Western är en av de populäraste och äldsta genren i amerikansk film. Under stumfilmen producerades ett antal fartfyllda, okomplicerade westerns. Kampen mellan indianer och Cowboys attraherade en världspublik. De var dessutom väldigt billiga att spela in då man huvudsakligen använde scenografi från verkligheten.


Pasted Graphic
Django, Sergio Corbucci - 66, Studio S


Den första Western

”Det stora tågplundringen / tågrånet.” 1903. Edwin S Porter. Räknas som historiens första riktiga Western. Den har en genomarbetad handling som berättas realistiskt och snabbt. Filmen är mycket tidig vad gäller bildspråket. Närbilder, parallellhandlingar, panorering och tiltning.

I filmen medverkar Broncho Billy Andersson som inom kort skulle bli den första stora westernstjärnan.
På 10 - talet fick westerngenren viss prestige. Också framstående filmskapare som D W Griffith och Thomas H Ince började göra western.
Griffith skapade maximal spänning genom att skickligt klippa mellan två händelseförlopp samtidigt. (Parallellhandling) Ince eftersträvade total realism och engagerade riktiga indianer och cowboys.

På 10 - talet debuterade också stumfilmens största westernstjärna, William S Hart. Han regisserade också många av sina filmer. Han eftersträvade också stor realism både i miljö och i sina karaktärsskildringar. Han spelade ofta en laglös som återanpassades till samhället genom en kvinnas kärlek. Hans sammanbitna allvarliga hjältegestalt blev oerhört populär.

Till de stora westernhjältarna hör också:
Harry Carey, Buck Jones, Tim McCoy och Tom Mix.
Gary Cooper i ”High Noon” av Fred Zinnerman
Porter ”Det stora tågrånet”
Porter ”Det stora tågrånet”27

John Ford

På 20 - talet etablerades den dokumentärt präglade westernepiken med ”Covered Wagon” 1923, av James Cruze och ”Järnhästen” 1924, av John Ford.
John Ford anses vara en av westerns stora gigant med filmer som ”Diligensen” 1939, ”My darling Clementine” 1946 och ”Förföljaren” 1956. Och kom att betyda mycket för genren.
Ford föddes av irlänska föräldrar i Cape Elisabeth, Maine. Han var yngst av 13 barn. 1913 for han till Hollywood där hans bror redan arbetade. Han livnärde sig som skådespelare, regiassistent och stuntman. (bl a ett mindre stunt jobb i Griffiths Nationens födelse.)
1917 premiärregisserade han sin första film. (Under namnet Jack Ford)
1923 regisserade han sin bästa stumfilm: ”Järnhästen”.
Bäst blev John Ford först med ljudfilmen. Han var duktig att utnyttja ljudeffekter när det i övrigt fanns en dramatisk tystnad i filmen.
Kring 1940 gjorde han sina bästa filmer:
”Diligensen, Vredens druvor, Den långa resan hem”
Han tillhör Hollywoods storheter. Han gjorde främst Westernfilmer. Han lyckade vid flera tillfällen förnya den mycket slitna genrén. Han tyckte om det okonstlade. Han var en mycket duktig dramatisk och visuell filmberättare.
Hans bildkompositioner är enkla. Hans hjältar är ofta utstötta men med med mycket stark moral och hedersbegrepp. Han tyckte om karga miljöer med konstiga stenformationer. Många av hans filmer är inspelade Monument Valley i Nevada- öknen.
Hans stora mästerverk är ”Vredens druvor”. En film som bygger på en bok av John Steinbeck.
Under andra världskriget tjänstgjorde han som dokumentärfilmare.
Efter kriget spelade han in den realistiska krigsfilmen ”De skulle offras”.
Han fortsatte filma till mitten av 60 - talet. Han fick fyra Oskars för bästa regi i filmerna : ”Angivaren, Vredens druvor, Jag minns min gröna dal och Hans vilda fru.” Aldrig för någon av hans mycket bra westernfilmer.
Under sina sista år framträdde han ibland som föreläsare och presenterade sig på följande sätt:
- My name is John Ford. I make Westerns.
Ett urval av hans filmer:
Samhällets fiende nr 1. -35
Angivaren. -35
Diligensen. -39
Vredens druvor. -40
Fort Apache. -48
Rio Grande. -50
mm.

Övergången till ljudfilmen skedde smärtfritt

30 - och 40 - talen bjöd på mustiga filmer iscensatta av regissörer som Michael Curtiz, Cecil B DeMille, Howard Hawks, Raoul Walsh, William Wellman och King Vidor. Nya westernhjältar träder fram som Gene Autry, William Boyd (Hopalong Cassidy) och Roy Rogers.
* På 40 - talet infördes nya inslag i den traditionella genrenmönstret. Exempelvis i filmen ”Den laglöse” 1951, av Howard Hawks och Howard Hughes och ”Duell i Solen” 1946, av King Vidor förekommer sexskildringar. I ”Möte vid Ox-oket” 1942, av Wellman så fanns det tydligt framförd socialkritik.
Under 50 - talet mognade och förnyade genren.
Indianerna framställdes inte längre enbart som blodtörstiga vildar som enbart ville ta skalpen av de vita. I Delmer Daves film ”Den brutna pilen” 1950, skildras de för första gången med
sympati och förståelse.

Western började också att utnyttjas allegoriskt. Fred Zimmermans ”Sheriffen” 1952 och ”Johnny Gitarr” 1954, av Nicholas Rays berättar lättgenomskådligt om den otäcka stämning som rådde i USA under McCartney - eran.
”Mannen från vidderna” 1953, av George Stevens är en ren beskrivning av en amerikansk soldat i koreakriget. Hjältarna var inte helt igenom goda och sympatiska. De kunde vara besatta av oresonligt hat och sjukligt hämdbegär.
Under 60 - talet gjordes få westernfilmer. Alla lågbudget filmer försvann och enbart några få mycket påkostade storfilmer med väldiga masscener och påkostad sceneri.
Istället gjorde Tv många westernserier såsom ”Bröderna Cartwright” 1959 - 71, ”Gunsmoke” 1955 - 75, ”Prärie” 1958 - 65 och ”Vägen västerut” 1958 - 65,63.

Spagettiwestern och Sergio Leone

Under 60 - talet kom westernfilmen till Europa och då främst till Italien men även till Jugoslavien och Spanien. Spagettiwestern blev namnet på den Italienska westernfilmerna. De var mycket råare och brutalare än Hollywoods westernfilmer.
Den främste Italienska regissören var Sergio Leone. Han skapade en värdssuccé med sin triologi: ”För en handfull dollar” 1964, ”För några få dollar mer” 1965 och ”Den gode, den onde, den fule” 1966.
Filmerna gjorde Clint Eastwood till storstjärna. Filmerna frossade i svättiga närbilder, hämska bovar, tvetydiga hjältar och innehöll ett mörkt och mustigt bildspråk.

Pasted Graphic 1
Today we kill, tomorrow we die, Tonio Servi - 68, Studio S


Sam Peckinpah

Man bör även nämna Sam Peckinpah som ställde till det bland filmkritiker och censurkontrollanter då han gjorde den omtalat våldsamma ”Det vilda gänget” -70. Våldsscener visades i slowmotion och rikligt förekommande grisblod satte piff på den hårda historien. En stilbildande regissör som fick många efterföljare. Hans många västerns och andra genréfilmer innehållar samma brutala våld.

Clint Eastwood som Dirty Harry

Under 70 - och 80 - talet har westerngenren tynat bort, både i Europa och USA. Efter publikfiaskot med den mycket påkostade filmen ”Heavens Gate” av Michael Ciminos så har filmbolag haft svårt att hoppa på nya projekt. Heavens Gate gjorde så att det ansedda United Artists gick i konkurs.
Under 90 - talet har genren på nytt fått bränsle och massor av mer eller mindre bra western gjordes. Det var Kevin Costners stora succé ”Dansa med Vargar” som skakade liv i westernfilmen igen.

Pasted Graphic 2
The long riders walter Hill - 80, Studio S


Haward Hawks

Han var en amerikansk regissör som var förbisedd ända tills några franska kritiker hyllade honom som en av Hollywoods stora individualister. De menade att Hawk hade några nyckelteman såsom hjältemod och manlig kamratskap, något som var mer utmärkande i hans äventyrsfilmer. De tyckte även att Hawks hade en stor respekt för andra människor, en självrespekt och att han vurmade för personers integritet. Denna människosyn genomsyrar både hans humoristiska äventyrsfilmer och hans komedier som oftast har en allvarlig underton.
Tagningarna är långa och klippen få. Han rör sällan kameran om han inte måste. Kameran finns oftast i ögonhöjd.
Han framstår som en skicklig personinstruktör. Det är skådespelarnas agerande och inte replikerna som skapar laddningar och spänning. Han föddes i Goshen, Indiana. I unga år var han racerförare, flygplanskonstruktör och pilot. Under första världskriget tjänstgjorde han vid flygvapnet.
I början av 20 - talet kom han till Hollywood, där han började som manusförfattare. Han kom snart att göra sin regidebut. (1926)
Det var med ljudfilmen som Hawks lyckades bäst och han kunde kasta sig mellan alla genrér av filmer.
Exempelvis: Crazykomedier som ”Ingen fara på taket” (Cary Grant och Katharine Hepburn) ”Det ligger i blodet” (C Grant och Rosalind Russel). Musikaler som ”Herrar föredrar blondiner” (Merilyn Monroe). Kriminalfilmer som ”Scarface - Chicagos siste gangster” och ”Utpressning” (Humphrey Bogart). Krigsfilmer som ”Sergeant York”. Westernfilmer som ”Red River” och Rio Bravo” (John Wayne).

John Wayne

Har kallats för världens mest publikdragande stjärna. Hans fåordiga karga utseende och skådespelartyp passade westernfilmen som hand i hanske. Det var främst Haward Hawks och John Ford som utvecklade och utnyttjade hans utstrålning som skådespelare. Någon karaktärskådespelare var han aldrig men lyckades skaka liv i sina figurer med den pondus han hade. Han försökte sig på att regissera egna filmer med uselt resultat. Tyvärr kände han sig tvungen att genomsyra sina egna filmer med sitt ultrahöger budskap och sitt komunisthat vilket inte riktigt gjorde filmerna särskilt bra. Hans film ”De gröna baskrarna” som var hans politiska bidrag till att vidga bilden av Vietnamnkriget har blivit utnämd till världens sämsta film. När soldaterna som tillbringat några å i kriget såg filmen skrattade och förargades dem dess felaktiga bild av kriget. John Wayne har själv aldrig varit krigsplacerad.
Hans genombrott var i John Fords ”Diligensen”-39. Ford och Wayne utvecklade en vänskap och gjorde ett dussintals filmer tillsammans. Till hans bästa filmer hör ”Diligensen” : Ford, ”Rio Grande”: Ford, ”Rio Bravo”: Hawks, ”Red River”: Hawks, ”Fort Apache”: Ford, ”De sammanbitna”: Henry HathaWayes. John Wayne dog i cancer 1979.

King Vidor

King Vidor var en av amerikas största pionjärer. Både under tidig stumfilmsera, men också efter att ljudfilmen slagit igenom. Filmerna kretsar kring människans styrka, strävan och drömmar. Den framgång och frihet som filmerna hade som tema var stilfulla och formkänsliga. Hans genonbrott var ”Duell i solen”-46. Hans titlar på filmerna understryker dess frihetstema och tro på människans egna förmåga att forma sin framtid. Ex ”Löftets land”, ”Mannen utan öde”, ”Han ligger aldrig i lä”.

Antony Mann

Anthyny Man utnyttjade landskapet som flera av de bästa westernskildrarna. Dessutom var han noga med människoskildringarna och byggde succesivt upp en spänning. Han sin började sin regissörsbana med hårdkokta thrillers sk filmnoir.