Julestrid



Det här med julen är något alldeles speciellt. Folk blir sig inte riktigt lika. De börjar helt enkelt anlägga ett avvikande beteende som det heter i fackkretsar. Folk börjar få något fjärrskådande i blicken, redan i november, och det kan till och med hända att vi blir snällare också, men det är inte alldeles säkert. Det gäller, i alla fall, inte i trafikköerna in till stan och absolut inte när vi skall hitta en parkeringsplats.

Vi står tankspritt och trasslar med snörena till julpaketen medan vi förgäves försöker att hålla kvar knuten i läge med fingrarna  och snart har vi knutit fast fingrarna mellan snörena.
Samtidigt börjar vi att tala annorlunda. Det är alla julramsor och rim som smyger sig på oss, och vi hörs mumla:
”Nu är det jul igen, Månen vandrar sin tysta ban, Snön lyser vit på fur och gran, Far har åkt till stan, han fick en för liten gran, det var som fan, ingen ville ha`n, ingen ville ha`n.

Förmodligen går vi också runt någon enebärabuske och tar också hjälp av några musikanter, allt i från Skaraborg - medan vi muntert knaprar i oss minst tre gubbar från pepparkakeland.
Om det inte är så att vi raskar över isen så är det väl ändå så att vi sätter en och annan rova när vi försöker runda hörnet vid snabbköpet. Vi kan nog också tänka oss att överraska polisen ibland, såvida denne inte överraskar oss.
Kanske är det också Anders Perssons stuga som står i ljusan låga, eller så är det någon annan som har glömt att släcka stearinljusen på köksbordet, så att brandkåren får rycka ut.

Grisarna, rapporteras det, har en sådan våldsam knorr på svansen att de ser ut som en fjäderdriven leksaksbil och de kan nog gå hela julen på en enda uppdragning.

Själva har du också fått både svagedricka och svagehicka hela julen, utan att bli dragen det minsta, utom vid näsan förstås. Vi har fått mandeln i gröten, blivit lurade att köpa ett elektriskt skohorn samt skänkt en slant till hednamissionen.

Vi har dessutom blivit utan stol när vi var med och lekte leken där man skall springa, runt och sätta sig på stolar när någon lektant plötsligt slutar sjunga.
Det är bara det att man har satt fram en stol mindre än det finns folk, av ren skadeglädje
Och naturligtvis blir det då jag som står där med ett fånigt leende på läpparna och ser ut som om jag just blivit avvisad från en barnförbjuden film, eller blivit nobbad på skoldansen.

Det är också roligt att se vuxna människor som dansar ”Små grodorna”. Det var länge sedan dessa personer var små. De liknar närmast flodhästar, hoppande flodhästar, men lustiga att se, är de fortfarande. Det roligaste brukar komma när korten framkallas. Det brukar också framkalla ett och annat flatskratt. Det är då man får reda på om man verkligen hade roligt på firmans julfest också. Det tråkiga var bara att din fru också fick reda på det.

Man har också jäktat över hela stan för att få tag i den där skivan som hon har önskat sig och som naturligtvis alla andra också har varit på jakt efter.
Det är naturligtvis extra viktigt för dig, efter den där lilla incidenten med firmakorten.
Till slut hittar du den skiva som du söker. Du slår dig fram i leden av ungdomar, med de mest fantasieggande kreationer, och kommer sedan fram till kassan redan efter en och en halv timas väntan. Du börjar känna dig mjuk i knäna och vacklar sedan hemåt på vingliga ben, bara för att konstatera att din son också har köpt den där skivan i kvartersbutiken runt hörnet.

Sedan, när julskinkan kommer på bordet, är det alltid intressant att diskutera om grisen har varit glad eller ledsen innan den slaktades. Ett år var det alldeles speciellt viktigt att veta detta. Det talades om att köttet blev torrare om grisen varit nervös och stressad.
I så fall är jag övertygad om att även mitt kött har blivit torrare till jul, men det är det naturligtvis ingen som bryr sig om.
Som tur är, finns det bot för detta under julhelgen i form av olikfärgade drycker av många intressanta slag.
Jag undrar om de använder sig av dessa drycker till grisen också. Jag vet, i alla fall, att japanerna gör det, det ger säkert gladare djurskötare också
Det ger i alla fall gladare tomtar, det har jag själv, genom experiment kunnat konstatera.

Granen skall också kläs dagen innan julafton och du har stränga order från barnen, att det skall vara en amerikansk gran. De har sett i serietidningar som Kalle Anka och på Walt Disney`s tecknade filmer hur en riktig gran skall se ut och de kommer att bli mycket besvikna om den inte uppfyller denna varudeklarations alla stränga normer.
Det skall vara en spiralgirlang som går från toppen och ända ned till nedersta grenen och det skall ligga många paket under granen, precis lika många som på bilderna.
De får förstås vara med och klä granen, men de tycker ändå inte att den pinnruska som du släpat hem liknar den amerikanska förebilden. Den ser mera ut som ett varnande exempel från någon affisch från Frälsningsarmén med texten: ”Så går det om du dricker”
När så juldagsmorgonen glimmar och du hoppas på en lång och stärkande sömn, hör du redan små tassande fötter, klockan fem. Det är yngsta sonen som är nere i vardagsrummet för att klämma på paketen och kanske utverka tillstånd att öppna ett av paketen. ”Bara ett, Snäääälllla, bara ett.
När sedan kvällen kommer och alla har ätit och klapparna har öppnats så somnar du på soffan medan barnen får vara uppe så länge de vill. Det är ju, i alla fall, deras dag, Julaftonen.