Mammutfilm har en speciell historia. De är mycket påkostade filmer som innehåller allt.


Det som kännetecknar en mammutfilm är:
De historiska miljöerna.
De dramatiska historierna.
De förekommande slagsmålen.
De spända konfrontationerna mellan människor.
De vanligt förekommande jakterna.
De vanligt förekommande naturkatastroferna.
De av människan framkallade katastroferna.
De mänskliga dramerna.
Den stora kärleken.
De ofta sexuellt laddade scenerna.
De påkostade kostym och kläderna.
De ofta förekommande masscenerna.
De mycket stora medverkande antalet stjärnor.
Den mycket stora mängden brända stålar.....

Italien

Det var faktiskt i Italien som Mammutfilmen ”föddes”. Italienarna som vanligtvis bara följer efter filmtrender och skruvar dem ett varv extra var här först. Italiens filmindustri var ganska stor i början av 1900 talet. Det var påkostade historiska filmer, där de använde sig av sina naturliga / historiska miljöer. Det var de mycket förmögna familjerna som under medeltiden byggt upp sina rikedomar och i generationer bott i palatsliknade hus som använde filmen som nöje på fredagskvällarna. Dessa familjer var uppväxta i historiska miljöer, så det var kanske inte så konstigt att de första italienska filmerna speglar den Romerska historien. De monumentala miljöerna utnyttjades och gjorde att filmerna fick ett djup som aldrig gick att få med de gamla kulisserna. Målade kuliser kunde inte direkt mäta sig med riktiga ruiner, fontäner, portar och portaler i original.
Få italienare tog särskilt allvarligt på filmen före första världskriget. Det var först senare som Mussolini skulle föra fram de antika idealen och förstå filmens värde och betydelse. I Italien skulle filmen vid denna tidpunkt bara underhålla. Intressant är att det var ”fascismens fader” Gabriele dÁnnuzio som skrev många av dessa manus. Ex Cabiria. Men han var lite för överlägsen och snobbig och såg därför ner på industriarbetaren. Filmen var så att säga inte ämnad som underhållning för enkla människor. Detta hindrade honom att förstå hur han kunde använda filmen för att kunna nå sina syften.
Dessa filmer var mycket påkostade och innehöll flera masscener med tusentals statister.
De stora regissörerna var: Giovanni Pastrone: ”The fall of Troya” 1910 ”Cabirina” 1913, Mario Caserini: ”The Last days of Pompuii” 1913, Enrico Guazzoni: ”Quo Vadis” 1912

Quo Vadis

Filmen bygger på en roman av den nobelprisade polske författaren Henryk Sienkiewicz. Filmen blev ett genombrott för italiensk film över hela världen och publiken strömmade till biograferna. I Italien var detta ett konstnärligt genombrott för den sedan länge förbisedda uttryckssättet filmmediet. Den ledde också till genombrottet för monumentalfilmen och de långa spelfilmerna på fler än två akter. De spektakulära rekonstruktionerna av Neros Rom med tusentals statister blev en inspiration för bla Griffith och Cecil B DeMille. I Italien gjorde man en nyinspelning av filmen 1924. I Hollywood grävde man i skattkistorna -51 och spelade in en egen version.

Cabirina

I den berömda Cabirina skulle de fantastiska kulisserna visas genom att filmen innehåller kameraåkningar som går på djupet in i bilden. Det visade med all önskad tydlighet vilka bra kuliser som Italienarna förfogade över. En platt målad kuliss var liksom blaha blaha i jämförelse.

USA

I USA var det Griffiths ”Intolerans” som var startskottet för Mammutfilmen i Hollywood. Där antiken och andra tidsepokar var med i handlingen. Enorma kulissbyggen gjordes och tusentals statister medverkade i scenerna.
Men det var en annan person som skulle få bli Mr Mammut. Det var den färgstarke Cecil B DeMille.

Cecil B DeMille

Han var en färgstark och envis härskare som regissör och producent. Men faktum är att de allra flesta av hans 70 filmer han gjorde under sin levnad var succéer. Hans tema var religiösa historier i sann italiensk mammutanda. Filmer som fått sin premiär med Cecil B DeMilles känsliga hand över sig var bland annat filmer som:
”Konungarnas Konung” -1927
”Cleopatra” -1934
”Simson och Delila” 1942
”De tio budorden” 1923 och 1956.

Rudolf Valentino

En stor älskare och stumfilmsstjärna som medverkade i flera av dessa ”storverk” var Rudolf Valentino. Han är faktiskt en av de mest populära och hysteriskt avgudade stjärnorna som funnits på vita duken. Sina sidenögon och sexuella utstrålning lånade han ofta ut till filmer i exotiska miljöer. Han blev för en hel värld kvinnor en ouppnåelig förbjuden passion. Han var däremot ganska dålig skådespelare. Han debuterade i Rex Ingrams ”De fyra ryttarna” och befäste sin särställning i filmer som ”Shejken” av George Melford och ”Blod och Sand” av Fred Niblo.
Han avled plötsligt av ett otäckt magsår 1926. En mycket tumultartad begravning följde den masshysteri som dödsbudet medfört.

Borta med vinden

Borta med vinden är en av de mest populära filmerna som gjorts någonsin. Och det är nog den mest sedda filmen i historien. Varför inte det är den dyraste beror mer på inflationen än att David O Seltznick sparade på det ekonomiska krutet. Producenten hade ”tur” då han köpte filmrättigheterna till en ännu inte utgiven bok för den mycket höga summan av 50 000 dollar. När sedan Margareta Mitchells bok ”Borta med vinden” blev en enorm succé så satt Setznick i en guldsits. Problemet var att föra ner denna historia till ett fungerade filmmanus. Förutom han själv, som skrev den största delen av manuset, så avverkade Seltznick 15 manusarbetare. Sidney Howard som står som ansvarig för manus blev i ett tidigt skede sparkad för att efter mycket arbete med manuset återanställdes då det visade sig att hans manus faktiskt var rätt bra.
Att Clark Gable skulle spela den manliga huvudrollen var klart sedan länge. Han hade blivit utlånad mot sitt eget godtyckande av MGM. Den kvinnliga huvudrollen var det dock mycket bestyr med då talangscouter åkte land och rike runt utan att hitta någon som Seltznick tyckte passade. Slutligen låg valet mellan Chaplins Hustru Paulette Goddard och den relativt okända engelskan Vivian Leigh. När man börjat spela in visste man inte vem som skulle ha den kvinnliga huvudrollen ännu.
Under tiden var man var vungen att bereda plats för scenbyggen och samtidigt skulle filmen innehålla en stor brand. Då eldade RKO:s upp inspelningsytor med bland annat porten till filmen KingKong och husen som används i Griffiths ”Nationens födelse”. Samtidigt fick två flugor på smällen när man kunde använda denna brasa i filmen. Branden som var mycket stor, sägs det, sågs över hela Los Angeles. Den kvinnliga huvudrollen gick sedemera till Vivian Leigh.
Regissörerna kom och gick. George Cukor som var vän med Seltznick startade men var inte med i mer är tio minuters film. Han ersatts av Viktor Flemming som står som regissör för filmen och som också gjort det mesta. Flemming överansträngde sig och ersattes av Sam Wood och Sidney Frankling samt att en del regisserades av Seltznick själv. När sedan Flemming återupptog arbetet fortsatte de båda ersättarna samt ett par andra att regissera parallellt för att allt skulle gå fortare. Det var nog inte så lätt att arbeta för Seltznick som kontrollerade alla detaljer. Han såg allt som filmats under dagen och meddelade regissören vad som skulle skjutas om dagen efter. Filmen blev en enorm succé och fick 10 Oskar. När den visades på amerikansk TV 1977 sågs den vid detta tillfälle av 70 miljoner amerikaner.

Sound of Music

Den amerikanska musikalfilmen Sound of Musics succé var en överraskning då den var väldigt otidsenlig då den kom. Vid en tid då filmerna var våldsamma och fyllda av sex kom en film om en helylle flicka i de Österikiska Alperna. Filmen utspelas på 30 talet och huvudrollen spelas av Julie Andrews och den griniga manliga huvudrollen av Christopher Plummer. Regin står Robert Wise för. Filmens succé kan bara förklaras av att det var en film som vände sig till hela familjen och att det var en flashback från allt annat som då kom. Filmens kvinnoideal är uppseendeväckande otidsenligt. En glad ung uppasserska som tålmodigt inväntar mannens uppvaktning.

Spartacus

Stanley Kubriks stora epos om slaven som leder ett frihetskrig mot de förhatliga romarna. Kubrik räknar inte filmen som en av hans då han övertog regin från Anthony Mann. Filmen är kanske aningen lång men innehåller några fantastiska stridsscener och lysande skådespeleri av framför allt Peter Utsinov som har en biroll. Huvudrollen har Kirk Douglas. I andra roller har vi bland annat; Laurence Olivier, Jean Simmons, Tony Curtis, Charles Laughton, och John Gavin, en inte så dum rollbesättning.

Cleopatra

Regi av Joseph L Mankiewitz och stjärnor som Elizabeth Taylor och Richard Burton i huvudrollerna. Diger rollbesättning i denna mycket påkostade platta epos om livet vid Nilen. Filmen är 243 minuter lång och är 143 minuter FÖR lång.
Se Cecil B DeMills version från -34 istället.

Ben-Hur

Ben hur har spelats in två gånger. Den första gången 1926 av Fred Niblo. En film som innehåller intressanta ”färg” partier innan färgfilmen uppkommit. Huvudrollen spelas av Ramon Novarro och detta räknas som den största stumfilmsmammuten och speglar judarnas konflikt med det romerska imperiet. Filminspelningen var problemfylld och det tog flera år att spela in denna dyra 4 miljoners film. Dock har resultatet blivit bra. De scener som innehåller kapplöpningen i slutet och sjöslaget är mycket bra och spännande. Den tål att jämföras med den senare inspelade Ben-Hur från 1959. Denna är regisserad av William Wyler med Charles Heston i huvudrollen.

Världens dyraste film?

Det bör vara Camerons ”Titanic”, men åtminstone var det tidigare en rysk film. Det är dock lite osäkra uppgifter om kostnaden. Men den skulle dock kostat 1965 - 67 en halv miljard svenska kronor. Det var en filmatisering av Leo Tolsojs ”Krig och Fred” regisserad av Sergej Bondartjuvs.
I västvärlden var det tidigare två filmer som får stoltsera med denna ärade titel:
Joseph L Mankiewicz ”Cleopatra” -63
Michael Ciminos ”Heavens gate” -80.
Båda dessa filmer ställde till det ordentligt för deras filmbolag. Cleopatra lyckades spela in det mesta av sina kostnader åt 20th Centary Fox. Westerneposet ”Heavens Gate” däremot gjorde United artists så bankrutt att de var tvungna att slukas av MGM för att inte gå i konkurs.