Människans krympande livsutrymme




Varför skjuter en soldat på en annan soldat
En människa som han inte känner och som han inte har något otalt med. En människa som kanske har familj och barn och vars föräldrar älskar honom och som kämpade älskade och led, för att han skulle växa upp och få det bättre.
Svaret är väldigt enkelt, för att den andre har fått order att skjuta på honom, blivit tvingad, övertalad att tycka illa om honom. För att man lurat soldaten att de andra är farliga, stygga och hotfulla och vill honom illa.
För att andra människor hatar och vill ha makt, en makt som man inte vill dela med andra. För att man inte vill lyssna på och förstå andra tankar än sina egna.
Man hemfaller åt den livsfarliga tanken att det är den egna rasen som är överlägsen andra raser, länder och människor

Därmed skapar han en rädsla, en ångest och en skräck för att själv gå under, hos båda grupperna.
Av samma anledning skjuter då den andre tillbaka. Därför att han inte vill dö och därför att hans föräldrar längtar efter honom. Ändå vill ingen den andre något ont.
Då skapas en rädsla, påståendet att de andra är farliga blir plötsligt sant, fast de aldrig hade en tanke på detta innan.
Genom att skapa rädsla kommer därför alla, till slut, att gå under.

Vi skapar rädsla i samhällen världen över, därför att vi inte vill förstå eller acceptera andra människors drömmar att också överleva och skapa en framtid som är dräglig. Men också därför att vi inte vill se och lyssna på andra människor, med tankar om lycka. Därför att vi inte tar människors rädsla på allvar.
Därför att vi ser till våra isolerade intressen och inte förstår att våra privata värderingar och behov inte måste vara de enda rätta. Dessutom förklarar man då att de andra är lägre stående och mindre värda. Man avhumaniserar de andra och får den egna sidan att se dessa som lågt stående djur, utan människovärde.

Kan vi istället skapa ökad trygghet, förståelse och samarbete, upptäcker vi att alla har samma mål. När vi ser detta, kan vi samarbeta kring målen och samtidigt dela på arbete, kunskap och krafter. Vi har alla samma mål, om hälsa och ett tryggt samhälle, med mat på bordet och frihet att tänka och att skapa en fungerande värld
När vi har hittat det som är bra för alla, kan vi enas om gemensamma mål.

När romarna anföll de europeiska staterna, kallades dessa folk för barbarer. De ansågs som underutvecklade. De ansågs sakna kultur och bildning och ansågs vara primitiva.
De ansågs därmed vara en underlägsen ras, eller typ av samhälle, som helst borde utrotas och som inte hade samma människovärde som de själva. Därför var det heller inte fel att döda dessa. De stater som kuvades, skulle då undervisas och omvändas till den rätta läran. Människor som visade sig underdåniga och anpassade sig till roms vilja, kunde då anses som accepterade i det romerska samhället, men i första hand sågs de som slavar.
Det tog också lång tid innan övriga invånare i romerska samhället blev fullvärdiga medlemmar.
I början var det bara överklassen i staden Rom som hade denna ställning. Övriga medborgare i staden sågs som slavar, eller medborgare utan stadens privilegier, som romare.
När romarna dödade de kristna i Rom, genom att anordna stora skådespel och kasta dem som mat till lejonen, var det för att dessa inte ansågs som människor. Det väckte stor förvåning när dessa kunde visa känslor och även mod, eftersom detta bara ansågs vara en egenskap som fanns hos romarna själva.

När kineserna kallade européerna för långnäsor, visade man att de var avvikande och därför inte kunde accepteras. Man hävdade att den egna kulturen var överlägsen och den enda rätta.
Européer som vistades i den förbjudna staden olovandes var fredlösa och dessa fick dödas utan påföljd.

När japanerna anföll kineserna, ansågs dessa utgöra en sämre ras och kunde skoningslöst dödas, utan att det ansågs som något anmärkningsvärt. En massutrotning startade och kvinnor och barn våldtogs och hölls som slavar.


När Hitler började utrota judar, var det för att dessa ansågs tillhöra en lägre ras, och därför saknade människovärde. De kunde därför skoningslöst dödas, utan större samvetsbetänkligheter. Den enda riktiga rasen ansågs då vara den ariska. Någon egentlig definition på vad detta var för ras har egentligen aldrig lämnats. Det finns heller inte något vetenskapligt begrepp som stämmer in på denna ensidiga beskrivning.


När amerikanarna, under sextiotalet, började måla upp kommunistskräcken och rädslan för Sovjet, med ökat vapenskrammel som följd, skapade detta en oerhörd rädsla i Sovjet, som då hakade på denna enorma kapprustning.
Man skapade det kalla kriget, vilket blev en tillverkad konflikt, med oförståelsen och egoismen som främsta källa. När USA diskuterar utvecklingsfrågor i världen, hävdar de ofta, både i officiella och enskilda samanhang, att de förvånas över att människor inte beter sig som de själva gör. De hävdar då envist att deras beteenden är det enda rätta. De hävdar samtidigt att världen inte skulle ha några problem, om människor lärde sig av dessa amerikaner. Därmed underkänner de andra folk och räknar dessa som tillhörande en sämre och mer efterbliven ras, eller typ av samhälle, med mindre människovärde.
Av denna anledning skulle man också lära vietnameserna en läxa och det hänsynslösa och urskiljningslösa dödandet visar tydligt på den nedvärderande inställning som man såg på det vietnamesiska folket.

När Israel skoningslöst skjuter ihjäl oskyldiga civila, kvinnor och barn i Palestina, visar de på samma förakt för dessa människor. De hävdar då envist att det är dessa människor som bär skulden till problemen, samtidigt som man stjäl deras hus, brunnar, odlingsmark och landområden. Detta visar också på det förakt och den omänsklighet som behärskar denna stat.


Genom att förakta och nedvärdera andra folk, och genom att skapa fruktan och rädsla hos andra folk och stater, skapas ständigt våld, förnedring och rädsla. Inte för att det finns en farlig motsättning, utan för att vi inte lyssnar på och pratar med varandra.
Detta sker också i vårt eget land, där kommunister utmålar högeranhängare för att vara farliga och genom att misshandla och även döda dessa. Högeranhängare drivs av rädslan för komunister och utlänningar och hatar därför tillbaka av samma anledning.
Socialdemokrater har föraktat egna företagare sedan minst femtio år och skapat en rädsla för att starta företag och därmed ett samhälle som är sämst i världen på att starta och utveckla företag.

Genom att ensidigt hävda sin egen ideologi, vinner man makt inom sin egen grupp men skapar samtidigt splittring och rädsla och dåligt arbetsklimat i andra grupper.
Romarnas valspråk, att härska genom att söndra, är effektivt för den egna makten men aldrig för samhället eller för de enskilda individerna. Därför utvecklades aldrig någon högtstående kultur i romarriket, utan detta, liksom många andra enögda och enkelriktade riken, föll sönder just genom att det fanns så stora motsättningar inom riket.


Kulturen som nekas oss
Men det finns också ett behov hos alla människor att kunna känna igen sin kultur och alla de tusentals signaler som skapas mellan människor och inom ett samhälle. Signaler som underlättar, men också krävs, för att samhället skall fungera.
Det krävs samhörighet och gemensamma normer och idéer om samhällets funktion, för att allt skall fungera.

Åttio procent av vår kommunikation är icke verbal. Det är kroppens språk eller tonfallet i rösten. Det är vår klädsel och det är den sociala miljö som vi lever i, och dess signaler.
Det är också det arbete och den utbildning som vi har, och alla de fritidsintressen som vi utövar.
Vår livsmiljö präglar oss, vår inlärning, vårt tänkande och våra åsikter. Därför finns det inte en utan hundratals olika mindre och större skillnader mellan olika sociala miljöer, bara inom ett enskilt land, även om huvudmönstren är färre. Det krävs då att allas roller och skillnader är accepterade i samhället.
Det krävs också en minsta accepterad levnadsnivå för alla.

Detta upprepas inom alla länder. De sociala mönstren krävs för att vi skall passa in i ett gigantiskt socialt maskineri, men också för att skapa och säkerställa en smidig funktion och för att bevara beteenden som har haft nytta för samhällets utveckling. Det bevarar därmed ett samhälles struktur och styrkan i det som man har lärt sig. Det gör det också lättare att göra rätt, utan att behöva fatta hundratals olika beslut, varje dag.
Små signaler växlas också ständigt för att bekräfta att vi tillhör samma grupp eller att vi är accepterade eller vänner. Dessa signaler skapar också trygghet, och krävs för att vi skall fungera.

Går vi till andra länder, med andra kulturer, inser vi att det finns stora skillnader mellan länderna, liksom det naturligtvis också finns många likheter.
Blandas dessa kulturer, kommer vissa signaler att vara olika, vilket då skapar förvirring eller misstolkas. Människor blir felaktigt bedömda eller också skapas osäkerhet om vad personen har för avsikter. Det skapas då rädsla, samtidigt som människor heller inte känner att de kan tala den andres verbala språk och tyda betydelsen och små skillnader av ord, på rätt sätt.
Detta leder också till att människor börjar isolera sig och skapa grupper med samma kultur, för att känna ökad trygghet och för att klara även vardagens enkla uppgifter.
Språksvårigheter ökar sedan på problemen, där också språkinlärningen avtar med åldern.


Totalt sätt, inser man att det är en fullständig omöjlighet att fullständigt integrera människor från många kulturer. Det är t.o.m. svårt att integrera människor från bara en kultur som ligger långt från vår egen. Svenskar som lever utomlands är ett bra exempel på detta, då de sällan anpassar sig till det nya samhället.
Genom att inte förtå problemen, skapas rädsla hos olika folkslag.
Den okända faran är alltid den som skrämmer människor mest och skapar mest ångest och aggression. Detta leder då till större konflikter och allt mer ökande problem.
Istället måste vi skapa en ökad förståelse och acceptans för olikheter. Dessa ger också fler idéer om hur vi kan leva inom en kulturell värld. Det är inte alltid vi själva har bästa lösningen på dessa problem.
Sverige utgör mindre än en promille av världens befolkning och vi kan därför knappast tro att vårt sätt att se på samhället är särskilt dominant i världen. Därför måste vi leva i harmoni med andra kulturer, om vi skall kunna samarbeta och överleva på sikt.

Problemen utvecklas olika under olika betingelser, där små, avvikande inslag i en kultur anses som exotiska och betraktas då ofta som en krydda eller åtminstone med en viss nyfikenhet. Det ses också som en isolerad företeelse som inte upplevs som hotfull.
I takt med att antalet från avvikande kulturer växer, blir problemet mer påtagligt och fler upplever konflikter. Därmed utvecklas ämnet i samhällsdebatten och medvetenheten ökar.
Det kommer sedan att vara människors allmänna uppfattning om grundtryggheten i samhället som avgör hur stort hot detta utgör.
Det finns då olika typer av grundtrygghet, som tryggheten i närmiljön, tryggheten på arbetsplatser eller i den sociala konkurrensen i samhället, tryggheten att känna igen miljön och de sociala signalerna.

Värst blir det om den allmänna överlevnaden hotas. Då utvecklas ett speciellt beteende som skapar starka drifter och primitiva reaktioner. Sådana situationer präglas då av stor arbetslöshet eller dåliga ekonomiska villkor, med stor sociala skillnader och utslagning. Stor konkurrens mellan sociala grupper, liksom att olika grupper bor mycket nära varandra.


Vid sådan social obalans, skapas också starka intressegrupper, vilka växer genom den osäkerhet och rädsla som människor känner. Vi ser Ny demokrati som den första yttringen i vårt land, liksom mindre grupper på vänsterkanten samt olika nationella rörelser. I Norge har Fremskrittspartiet vuxit sig allt starkare, genom att man upplever kultur och social balans som hotad.
I Sverige är det idag Sverigedemokraterna som får ökad framgång, mycket genom den ökade utslagningen och den försämrade samhällsekonomin.
Samma kunde vi se när Danmark förlorade Slesvig Holstein, där starka nationella grupper bildades, vilket även avspeglas i dagens nationella rörelser och politik.
Även Sverige gjorde samma när vi förlorade Finland 1809.
Senast är det Sannfinländarna i Finland som tagit fasta på den finländska nationalismen, som man anser hotad, med starkt ökande stöd bland befolkningen.

Mycket talar för att det är Asien, Afrika, Latinamerika, Indien och Ryssland som kommer att vara de dominerande tillväxtregionerna i världen. Skall vi vara med på tåget, måste vi kunna, både förstå och umgås med dessa kulturer, för att också bli accepterade, som ett folk och ett vänligt sinnat land. Då är det nämligen inte vi som skall avgöra om deras kultur duger. Det är de som avgör om vi duger. Då kan också invandrare bli en oväntad och stark resurs för ökat ekonomiskt och kulturellt utbyte.


Människan skapar ett krympande livsutrymme, som hotar oss själva


Människan tvingas ständigt att förneka sitt känsloliv, med tankar om kärlek, hopp, tvivel, drömmar och uppoffringar för en framtid och ett harmoniskt liv.
Hänsyn, vänlighet, medkänsla, goda tankar trampas ned inför det ständigt ökade behovet av att hävda sig själv genom att vara stark, orädd inför en alltmer pragmatisk värld. Politiker och tjänstemän kan enkelt rättfärdiga mänskligt lidande med att det fattas pengar. Till deras egen välfärd fattas det däremot aldrig pengar. Detta är också ett ständigt ledarproblem inom all viktig verksamhet, speciellt den konkurrensutsatta, men också den som skall säkra vår sociala trygghet, just att tillgodose den enskilda individens rättmätiga livsutrymme och behov. Det finns innte längre plats för alla dem som behöver psykisk vård idag.
Samtidigt är det inte konstigt att människan längtar allt mer efter lugn och avskildhet. Ensamhet kan säljas för nästan vilka pengar som helst. Ett vänligt ord är värt mer än guld. Vetenskapen upptäckte att det finns en fantastisk terapi i att vi bara rör vid varandra och smeker. Kuratorer kan ta hur mycket betalt som helst för att tala vänligt och lugnande till människor. Allt fler besöker hälsokliniker och spa, i ett förvirrat sökande efter egen harmoni och en inre ro. Det borde ligga en fantastisk affärsidé i att skapa lyckliga och harmoniska människor i ett land, kommun eller företag, med medmänsklighet och hänsyn. Med vänliga ord och en vänlig och stödjande tanke, skulle världen lyfta hundrafalt.

Men vad gör vi? Istället odlas ångest, rädsla, skam, skuld, kritik och aggressioner, på arbetsplatser och från myndigheter. Vi ökar kraven, utan att individen känner att den får någonting tillbaka. Den ökande mobbingen är ett tecken på grupper i stark obalans, något som blir allt vanligare i alla samhällsmiljöer.
Ett hårdnande samhälle avspeglar sig snabbt genom filmer böcker och aktuella händelser. Mord och misshandel föds, som vägen till framgång, eller som en naturlig del av vår vardag.
Ett förstulet ord en föraktfull blick, och knivar blixtrar. Någon ligger ned, marken färgas röd, inget såg det, alla vänder ryggen till. En människa förvandlas till en blomma och ett flämtande ljus i rännstenen.
Vi går vidare vi blundar och sväljer en malört från livets bägare. Den krampaktiga minen fastnar till ett stelnat leende, förvridet till ett grin. Vi kallar det att se vänlig ut, eftersom vi sällan har sett ett äkta leende någon gång.

Konsten att överleva, blir allt mer kopplad till förmågan att trampa på andra och att slå ned allt motstånd, vilket också böcker och film understryker, som ett slags patentmedicin. Personer utvecklar då också en allt mer självcentrerad världsbild.
Filmer och böcker blir då en skola i hat och brott, där det samtidigt piskar upp en rädsla för omvärlden och där kampen för att överleva förtydligas och understryks. Skräck och förnedring säljer bäst i alla bokhandlare. Senast såg jag en bok om skräckhistorier för barn, presenterad i TV: s morgonprogram. Barn skall skrämmas in i vår krampaktiga värld. Redan där tappar de tron på tryggheten.
Själva vänligheten blir då istället ett hot mot den egna överlevnaden.

Den som inte platsar i denna värd, den som inte anses passa in i syniska normer av makt och kontroll, döms ut som skräp eller avfall.
Att ha en svaghet anses vara en ren mänsklig defekt, istället för att vi lär oss att förstå våra mänskliga egenskaper, där svaghet och styrka balanseras på ett, för naturen, förnuftigt sätt. Där finstämdhet och eftertanke skapar sköna ting och vackra slingor av harmoni och tankar. Där skapandets mångfald ger små, spirande skott, som får växa till mogna plantor med rika frukter, om de bara ges tid.
Det är knappast någon nyhet att de mest kreativa tankarna kommer när vi har semester eller plötsligt isoleras och upplever stillhet och harmoni.
Känsliga tecken kan tydas till stora tankar om inte stövlar får trampa.
Den mångfald av varierande egenskaper som människan rymmer, gör människan flexibel. Naturen experimenterar ständigt med olika kombinationer, och hittar då livskraftiga och anpassningsbara former, för en oändlig mängd situationer i livet. Drömmar föds i ömtåliga själars klappande hjärtan, inte i stelnade själar av is.

Tyvärr har heller aldrig historien visat att dominanta kulturer har överlevt särskilt länge. Rommarna skapade ett rike av makt och våld, där rikedom rövades och svagare samhällen krossades.
Många sådana samhällen byggde istället på kunskap, vetenskap, humanism, utveckling, och skapade livskraftiga former som vi beundrar än idag. Vetenskapens stora tankar skapades i antikens lustgårdar, inte i romerska härars härskande skara.
När Rommarna erövrade Grekernas rike, förintades värdefull vetenskap och stora vetenskapsmän mördades. Därmed försenades den vetenskapliga utvecklingen med minst tusen år.

Fortfarande arbetar vetenskapen med det matematiska problem som Arkimedes höll på att lösa, när han mördades av en romersk soldat.
Han bad om den stilla ro som alla stora tankar behöver. ”Rubba inte mina cirklar” bad han.
Det var denna enkla vädjan om frid som blev orsaken till att hans kropp genomborrades av ett romerskt svärd.
Skall verkligen vår generation genomborra samhällskroppen med samma omänskliga svärd.

Arbetslösa ses som parasiter i samhället, istället för att betraktas som en värdefull reserv och resurs som skapar ökade möjligheter för det mänskliga samhället.
Alla människor är också produktiva på något sätt, även om det inte är med direkt arbete, genom åsikter tankar och idéer, med eget arbete hemma eller hos medmänniskor.
Jag har heller aldrig träffat någon människa som inte vill arbeta, det är en lögn som odlas av de pragmatiska.

Man talar allt oftare, om att vara anställningsbar. Detta har ingenting med kompetens att göra, det handlar istället om att arbetsgivaren förfogar över denne exklusiva rätt att avgöra vilka människor som just passar in i hans enögda värd av underkastelse och tvivelaktiga normer, utan att någon samtidigt kan bedöma denna arbetsgivares egna mänskliga meriter.
Istället sätter denne sig över en kritisk granskning, eller egen kompetens, och skapar sina egna tvivelaktiga normer.
Man hör ofta: Han eller hon har inte tillräcklig social kompetens, eller är inte samarbetsvillig.
Underförstått, här utvecklar vi inte individer, här dömmer vi dem.  Medmänsklighet eller bra ledarskap existerar inte här, bara enögdhet och behov av självhävdelse.
Självupptagna människor kan aldrig leda andra och kan heller aldrig skapa kreativa miljöer.
En krass och ögonblicklig prislapp, snabb ekonomisk vinning dömer ut en enskild individ och vägrar att låta mänsklig harmoni och glädje föda nya och stora vinster i ett stimulerande växthus.

Den fantastiska människan rymmer istället en enorm potential av flexibilitet och förmåga, där enkel kunskap och omsorgen om individen kan lyfta människor till oanade höjder. Där stimulans, motivation och positiv feedback kan kombineras med utveckling och inlärning, till kraftfulla organisationer och växande kreativitet.

Detta är istället en bortglömd vetenskap
Utan att vi diskuterar känslor och mänskliga villkor, tycks vi nöja oss med denna kvasivetenskapliga och förvridna sanning som nazisterna så väl formade i orden: ”Arbeit macht frei”, som genast får status av poppkonst.


Hänsyn har ofta trampats under mattan, liksom allmänmänskliga behov av att bli rättvist bedömd.
Individens självkänsla kan dödas inför ögonen på åskådarna, liksom man förr avrättade andra offentligt, på torgen, för att avskräcka och skrämma till underkastelse.

Naturligtvis finns det motsatsen också, med kreativa ledare och starka tillväxtmiljöer. Det är också inom dessa verksamheter som utveckling och framgång skapas. Det är dessa miljöer som gör att världen och ekonomier tar steg framåt.
Ofta är det också en stor kris som får något nytt och fruktbart att skapas, genom att det gamla kollapsar.

Annars blir rädslan själva grunden för allt tänkande i samhället, vilket sedan skapar ett behov av att skydda sig. Rädslan föder sedan aggressivitet, och en beredskap på kamp. Man bär allt oftare kniv och andra vapen. Våld blir en första lösning istället för en sista utväg. Hänsynslösheten drivs upp av bristen på andra argument än de som lärs ut genom filmer, böcker, Radio och TV. Såpor och Robinson-program förhärligar utslagning och förnedring av svaga. Idolprogram odlar förnedrande och nedsättande omdömen om känsliga artister, innan de hinner mogna till stora människor. Den enkla filosofin lärs ut, trampa och förakta andra, för att själv synas och verka bättre i andras ögon.
Resultatet blir mobbing och utslagning även i alla andra samhällsfunktioner, med skola arbetsplatser och idrott. Ändå är det just detta klimat som skapar ett dåligt fungerande samhälle, med dåligt samarbete, obefintlig kreativitet och långsiktigt ohållbart tänkande. Den ekonomiska förlusten blir då också enorm.

Rom, ett av de största riken som existerat, gick under efter knappt fyrahundra år, utan att lämna särskilt stora spår efter sig, när det gäller kultur, vetenskap, konst eller filosofi, av det enkla skälet att det aldrig utvecklades något sådant eller något kreativt tänkande. Inga uppfinningar och inget värdefullt som man kunde ta med sig in i framtiden. Detta avspeglar sig också tydligt på det latinska språket, som var ett direkt kommandospråk, avpassat för att föra krig.

Det lilla vi minns, var en slags primitiv demokrati, som aldrig fick möjlighet att slå rot och växa till en livsduglig planta. Detta lilla frö är också det enda som gick att använda av all den bråte som detta jätterike försökte skapa.
Då vore det väl dumt att skapa ett samhälle som allt mer liknar det romerska.