemproblem och bad också att få demonstrera de avancerade konster, han kunde göra med ett grafiskt ritprogram. Han skrev därefter en text på engelska, helt rätt stavad. Därefter krökte han elegant texten i en båge, och lade därefter till det amerikanska R-et för Registrated Trademark.

Något håller på att hända med den nya generation som växer upp. Kanske håller de på att ärva en del av datorns verkliga intelligens, eller så har vi bara skapat ett ovanligt bra pedagogiskt hjälpmedel. Vi kanske inte förstår den nya generationens intelligens, medan vid hopplöst klamrar oss fast vid tragglandet av fossila språkbegrepp. Datorerna har redan löst problemet.
Nu saknas det bara att vi också lägger in hela läroplanen på Internet så tror jag att lärarna sedan kan luta sej tillbaka och ta ännu en kopp kaffe. Eleverna kommer inte att ge sej förrän de har tagit reda på, och lärt sig det de behöver.



Tillbaka till kåserier