Han växte upp i London som son till ett par tidigare populära men i förtid förbrukade music hall- och Vaduville teater artister. Han debuterade på scen när han var 5 år. Därefter följde en tid av misär och vistelse på fattighus. Modern fick så småningom ett psykiskt sammanbrott. Fadern var alkoholist och dog 1901, 37 år gammal. Dessa upplevelser av nöd och undergång kan återfinnas som mörka stråk genom de flesta av Chaplins filmer.



Tack vare talanger som dansare och hans mors kontakter kunde Chaplin som 7- åring försörja sig själv. Det berättas om ett tillfälle då hans mor som var psykiskt sjuk uppträde och hennes röst inte höll så att hon sjöng falskt. Publiken buade och kastade saker. Ägaren av teatern hämtade Charles mor från scenen och kastade upp den unga pojken på istället. Charlie började sjunga samma visa som sin mor och härmade också hennes falska stämma så att publiken skrattade och jublade. Ett tecken på hans improvisationskunskaper.
Hans äldre bror ordnade jobb åt Charlie 1907 åt Fred Karnos berömda pantominsällskap. Här fick Charlie en mycket grundlig utbildning i varitéteaterns svåra konst. Vid ett framträdande i New York fick en av Mark Sennetts talangscouter syn på den unga mannens pantominkunskaper. Han blev snart en stjärna och 1913 erbjöd farsmakaren Mark Sennet Charlie ett filmkontrakt för 150 dollar i veckan.

Första filmen, ”Making a Living”

Chaplins första roll i en spelfilm var i Henry Lehrmans ”Making a Living” eller Chaplin som tidningsman som den heter på svenska. Här spelar han en mycket osympatisk figur som är oärlig, luras och är elak. Rollen ser helt annorlunda ut än den vi är vana att se honom i. Personen har en stor mustasch, hög hatt och tjusig kavaj, inte riktigt hans klassiska utstyrsel. Chaplin har en otacksam roll i filmen då det är svårt att improvisera och ont om gags. Det är mest slagsmål efter slagsmål.

Premiär för vagabonden

Mack Sannett improviserar mycket med de aktuella händelserna i sin närhet. Allt för att få ner kostnaderna för inspelningarna och få en intressant rekvisita. Statisterna var vanliga människor som fick bli det antingen de ville eller inte. Chaplins andra film var en sådan även den regisserad av Lehrman och heter ”Kid auto races at Venice” -14. Den tog bara en timme att spela in vilket jag tycker kanske syns. Det handlar om den fortsatt otrevliga Chaplin som gör allt för att få bli med på bild då ett nyhetsreportage skall filma de autentiska lådbilstävlingarna. Här har Chaplin fått order av Sennett att ställa till så mycket oreda som möjligt medans hans filmteam filmar. Alltså människor som slänger av honom från körbanan är inte skådespelare utan vanliga vakter osv. Om det filmteam som han ideligen terroriserar är autentisk vet jag inte, men det verkar lite väl otroligt.
Det är i denna film som Chaplin debuterar i sin välkända utstyrsel. Något som han berättar om i sin biografi hur han gick ner i filmbolaget Keystones garderob och rotade. Han berättar att han sökte efter komiska motsattser i kläderna. Kavajen var för trång men byxorna var för vida. Byxorna var en annan stumfilmstjärnas, nämligen Fatty Arbuckle. Fattys svärfar blev av med sin plommonstop, de stora kängorna kom från Ford Sterling. Mustaschen lade Chaplin till sist då han tyckte att han såg för ung ut. Figuren hade fått sin yttre form men den personliga inramning skulle få vänta till de kommande filmerna. Den ensamma landstrykaren som är fattig och inte räds att plocka upp en glödande fimp från trottoaren men vill behålla någon form av värdighet med den prydliga mustaschen och den spanska käppen. Begagnad med ett skört känsloliv och som lätt blir sårat.
Den tredje filmen skulle bli en film där Chaplin skulle få använda sig av sin tidigare roller i Karnos Vaduvilleteater som påstruken hotellgäst i ”Mabels Strange Predicament”. Här spelar han mot just Mabel Norman som han inte var särskilt förtjust i och inte tyckte sig innehålla några som helst komiska talanger.
Det skulle börja knaka i fogarna med samarbetet mellan Sennett, Mabel och Lerhman. Den sista filmen som Lerhman gjorde tillsammans med Chaplin var ”Between showers” (Chaplin i åskväder) mot Ford Sterling.
Nästa film skulle Sennett själv stå för regin. En meta film där Chaplin ser en vacker skådespelerska på en film och söker upp henne och saboterar naturligvis hela filminspelningen. Han öderlägger hela inspelningslatsen då allt tar eld och brinner upp.

Chaplin får regissera på egen hand

Sennett som var djupt förälskad i Mabel Normand och ville föra över Chaplin till att medverka i hennes filmer. Chaplin tvekade dock på hennes kompetens som regissör men fogade sig. Då Chaplin under filminspelningarna började lägga sig i regin så hotades han att få sparken av Sennett. Det hela löste sig dock genom att Chaplin skulle få bli sin egen regissör. Debuten skulle bli ”Caught in the rain” (De Kvinnorna, de kvinnorna)
Nu skulle det följa många kortfilmer hos Keystone för Chaplin under året och den 14 nov 1914 hade Chaplins första sexaktare premiär. Att göra en komedi som var så lång var mycket ovanligt. ”Tillie´s Punctures Romance” (Chaplins dollarbrud) gjorde att Chaplin fick ett genombrott och det årskontrakt hos Keystone var gammalt och skulle förhandlas om. Han begärde tusen dollar i veckan, detta var långt över vad Keystone ville betala så efter hans 35 Keystonesfars ”Charlies dröm” så lämnade han bolaget utan att han hade något nytt kontrakt. Han var trött på Sennetts boxarkomik, ville ha större egen kontroll och arbeta i ett lugnare tempo.

Stjärnstatus med stjärnlön

Det var westernhjälten Broncho Billy som erbjöd Chaplin 1250 dollar i veckan plus bonus på 10 000 för att få Chaplin att filma för Essanay, Keystones värste konkurrent.

Essanay


Hans första film hos det nya bolaget skulle bli ”His new job” (Chaplin som skådespelare). Filmen var en elak satir över den stjärnkult som hade börjat i filmvärlden.
De fjorton filmer som Chaplin gjorde för bolaget filmades av Roland Tothroh som Chaplin trivdes så bra med att han fortsatte jobba tillsammans med ända fram till ”Monsieur Verdoux” -47.

Charlie som boxare

En av de kändare filmerna hos Essanay är ”The Champion” (Charlie som boxare). Det var en lysande parodi på boxning där Chaplin som är förälskad i boxningstränarens dotter som genom list och framåtanda lyckats få möta världsmästaren i boxning. Chaplin utnyttjade naturligtvis kontrasterna då världsmästaren var stor och stark som en björn och han själv som en rädisa. Här visade Chaplin sin stora mångkunnighet då balettstegen i ringen var utsökt koreografi. Detta var den första film som fick premiär i Sverige.
Till skillnad från Sennett så staplade inte Chaplin gags på varann längre utan de hade oftast en betydelse samt att han byggde upp den och drog ut dem under en längre scen. Gagsen användes för att förstärka karaktärerna hos skådespelarna.

Charlie som landstrykare

Här skulle Chaplin ändra på komedifilmen. Denna två aktare skulle bli en av hans bästa tidiga filmer. Här lever han fullt ut den vagabondfigur som i så många filmer skulle vara hans kännetecken. Chaplin plockade in känslolägen i filmen och är den första komedi att sluta med ett mollbetonat slut, det så karaktäristiska då han går in i bilden och snurrar sin käpp. Han får dessutom inte sin kärlek i filmen.
Efter ett par filmer till var det dags att förnya kontraktet med Essenay. Men Chaplin åkte till New York utan kontrakt och väntade på ett bättre, och det skulle han få.

Mutual

Efter 14 filmer bytte Charlie på nytt bolag till Mutual som erbjöd Charlie 10 000 dollar i veckolön och 150 000 i bonus. Chaplins kometkarriär saknar motstycke i filmhistorien. Efter ett par år i filmbranschen så stod han med en lön och en popularitet som vida överskred Amerikas president.
Hos Mutual hade Chaplin full kontroll och full frihet. Det stod i kontraktet att inga omklippningar fick ske och scener som klippts bort fick inte användas i andra filmer som varit fallet för honom tidigare i filmen ”Carmen”. Han saktade ner på tempot och gjorde endast tolv filmer under arton månader. Han flyttade till Hollywood till sina egna ateljéer som bolaget låtit bygga enbart för honom.
Det var här som han gjorde sina första stora filmer ” Pantbanken” 1917, ”Lugna gatan” 1917, ”Hälsobrunnen” 1917 och ”Emigranten” 1917.

Lugna gatan

I lugna gatan lånar Chaplin historien från David & Goliat. En stor bjässe terroriserar hela slumgatans invånare vars kraft får poliserna att flyga som käglor. Chaplin spelar här en polis som med list och akrobatik lyckas besegra jätten. Jätten spelas av Erik Campbell som han gör i så många andra Chaplinfilmer.

Hälsobunnen

Här är Erik Campbell hans motståndare och en svängdörr fungerar som element att bygga gagsen runt. Chaplin far naturligtvis som en vante när han försöker passera dörrem.
Om Chaplins figur innan filmerna hos Mutuals var aggressiv och fightvillig så ändrades detta successivt under filmerna hos Mutuals. Vagabonden var en ensamvarg som kämpade om en värdighet och försvarade bara sin integritet.

First National

1918 tecknade Chaplin åter igen ett nytt kontrakt, denna gång med First National Detta skulle vara ett enormt bra kontrakt som innehöll endast 8 tvåaktare men med ett gage på en miljon dollar. Av dessa var ”A day´s pleasure” (Chaplin som gentlemannashaufför, ”The idle class” (Fåfänga gå) och ” Pay day” (Avlöningsdag) var tvåaktare. De övriga var längre som ”The pilgrim” (Ulv i fårakläder), ”Sunnyside” (På solsidan) och ”The Kid” (Chaplins pojke) var faktiskt hans första långfilm.
Innan första världskriget var slut fick Chaplin premiär på sin antikrigsfilm ”Shoulders arms” (På axel gevär) -18. Han var tveksam om filmen verkligen skulle släppas då han var rädd att publiken var trött på kriget och hade svårt att skratta åt det. Han hade fel, den blev populär och fungerade som den befriande ventil som så ofta humor gör. I de vattendränkta skyttevärnen visade Chaplin krigets absurditet på ett mycket komiskt och effektivt sätt. Den lilla spinkiga huvudrollsinnerhavaren försökte överleva krigets vansinne med de skilda uppfinnelserika sätt man kan tänka sig.

Första mästerverket

”A dog´s life” ( Ett hundliv) -18 var den första filmen för det nya bolaget och brukar betecknas som Chaplins första mästerverk. Den handlar om en man och hans hund och hur de överlever i fattigdom och i fruktan för den väldiga polis vars grepp han lyckas slinka sig ur. Filmen slutar för ovanlighetskull lyckligt.
Endast ett par dagar före premiären på ”Shoulders arms” gifter sig Chaplin med den blott 16 åriga Mildres Harris. De fick en pojke som senare dog. Äktenskapet blev olyckligt och ledde till skilsmässa.
Chaplin startade kort därefter inspelningen med klassikern ”The Kid” (Chaplins pojke). I denna film blir han fosterpappa till en lite pojke spelad av Jackie Coogan. Coogan hittade Chaplin på en Vaduvillteater och pojkens uppväxt påminner mycket om Chaplins egen. Här växlar Chaplin mellan komik, tragik och sentimentalitet som aldrig förr och med ett lyckat resultat. Coogan och Chaplin arbetar som fönsterkrossare och fönsterlagare. Ett lönsamt företag till de blir upptäckta av polisen.
I filmen träffar Chaplin sin nästa hustru den också 16 åriga Lita Grey. Något som även denna gång skulle leda till ett olyckligt äktenskap och rättegång med stämning som efterspel.
First National trodde inte på att ”The Kid” skulle bli någon större succé men det visade sig att filmen skulle bli den mest inkomstbringande filmen efter” Nationens födelse”.

Giganterna går ihop

1919 Startade han tillsammans med D W Griffith, Doglas Fairbanks och Mary Pickford film bolaget United Artists. En av 20- talets största succéer var Chaplins långfilm ”Guldfeber” 1925. Den handlar om den guldletare i det kalla Alaska. Denna film innehåller flera klassiska scener. Exempelvis den då han i hungern anrättar en av hans egna galoscher och äter den med stor aptit. En annan då han med hjälp av några potatisar och ett par gafflar simulerar ett par dansande ben. Filmen visar människans sämre sidor då girighet och egoism helt tar över de mänskliga relationerna i filmen.

Trots att ljudfilmen kom på bred front under 1929 så fortsatte Charlie göra ”stumfilm” långt in på 30- talet. Han var rädd att han som många andra stora stumfilms stjärnor skulle förlora på att hans röst skulle höras.
”Stadens ljus” 1931 och ”Moderna tider” 1936 har enbart effektljud, sångnummer och den musik han själv komponerat. I moderna tider skulle Chaplin både avsluta stumfilmen för egen del och för sista gången spela den vagabond som han gjort så många gånger. Detta göra han nästan symboliskt i en scen då han själv sjunger en nonsenssång där alla ord är påhittade.
Med filmen ”Diktatorn” 1940 som är en parodi på Hitler, gör Chaplin sin första riktiga ljudfilm. I den mest kända scenen bollar Hinkel, som spelas av Chaplin och som är mycket lik en då levande diktator, med en boll föreställande jorden. En kan man säga tydlig symbolisk handling. Det är också den sista typiska Chaplinfilmen.

Avslutningen

”Monsieur Verdoux” 1947 som nästa långfilm. Var en satir över konkurrenssamhällets villkor och kapitalismens dubbelmoral. Det var dock för mycket för FBI som anklagade Chaplin för att vara kommunist.
Strax efter att han gjorde filmen ”Rampljus” 1952 med Buster Keaton i en av rollerna lämnade han USA för att medverka vid premiären i London. När man skulle resa tillbaka var han inte längre välkommen och nekades inresetillstånd. Chaplin var fortfarande engelsk medborgare fortsatte filma i Europa även om hans karriär var på nedåtgående.

Revanschen

1972 fick han en special Oskar för sitt bidrag att ”göra filmen till vårt århundrades konstform”. 1975 adlades han av den engelska drottningen och slutade sitt oroliga liv som sir Charles. Den forne gatpojke vars komiska fantasi skapade en av de få odödliga gestalterna i filmens historia.