Den smala vägen

Du står väl inte i vägen, du hindrar väl inte någon som har rätten att komma fram fortare än du. Tänk på att vissa är finare än du, har finare arbete, finare utbildning, mera pengar än du. Detta ger dem automatiskt rätten att gå före dig.
Det syns också på dem att de är medvetna om denna rätt. Svenskar är stolta människor, de tronar på bragder från fornstora dar, då deras namn flög vida över värden. Så sjunger de också när de står framför fanan.
Utan dessa stora män skulle Sverige inte vara det land som det är, inte det stolta folk av framgångsrika män och kvinnor.

Det skulle vara betydligt mer demokratiskt, vi skulle vara lika värda, vi skulle ta hänsyn till varandra, vi skulle hjälpa varandra, vi skulle le åt varandra i trafiken.
Nej det sista var bara ett skämt, jag menade inte det. Det är väl egentligen en omöjlighet, att vi skulle le åt varandra i trafiken.
En undersökning presenterades för en del år sedan. Man frågade trafikanter om de körde lika eller bättre än genomsnittet av trafikanterna.
Det visade sig att de flesta körde bättre än genomsnittet. Är det inte fantastiskt att vi har sådana bra trafikanter att dessa överstiger 100 procent.

Jag mötte en av dessa trafikanter, för ett tag sedan. Jag hade just börjat köra om en bilist framför mej, med en fart som översteg motorvägens tillåtna. Då närmade sig snabbt, från ingenstans, en Mercedes bakifrån, med en hastighet som betydligt översteg alla andra trafikanters hastighet.

Jag kan inte komma åt sidan, eftersom jag ligger utanför en annan bil.
Plötsligt upptäcker denna person att jag ligger ivägen för honom. Detta är ju oerhört att någon vanlig simpel person, utan direktörsstatus får hindra honom. Han har ju i alla fall en Mercedes, dessutom är han medlem i Rotary och har två ridhästar, då får ju inte folk vara ivägen för honom när han kommer. Han signalerar ivrigt och blinkar med ljuset.
Vadnu, han flyttar sig ändå inte, så skulle minsann inte hans anställda få behandla honom, då skulle de få sparken direkt. Det är ju ändå han som bestämmer, det är ju ändå han som bär upp det här landet, åtminstone är det han som har pengarna.
Jag bromsar nu in, jag förstår att det är han som måste fram, att ingen får stå ivägen för honom, inte en så viktig och betydelsefull person, kanske den märkvärdigaste och finaste personen i detta land.
Därefter viker jag åt sidan, samtidigt som också farten nu reducerats till långt under motorvägens hastighet.
Med en chevaleresk gest och bugning, visar jag att jag naturligtvis viker undan för en så betydelsefull person, kanske den mest betydelsefulla i detta land.

Med förakt i blicken stirrar direktören på mej, samtidigt som han stampar gasen i botten igen. Nu har han förlorat femton sekunder, kanske hela trettio sekunder.
Vet inte folk att hans tid är dyrbar, och att han är kanske den mest betydelsefulla personen i detta land.
Men våldsam fart rusar han vidare längs motorvägen, ända tills han träffar på nästa bil som har oförskämdheten att ligga framför honom, när alla bilar egentligen borde ligga bakom honom.
Ja, alla bilar i hela världen faktiskt, borde ligga bakom honom. Ingen bil borde egentligen ligga framför honom, åtminstone kommer han att arbeta mot detta mål, en av hans stora mål, en av hans betydande mål. Då kan han bli en verkligt betydande person.

Själv fortsätter jag min färd, snabbt men lugnt och kontrollerat. Jag funderar en stund över denna man, jagandes sin egen svans, i en evig utopi, byggd på förutsättningen att ingen är viktigare än han själv.
Enkel matematik, mycket enkel matematik, visar dessutom att den typen av körning ger en tidsvinst på ungefär tio minuter under fem timmar, sedan måste personen rasta.
Det gäller då naturligtvis att inte också begå det ödesdigra misstaget att ta kisspaus.
Då ryker ju direkt flera minuter av den tid som han har kört in, med dödsföraktande och halsbrytande körning.
Vi skall sedan inte tala om vad som händer om han, mot förmodan, måste göra det stora också, det där som kan ta både tio och femton minuter på toaletten.
Detta måtte Gud förbjuda. Då har ju en hel dags slit, längs vägarna, varit till ingen nytta. Då har ju de livsfarliga omkörningarna och de halsbrytande fartöverträdelserna varit helt bortkastade.
Tänk också om det redan sitter en man på toaletten, så att han får vänta. Han som trodde att han hade kört om alla människor. Har det ändå lyckats smita förbi någon simpel löntagare men en vanlig simpel Skoda.
Men en sådan betydande person går naturligtvis inte på toaletten, det skulle han aldrig ha tid till, det är han dessutom alldeles för betydande för att göra.

Eller är en sådan person verkligen betydande. Är det inte istället så att det är just ett desperat försök att verka betydande som får honom att förakta alla andra än sig själv.

En person som verkligen känner sig betydande och bra, behöver inte alltid bevisa detta. Han har en inre säkerhet och förmåga som ger ett lugn och en trygghet som bevisar sig själv.
En person som visar hänsyn mot andra, blir dessutom alltid själv bemött med respekt.




Tillbaka till kåserier